Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Arkitektur

”Resultatet av regeringens förenklingsförsök – mer byråkrati och krångligare planprocess”

I juni i år antogs propositionen Privat initiativrätt med ambitionen att göra byggandet snabbare och billigare. Men namnet till trots blev resultatet det motsatta.
– De förenklingar som skulle förkorta planprocessen saknas. I stället för färre regler har riksdagen lagt ytterligare lager av formalia på den redan tillkrånglade och omständliga planeringsprocessen, säger Oskar Pihl, Svefas expert på planprocesser.

Publicerad: 20 september 2021, 08:43

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Svefa


Ämnen i artikeln:

Politik

Den enskildes medverkan i detaljplaneringen har behandlats i ett flertal utredningar under de senare åren. Ett antal lagändringar i syfte att förenkla för den enskilde har genomförts. De senaste trädde i kraft nu i augusti, efter att riksdagen i juni antog propositionen Privat initiativrätt. 

Propositionen tillkom efter januariöverenskommelsens punkt 45 som löd ”Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare”. 

Trots namnet på propositionen innebar inte lagändringarna att någon privat initiativrätt infördes. De förenklingar som skulle förkorta planprocessen saknas. I stället för färre regler har riksdagen lagt ytterligare lager av formalia på den redan tillkrånglade och omständliga planeringsprocessen. Oskar Pihl, Svefas expert på planprocesser menar att den antagna propositionen motverkar sitt syfte och pekar på bättre sätt att åstadkomma förenklingar och stärka den enskildes rätt.

 

Den enskildes medverkan i detaljplaneringen har behandlats i ett flertal utredningar under de senare åren. Ett antal lagändringar i syfte att förenkla för den enskilde har genomförts. De senaste trädde i kraft nu i augusti, efter att riksdagen i juni antog propositionen Privat initiativrätt. 

Propositionen tillkom efter januariöverenskommelsens punkt 45 som löd ”Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare”. 

Då det nu finns en ny lagstiftning finns anledning att belysa konsekvenserna av denna samt hur planprocessen generellt fungerar och hur den skulle kunna förenklas utan lagändringar. 

Sveriges kommuner har i dag monopol på planeringen, vidare har staten genom Länsstyrelsen veto i de statliga intressena. Planeringssystemet bygger på ett samspel mellan plan och bygglagen (PBL) och annan lagstiftning såsom Miljöbalken. Enligt PBL ska alla kommuner ha en översiktsplan. I översiktsplanen konkretiseras den lokala politiska viljan i text och preciseras i en mark och vattenanvändningskarta. Översiktsplanen ligger sedan till grund för detaljplaneringen. Detaljplanen ger fastighetsägare rättigheter men också skyldigheter, till exempel i form av kostnader för utbyggnad av gator och va. 

De allmänna och de statliga intressena bevakas i hela kedjan från ett eventuellt program för en översiktsplan till en antagen detaljplan. Det innebär att till exempel Länsstyrelsen kan lämna synpunkter på en och samma fråga upp till tio gånger innan det finns en antagen detaljplan. Synpunkterna är mycket allmänt hållna, tydliga ställningstaganden kommer oftast först vid en överklagandeprocess. 

Den enskildes möjligheter att initiera en detaljplan för att inleda en utveckling av ett område är små, planmonopolet gör att den enskilde är helt beroende av vad kommunens politiker och tjänstemän tycker. När den enskildes intresse att ta fram en detaljplan vägs mot de allmänna intressena är det inte sällan som den enskilde får stå tillbaka. Och om en detaljplaneringsprocess väl inleds har berörda sakägare, såsom grannar, rättighetshavare, myndigheter och miljöorganisationer stort inflytande på det som den enskilde vill genomföra.  För den enskilde byggaktören är det tydligt att det sätt som detaljplanering i dag bedrivs på till stor del bygger på att planmonopolet utnyttjas till kommunernas fördel. Enskilda tjänstemän och politiker har ofta mer inflytande än vad de kanske borde ha. 

Detta sammantaget gör att planeringen har en tydlig slagsida åt de allmänna intressena. Förenklingar och förtydliganden som stärker den enskildes rättigheter är därför välkommet.  

Trots namnet på propositionen innebar inte lagändringarna att någon privat initiativrätt infördes. De förenklingar som skulle förkorta planprocessen saknas. I stället för färre regler har riksdagen lagt ytterligare lager av formalia på den redan tillkrånglade och omständliga planeringsprocessen. 

Tydligast syns detta i 5 kap 5a § PBL, där den nya lagtexten innebär att planintressenten får möjlighet att begära att länsstyrelsen yttrar sig över vilket planeringsunderlag som kan behövas för en eventuell kommande planprocess, men för att planintressenten ska få möjlighet att begära ett yttrande från länsstyrelsen, ska det krävas att kommunen medger det. Det innebär i praktiken att, om en myndighet så tillåter ska en annan myndighet svara på en fråga från enskild. Knappast en förenkling. 

Oaktat den nya lagen så finns det andra tillvägagångssätt för att förenkla planprocessen. Det faktum att det inte finns någon reglering om initieringen av detaljplaneringen bör snarare ses som en möjlighet. Det finns inget formellt hinder mot att en byggaktör eller en enskild initierar och driver en planprocess. I 5 kap 8 § PBL anges nu också att de underlag som behövs för en detaljplan får tas fram av annan än kommunen. 

Om landets kommuner så vill finns därmed redan i dag möjligheter att jobba på ett sätt där de privata initiativen ges mer utrymme. Enligt en undersökning som Svefa gjorde under våren 2021 involverar ungefär 50 % av kommunerna redan i dag byggaktören när de ska ta fram en detaljplan.

Enligt undersökningen framgår att kommunernas tjänstemän ser positivt på detta sätt att arbeta och man tror att det kommer bli vanligare i framtiden, men samtidigt finns det en oro kring hur de allmänna intressena kommer att hanteras. Oron för hur de allmänna intressena hanteras när en byggaktör driver en detaljplan är naturligtvis viktiga att beakta, men risken att de allmänna intressena inte beaktas på rätt sätt får anses vara små så länge som planmonopolet består. 

Givet att det byggaktören vill genomföra stämmer överens med det som anges i översiktsplanen bör det vara möjligt för denne att ta fram en detaljplan, en så kallad byggaktörsdriven detaljplan. För att utveckla detta arbetssätt bör den kommunala planeringen lägga större fokus på översiktsplanerna så att deras strategiska potential förtydligas. Det är också önskvärt att Länsstyrelsens synpunkter blir tydligare, helst redan i översiktsplaneskedet. 

Eventuella kostnader som uppkommer för kommunen vid genomförande av en byggaktörsdriven detaljplan hanteras på vanligt sätt med uttagande av gatukostnader och va-taxa och belastar därför inte den kommunala ekonomin.

De verktyg som behövs för att arbeta på detta sätt finns redan i dag i PBL, det som krävs är att kommunernas väljer att jobba på detta sätt. Om så sker kan kommunens planeringsresurser i stället läggas på den strategiska översiktliga planeringen. 

Det finns inga lagliga hinder mot att effektivisera planprocessen genom byggaktörsdrivna detaljplaner och privat initiativrätt, det som finns är ett kommunalt arbetssätt som bygger på monopol. Finns viljan att lyfta blicken och förstå hur man kan jobba tillsammans med byggaktören kan planeringsprocessen effektiviseras utan nya utredningar och lagar. 

Oskar Pihl

 

Oskar Pihl

Oskar är Arkitekt SAR/MSA utbildad på KTH och har arbetat med detaljplanering och översiktlig planering i över 15 år. Oskar Pihl är sedan sex år affärschef på Svefa och har erfarenhet som planarkitekt i Järfälla och Vallentuna kommun, samt som planchef i Vaxholm. .

Svefa

Svefa erbjuder spetskompetens och kvalificerad rådgivning inom värdering & analys, corporate solutions, samhällsbyggnad & fastighetsutveckling, strategisk & operativ förvaltningsrådgivning samt transaktioner & uthyrning. Bland deras uppdragsgivare finns allt från stora fastighets- och energibolag, investerare, byggbolag, banker, myndigheter och kommuner till mindre lokala fastighetsaktörer.

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Politik

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.