Sedan skattestimulansen infördes strax före jul 2008 – akut som ett led i regeringens insatser mot finanskrisen – har snart en miljon hushåll utnyttjat rot-systemet. På utgiftssidan handlar det om kostnader för staten på 17-18 miljarder. Men rot-systemet har dessbättre också en intäktssida. När allt fler jobb redovisas och bortåt 10 000 jobb blir vita, ökar samhällets skatteintäkter samtidigt som belastningen på bidragssystemen minskar i motsvarande mån.
Flera utredningar inför och under reformen har pekat i samma riktning – att systemet är självfinansierande i allra största utsträckning.
Rot för byggsektorn har prövats under tre omgångar tidigare, senast 2004-05 och utvärderingar av dessa har visat att den gynnsamma effekten på sysselsättningen och hushållens utnyttjande av avdragsmöjligheterna var störst i början och sedan klingade av.
Skillnaden denna gång är att rot har införts permanent. Förändringarna efter första året – omedelbar avdragsrätt – innebar också en stor förenkling för hushållen. Signalvärdet av att reformen inte är tillfällig är också stark och motverkar mycket av den ryckighet som av olika skäl ändå plågar byggsektorn.
Hushållen vet nu att de inte förlorar några möjligheter genom att se över sina ombyggnadsbehov mer långsiktigt.
Sverige har nu en gång valt att bygga sin samhällsmodell på höga skatter. I gengäld ska viktiga funktioner som utbildning och sjukvård och mycket annat i samhället vara fria nyttigheter. Men för att högskattesamhället ska fungera krävs det att människor respekterar skattesystemet.
Och det är just på den punkten Sverige hade ett av sina största problem. Och länge utan att tackla det, trots insikter. Om en miljon husägande hushåll och bostadsrättsföreningar köper byggtjänster helt eller delvis svart, så är högskattesamhällets samhällskontrakt på väg att brytas.
Handen på hjärtat – det var ju till och med så att den som envisades att betala sina hantverkare fullt ut mot kvitto betraktades som en idiot både av hantverkaren som av omgivningen. Många hantverkare vägrade ta sådana jobb.
Så kan man inte ha det. Små och medelstora byggföretag som ville arbeta långsiktigt och professionellt var bestörta och hotade av att de alltid förlorade när de lade anbud på jobb. Svartjobbande firmor lade alltid lägsta buden.
Det var ur den ohållbara situationen som byggsektorns partsgemensamma initiativ ID06 föddes. Alliansregeringen följde sent omsider upp med det permanenta rotavdraget.
Vill någon i dag verkligen tillbaka till situationen före 2008? Det borde vara en politisk omöjlighet.