Ledare: ”Vattnet svämmar över – då vill politikerna bygga mer strandnära”

När jag var liten köpte min morbror en schäfer, modell större. Trött på att rasta jycken bestämde han sig för att bygga ett högt staket runt huset där vovven kunde springa fritt. Virke, spik och betongplintar inhandlades och hammarslag hördes över nejden hela sommaren. Med bara ett fåtal dagar kvar av semestern och ännu färre meter till målgång, tog min morbror en paus och slog sig ner för att beundra det långa och höga mästerverket – varpå vovven tar sats och hoppar över. Ridå.

Jag tänker på min morbror när jag läser hållbarhetsreporter Björn Anderbergs nyhetsreportage om de enorma utmaningar Sveriges står inför för att klimatsäkra våra städer och vår infrastruktur. Och att det i ett visst läge inte kommer att vara ett alternativ att bygga skyddsvallar längre, utan att i stället låta hela städer förvandlas till Atlantis.

Min morbror insåg det ohållbara i samma stund som hunden försvann över staketet – när kommer vi att göra detsamma med vår infrastruktur?

Det lär däremot dröja innan vi ser oss besegrade – och det jobbas numera förebyggande med planerade skyddsvallar, multifunktionella ytor och avledande kanaler för att hindra vattnet innan det når husgrunderna. Dessutom måste kommunerna ta hänsyn till klimatriskerna i sina detaljplaner och vid bygglov för att undvika kommande riskområden.

Och givetvis byggs det inget nytt i riskområdena, som till exempel nära vattnet.

Eller jo, det gör det – i stor omfattning. Och ännu mer lär det bli eftersom flertalet politiska partier vill göra inskränkningar i strandskyddet och öka byggande av strandnära bebyggelse.

Onekligen en ekvation som inte går ihop. Ett besök i valfri Gävlekällare borde få den mest övertygade strandbyggaren att tänka om, annars kan min morbror hålla ett kort anförande i konsten att lägga ner lönlösa projekt – ni hittar honom i Värmland, i ett hus omringat av ett halvfärdigt staket.