Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Arkitektur

Sammankopplad stad på Arkitekturmuseum

Publicerad: 7 September 2010, 13:48

Det började med arkitekten Sara Göranssons examensarbete om den sammankopplade staden, ett ex-jobb som fick hedersomnämnande i ByggOpus 2007. Nu ställs idén ut på Arkitekturmuseet.


Connecting Stockholm. Namnet beskriver en strategi som föreslår att man ramar in Stockholms framtida tillväxt genom att placera byggnader på urbana "broar". Det rör sig inte om broar i ordets bokstavliga bemärkelse, utan ny bebyggelse som kopplar samman förorter som tidigare varit separerade.

Projektet har sin bakgrund i analysen Local Act – Global Change, det examensarbete som Sara Göransson presenterade vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm i juni 2006 och som sedan belönades med ett hedersomnämnande i Byggindustrins tävling ByggOpus.

– När jag skulle göra mitt ex-arbete ville jag hitta ett ämnesområde som kändes viktigt, så jag började med att göra en omvärldsanalys. Jag hamnade ganska snart i katastrofer; krig, bostadslösa och människor på flykt. Jag tänkte över vad man kan göra som arkitekt. På 1960-talet hade arkitekter visioner om en bättre stad och en bättre värld. De frågade sig hur man ska bygga, det fanns visioner.

Tillsammans med Filipe Balestra har Sara Göransson grundat Urban Nouveau, ett arkitektkontor – eller plattform som de föredrar att kalla det – som ska visa sin verksamhet i utställningssalen i Arkitekturmuseet på Skeppsholmen mellan den 7 september och den 10 oktober. En gigantisk modell av den sammankopplade staden kommer att växa fram parallellt med att intervjuer sker med företrädare för lokala intresseorganisationer, politiker och vanliga människor.

Både stockholmare och globala medborgare är välkomna att delta i både diskussioner och modellbyggandet, och på så sätt blir de delaktiga i utformningen av projektet.

Vilka förväntas delta i diskussionerna?
– Vi har bjudit in politiker, sakkunniga inom olika områden, arkitekter och "vanliga människor". Drömmen vore att få med en taxichaufför, en hårfrisörska, de som verkligen får höra åsikter, allt för att få så bred information som möjligt och få höra var problemen finns. I detta skede begränsar vi oss inte. Sedan blir det mer konkret; vi ska föreslå en plan och visa på en modell vad i Stockholm som kan kopplas samman.
– Därefter kanske kommuner vill använda sig av metoden. Kanske vill en kommun öka tillgängligheten, bygga bort barriärer mellan områden. Exempelvis en fotbollsplan kan vara en mötesplats. När man planerar en sammankoppling tittar man efter vad förort A respektive B saknar. Vad finns, kanske kan de dra nytta av varandra?

Vilka är fördelarna med att sammankoppla staden?
– Människor är åtskilda, de är ensamma vilket leder till utanförskap. Det är som olika öar: på en ö fattiga, på en annan ö rika, på en tredje industrier. Bor man långt ifrån varandra har man ingen kunskap om varandra vilket leder till frustration. Det finns ett mänskligt ansvar att ta hand om varandra. Det behövs platser att mötas för att skapa nätverk. Om öar sammankopplas uppstår större nätverk, både psykiskt och fysiskt. Man kan säga att det är en andlig och fysisk översiktsplan.

Är det en växande trend bland arkitekter att vara socialt medvetna?
– Globalt tycker jag att det är så. Det är nödvändigt; de flesta blir mer och mer medvetna om att vår livsstil påverkar människor i andra änden av kedjan. Det är inte specifikt för arkitekter utan finns inom flera områden. I Sverige tycker jag inte att det är tillräckligt många. Byggandet styrs av marknaden, stora byggbolag, det ska vara ekonomiskt hållbart.

– De sociala värdena tas sällan upp när man planerar arkitektur. De tas upp för att det låter bra, men blir sällan något genomgående.

Varför är ert sätt att planera bättre än nuvarande planer?
– Ett problem med dagens tillvägagångssätt är att den demokratiska processen kommer in för sent. Planerna ligger redan färdiga, sedan ska åsikterna anpassas till dem.

– Dessutom saknas det variation. Bostäderna byggs för en homogen grupp. Man kan ta Hammarby sjöstad som exempel, där saknas social hållbarhet. Hur få in andra grupper? Nu får vi se om det blir samma sak i Norra Djurgårdsstaden.

Sara Göransson förklarar att tillgången till grönområden maximeras för boende i de nya kopplingarna och invånarna kommer närmare naturen. Utrymmena mellan kopplingarna kan användas till permakulturodlingar för att utöka lokal produktion och konsumtion av mat och samtidigt minska import och transport.

– En sak som projektet pekar på är att vi har fått distans till naturen. Vi har blivit fokuserade på teknik, man kommunicerar på distans och förlorar den mänskliga roten till naturen. Vi vill visa hur vi kan gå från ett samhälle som är helt beroende av fossila bränslen. En övergång från ett moderniserat papperssamhälle mot en självförsörjande stad.

Varför?
– För att det har blivit så mycket billigare att köpa mat som åkt långa transporter än närodlat. Det är underligt. Vi kan inte fortsätta att vara beroende av att importera mat. Just odlingsmarker finns med i den stadsplansmodell som vi ställer ut. Strategin visar en stad med kapacitet att försörja ett stort antal människor, utan att ta bort befintliga kvalitéer.

Vad är er drivkraft?
– Positiv utveckling för människor och natur. Att inte stagnera utan hitta andra vägar än vad normen säger åt en att göra.

Ingrid Gallagher - ingrid@byggindustrin.com

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.