Det är priset på energin och inte miljömedvetandet som föga förvånansvärt fortfarande i första hand styr majoriteten av människors intresse för energihushållning och klimatfrågor. Inomhustemperaturen i energisnåla flerbostadshus borde logiskt ge som resultat att temperaturen skulle kunna sänkas med helt bibehållen komfort genom att byggnaden tillförs förvärmd tilluft via värmeåtervinning och att både fönster och väggar är betydligt bättre isolerade med minskad kallstrålning som följd.
En sänkning av temperaturen från 22 till 20 grader innebär en minskad värmeanvändning på cirka tio procent. I stället visar statistik från USK (Utredning och statistikkontoret) i Stockholm att temperaturen i stort sätt bibehålls vid cirka 22 grader och bostadskonsumenten i stället reglerar temperaturen med att lätta på sin klädsel. Sverige har också en av världens största boareor cirka 45 kvadratmeter per person.
Individuell mätning och debitering av varmvatten för flerbostadshus blir allt vanligare och kommer sannolikt bli ett krav i kommande byggnormer. Driftstatistik visar att förbrukningen av varmvatten då kan minska med cirka 20 procent när kunden själv få betala det han förbrukar, vilket också är en rättvisefråga. Men hur länge minskningen varar vet vi än så länge väldigt litet om. Priset kommer även här alltid vara en avgörande faktor.
Den fasta andelen av energikostnaden från energibolagen är fortfarande hög. Den rörliga energikostnaden får därför inte så stor påverkan som är nödvändig, vilket inverkar på konsumentens stimulans till hushållning. Priset på både den rörliga värme- och eldelen är det bästa styrmedlet för att få igång hushållning av energi när konsumenten individuellt får stå för kostnaderna. Om man skulle ta bort den fasta kostnadsandelen och istället ta ut ett högre rörligt pris skulle detta stimulera och aktivera till energihushållning på ett helt annat sätt. Effekten av energihushållning måste märkas i plånboken för att ge resultat.
Tydlig och pedagogisk information om den egna värme- och elförbrukning är också väsentlig.
Med enkla medel skulle energibolagen på sina fakturor kunna ange kundens förbrukning i förhållande till genomsnittet i den egna fastigheten för att på det sättet göra kunden betydligt mer medveten om den egna energianvändningen är hög eller låg relativt till andra hushåll i fastigheten. Även hushållselen kan med denna typ av enkel information minska med 15 procent.
Byggbranschen som är stora energikunder måste visa större intresse för att påverka energibolagen och inte inta dagens passiva hållning. Byggbranschen medverkar sällan aktivt i större energiutredningar. Till exempel Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme arbetar för närvarande med en utredning om miljövärdering av energi, vilket i sig är utmärkt. Men var finns kundens representanter i utredningen? I stället uppstår nu ett ramaskri hos både de stora och små kunderna när priserna skjuter i höjden.
Ett intressant tankeexperiment som skulle göra elmarknaden mera kundvänlig och konkurrentutsatt är att stora kunder skulle kunna påverka elmarknaden genom att byggbolag, fastighetsägare och elintensiv industri gick samman och även blev elproducenter!
Problem som uppmärksammas allt mer är att energipriset på el slår väldigt olika och kan till och med hämma svensk exportindustri där leveranssäkerhet på el under vintern är en av flera viktiga faktorer. Vissa industrier tvingas dra ned på sin produktion när elpriset skjuter i höjden. Det som också bör uppmärksammas är att Sverige i dag gör av med mer än två gånger så mycket el som övriga Europa. Eleffektivisering borde därför ges högsta prioritet.
På kontinenten är 50 procent av elproduktionen baserad på fossila bränslen varav hälften kommer från kol. Kolkraftverken kan enbart utnyttja cirka 30 procent av kolets energiinnehåll till el. Fjärrvärmebolagens monopolsituation och prissättning gör också att allt fler bostadsbolag installerar bergvärme i stället för miljövänlig fjärrvärme inom redan befintliga fjärrvärmeområden.
Eleffektivisering och hushållning samt nya säkrare produktionsmetoder hos energibolagen till exempel en snabbare utbyggnad av lokal kraftvärme skulle ge förutsättningar till elexport av svensk koldioxidfri el till kontinenten. Samtidigt skulle det trygga en leveranssäkerhet och en därigenom jämnare prisbild i Sverige.
Elexport är också och en förutsättning för elimport när vår egen produktion inte räcker till. Genom elexport så skapas också möjligheter till att minska motsvarande mängd el från ett kolkraftverk i Europa. Elexport skulle kunna skapa förutsättningar till minskade utsläpp motsvarande 60-70 miljarder ton koldioxid vilket är lika mycket som Sverige årligen släpper ut inklusive biltrafiken. Svensk elexport kan med andra ord utgöra stor svensk miljöinsats som ett bidrag till att minska den globala uppvärmningen samtidigt som det kan ge goda exportintäkter. En onekligen intressant kombination.