Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag05.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Affärer i byggsektorn

OS-yran är över för byggarna

Publicerad: 7 Juni 2012, 11:47

Det är mindre än 50 dagar kvar till de olympiska spelen öppnas i London – en satsning på drygt 100 miljarder kronor där de rena bygginvesteringarna svarar för drygt 75 miljarder. Flipp eller flopp? Åsikterna skiftar, men för den brittiska byggbranschen har OS-spektaklet inneburit en enorm, keynesiansk* vitamininjektion under en annars förlamande finanskris.


Olympiska spel har arrangerats tre gånger i den brittiska huvudstaden – 1908, 1948 och 2012. Kontrasterna mellan spelen i dag och OS 1948 är bjärta.

Spelen 1948 kallades i Storbritannien för ”the austerity Games”, åtstramningarnas spel. Deltagarna tog med egen mat och logerades i övergivna armébaracker, i skolornas sovsalar och i stora tält och trähyddor uppslagna i Richmond Park. Den totala kostnaden var 732 268 pund, motsvarande 20 miljoner pund i dagens penningvärde. Organisatörerna kunde till och med presentera en prydlig vinst på 29 240 pund.

London 2012 är annorlunda. Efter nästan ett decennium av planering, projektering och intensivt byggande har man så här långt konsumerat någonstans runt 100 miljarder kronor av offentliga medel.

Hjärtat av byggverksamheten har kopplats till den nerslitna, före detta industristadsdelen Stratford i nordöstra London. Här står byggkranarna tätt och det är hit merparten av spelens nya infrastruktur är förlagd.

OS-satsningen har från början haft som ett uttalat mål att lyfta, uppgradera och stimulera Stratford, där i dag en rekordstor andel av befolkningen är arbetslös, och det var också ett tungt skäl till att London i konkurrens med städer som Paris, New York, Madrid och Moskva tilldelades spelen av IOK.

Här ligger bland annat OS-arenan (en investering på 6 miljarder kronor), den impressionistiska simhallen ritat av stjärnarkitekten Zaha Hadid samt den olympiska parken på 246 hektar.

Och satsningen fortsätter efter spelen. Ett särskilt bolag, OPLC (Olympic Park Legacy Company), skapades av regeringen 2009 för att ta hand om arvet efter OS. OPLC har en utvecklingsplan som sträcker sig 30 år framåt i tiden.

På bostadssidan ska knappt 8 000 lägenheter fogas till de 2 800 befintliga bostäderna i OS-byn som konverteras efter spelen. Området får också en ny skola avsedd för 2 000 elever som just nu befinner sig mitt i byggskedet.

I parken – Queen Elizabeth Park som öppnar för allmänheten 2013 – kommer ytterligare 4 000 träd att planteras.  Parken, som bland annat innehåller den 115 meter höga skulpturen ”The Orbit” av Anish Kapoor förväntas locka uppåt en miljon besökare per år.

Vad som kommer att hända med själva OS-arenan efter spelen är oklart. Tanken är att något av Londons fotbollslag tar över anläggningen, men inget är bestämt.Men de övriga idrottsanläggningarna är redan kontrakterade. Simhallen öppnas i privat regi för allmänheten och handbollshallen ska bli en konsertsal, för att nämna två exempel.

Direkt i anslutning till tunnelbanan och OS-arenan färdigställdes för knappt ett år sedan ett av Europas största shoppingcentrum, Westfield Stratford med 176 000 kvadratmeter butiksyta och 102 000 kvadratmeter kontor.

Ungefär 12 500 företag har varit involverade i de OS-relaterade bygg- och anläggningsinvesteringarna. De samlade byggvolymerna har ett värde på mer än 75 miljarder kronor och uppskattas ha skapat nära 30 000 nya jobb mellan 2007 och 2011. Av de 10 000 byggnadsarbetare som varit sysselsatta vid själva olympiastadion var 11 procent arbetslösa innan de rekryterades för OS-bygget. Totalt sägs ungefär 46 000 byggnadsarbetare ha varit engagerade i bygg- och anläggningsprojekten.

– OS-satsningen har haft stor betydelse för den inhemska byggbranschen. Mitt intryck är att en hel del medelstora byggföretag överlevt finanskrisen tack vare OS-investeringarna. Jag kan tänka mig att många får det tufft när uppdragen för OS-arrangörerna ebbar ut, säger Magnus Andersson som är chef för Skanskas nya satsning på bostadsutveckling i egen regi på den brittiska marknaden.

Arrangörerna har efter en ganska rejäl budgetrevidering av den brittiska regeringen för fem år sedan (Tony Blairs Labour-regering ökade budgeten för värdskapet nära på fyrafalt till 9,3 miljarder pund) lyckats undvika de vanliga fallgroparna för moderna OS-spel: kraftiga fördyrningar och förseningar.

Tvärtom poängterar gärna regeringsföreträdare att investeringarna flödade som bäst just när finanskrisen slog som hårdast mot den brittiska ekonomin och att OS-satsningen fungerat som en massiv keynesiansk injektion till hela ekonomin och framför allt till byggnäringen.

– London, och i viss mån södra England, är den del av Storbritannien där ekonomin och byggmarknaden faktiskt fungerar. Det är tufft, men det fungerar, säger Tom Smith, direktör för Global Growth på WSP.

– Och givetvis har OS fungerat som en generator för detta. Samtidigt ska man komma ihåg att OS-investeringarna, trots sin storlek på runt 100 miljarder svenska kronor fördelade på fem, sex år, utgör en rätt liten del av den brittiska marknaden som har en årlig volym på ungefär 1 000 miljarder kronor. Men visst har OS märkts om man tittar specifikt på London-marknaden under de senaste tre, fyra åren. Nu fasas allt ut och då får vi se vad som händer, säger Tom Smith. Det är en bra fråga. Byggaktiviteterna i anslutning till OS-anläggningarna tog fart på allvar 2008/2009 och sedan dess har det ångat på, framför allt för storbolagen.

Men nu tvingas byggbjässarna leta efter mindre projekt för att upprätthålla volym och kapacitet och pressar därmed priser och de mindre, lokala byggföretagen.

Enligt det brittiska analysföretaget Glenigan har snittvärdet per enskilt entreprenadkontrakt för storbolagen (de 50 största i Storbritannien) fallit från 10,3 miljoner pund 2010 till 8,7 miljoner pund 2011 – det lägsta snittvärdet sedan 2008.

Slutsatsen i rapporten från Glenigan är att London-OS tillsammans med några större pågående infrastrukturprojekt på väg- och järnvägssidan gett storbolagen luft under vingarna under de senaste åren, men att dessa projekt nu håller på att bli färdiga och att det inte finns så värst många fler megaprojekt i pipeline för att fylla tomrummen.

Och finns det någon OS-relaterad boom så är den koncentrerad mer eller mindre exklusivt till London och de södra regionerna. Sedan finanskraschen har drygt 5 000 brittiska byggföretag gått i graven och det finns inga tecken på att konkursfloden håller på att ebba ut.

De små och medelstora byggföretagen är pressade.

Skanska UK med vd Mike Putnam i spetsen är ett av storbolagen som medvetet – sedan fyra, fem år tillbaka – haft som strategi att balansera sin stock mellan större och mindre entreprenader. Före krisen var fördelning 60/40 till förmån för större projekt. Nu är målet att spegelvända detta och blåsa upp volymen av de mindre uppdragen.

Den brittiska byggbranschen har för tillfället sin lägsta orderingång sedan millennieskiftet och den brittiska regeringen försöker nu på olika sätt att stimulera nya investeringar både i infrastruktur och i bostäder.

*KeynesianismKeynesianismen som teori lanserades av den brittiska nationalekonomen John Maynard Keynes på 1930-talet. Huvudtanken är att en regering kan dämpa konjunktursvängningar genom att påverka efterfrågan med finanspolitiska verktyg – sänka skatter eller öka investeringsgraden.

Londonborna är kluvna

Londonborna är en smula avvaktande. Många tvekar om nyttan av OS och i en enkät i början av året trodde endast 13 procent att spelen skulle påverka deras liv på något positivt sätt och bara var tredje menade att spektaklet var värt pengarna.

Men statistik och enkäter kan vändas och vridas. I en undersökning från förra sommaren menade 57 procent av Londonborna att OS-satsning sammantaget kommer att få positiva effekter för staden.

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.