Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag10.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Bygghistoria

ÅF:s globala ambitioner

Publicerad: 9 Maj 2011, 13:12

ÅF vill bli en internationell storspelare inom infrastruktur. Uppdragen vid Förbifart Stockholm i samarbete med brittiska bjässen Scott Wilson är ett exempel, men det kommer fler. Åtminstone om Mats Påhlsson, chef för ÅF Infrastruktur, får som han vill.


– Målet är att bli en internationell aktör på infrastrukturområdet. Men för att klara det behöver vi riktigt bra globala partners, säger Mats Påhlsson.

ÅF är landets största konsult när det gäller industriteknik. Företaget är också stora på infrastruktursidan med en omsättning i fjol på drygt 1,2 miljarder kronor. Men det mesta av volymen ligger på installationssidan. När det gäller vägar och järnvägar är ÅF relativt nya på banan.

Ambitionerna finns dock. Mats Påhlsson rekryterades från Sweco för två år sedan för att inleda satsningen mot att bli en ledande konsult inom samhällsbyggnad.

Men det är en bit kvar och det väckte därför en viss förvåning i branschen när ÅF lyckades sno åt sig två spektakulära projekteringskontrakt för Förbifart Stockholm med ett samlat kontraktvärde på 200 miljoner kronor mitt framför näsan på ett tungviktarviktarkonsortium bestående av WSP, Sweco och Tyréns (se BIN 07/2011).

Förklaringen till ÅF:s muskelkapacitet var att man lierat sig med brittiska bjässen Scott Wilson och, via dem, bokat utlandsinköp av volymprojektering, offshoring.

– Vårt gemensamma upplägg för uppdragen vid Förbifart Stockholm bygger på att vi från ÅF:s sida sköter de löpande kundkontakterna och det lokala kunnandet och de står för systemkunnandet och offshoring. Det vill säga de utnyttjar sitt nätverk för "ritfabriker" på billigare marknader. I det här fallet handlar det om skotska och polska ingenjörer, säger Mats Påhlsson.

– Tack vare vårt offshoringupplägg ihop med Scott Wilson kunde vi pressa priserna 10 procent under konkurrenterna och vi fick samtidigt höga betyg för de mjuka parametrarna av Trafikverket. De är måna om att få in internationella aktörer på den svenska marknaden och en bredda konkurrensen.

Upphandlingen är överklagad av konsortiet WSP, Sweco och Tyréns, en överklagan som handlar om tydligheten i förfrågningsunderlaget, om Trafikverkets "skallkrav". Konsortiet är noga med att betona om att det inte handlar om offshoringen, inköpen av utländsk mängdprojektering. Tvärtom säger sig alla vara intresserade och öppna för kapacitetsförstärkningar på ingenjörssidan från andra länder.

Hur som helst. I dag står hela gigantiska Förbifart Stockholm-projektet och stampar i avvaktan på Kammarrättens dom - en dom som väntas komma under våren.

För ÅF Infrastruktur är det här ett nyckelprojekt, inte bara för dess kontraktstorlek.

– Vi tänker växa och på sikt innebär det att vi fokuserar alltmer både på utländska marknader och på internationellt samarbete. Samarbetet med Scott Wilson är ett klockrent exempel på hur jag vill att vi ska jobba, säger Mats Påhlsson.

Brittiska Scott Wilson ingår sedan ett par år tillbaka i amerikanska URS Corporation som är ett av världens två, tre största konsultföretag och som har projekt över hela världen.

– Marknaderna blir snabbt alltmer internationaliserade. Flera av våra konkurrenter är med och nosar på internationella samarbeten och offshoring, men vi var först med att lansera ett rejält paket och det är ingen slump. Tröskeln har varit lättare för oss att passera. Vi befann oss i en tillväxt- och uppbyggnadsfas. Sweco, WSP och de andra stora har redan skapat och anställt sina "fabriker" i Sverige. Lägger de ut för mycket volymer så biter de sina egna enheter i svansen, säger Mats Påhlsson.

Mats Påhlsson kom till ÅF för två år sedan. Innan dess var han tio år på Sweco, bland annat som chef för Swecos infrastrukturavdelning (dåvarande Sweco VBB). Den första halvan av sin karriär tillbringade han hos Skanska, i huvudsak i Västsverige och Norge.

– När jag själv satt som chef på Sweco VBB och sydde ihop anbuden till Citybanan i Stockholm så tittade vi på olika alternativ med offshoring. Men problemet var hela tiden: Vad gör vi då med vår egen personal? Det var inga problem att hitta utländska inköpsalternativ, men riskerade att göra ett svenskt våningsplan sysslolöst.

Mats Påhlssons recept för den internationella offensiven bygger på att hitta en stor, väl inkörd partner. Det behöver inte vara en permanent samarbetspartner. ÅF kan tänka sig att hoppa mellan tuvorna beroende på det aktuella projektet. Men det måste vara "rätt" partner.

Vilken typ av företag är det du menar när du säger "rätt partners"?
– Det skulle kunna vara britter som Mott MacDonald, Arup eller WS Atkins eller en amerikan som Parsons Brinckerhoff. Som du märker; mest anglosaxer. Jag tror vi passar rätt bra ihop. Annorlunda, men vi kompletterar varandra.

Kan du ge ett exempel på hur det kan fungera?
– När jag var på Sweco hade vi ritat Citytunneln i Malmö. Rätt snart efteråt det var dags för anbudsgivning för metroutbyggnaden i Köpenhamn. Jag ringde runt till ett antal internationella konsulter. Har ni kikat på metron? Vi hittade Parsons Brinckerhoff och sydde ihop ett konsortium med dem och tre danska konsultföretag. Nu vann vi inte den gången. Men sättet att jobba är rätt. Jag gjorde likadant inför Fehmarn Bält-förbindelsen, ringde några samtal och två veckor senare satt vi i möte med en tung konsultgrupp och försökte lägga ihop ett pussel som skulle gynna bägge parter.

– Grejen är att när du ringer upp dessa storspelare så måste du ha någonting att komma med, annars är det lönlöst. Ett ess i ärmen som alltid fungerar är att sitta med egna projektledare med internationell erfarenhet. Det är alltid en bristvara. Experter inom olika fackområden finns alltid att få tag i någonstans. Men duktiga, erfarna projektledare – det är en annan sak.

– Med rätt partners kan vi då kika på och offerera stora projekt i kanske Asien eller Latinamerika. Poängen är att Förbifarten ger oss en chans att bygga upp projektledarkompetens.

Kan du tänka dig offshoring i egen regi?
– Jag är tveksam till att vi själva inom ÅF ska öppna kontor på olika platser runt om i världen. Resurserna finns ju där ändå utan att vi äger och administrerar. Jag vill inte ha egna ritkontor i Indien eller Baltikum. Däremot samarbetar vi gärna med en stor internationell spelare som redan har färdiga nätverk eller anställda i andra, billigare länder.

– En poäng med att ha en stor stark partner, typ Brinckerhoff eller Scott Wilson, är att de kan bidra med tydligare projektstyrning. De har de rätta musklerna och kompetensen. Ta Norra Länken där vi fick ett stort antal grupperingar för olika discipliner och etapper. Det blir en massa hierarkier och väldigt svårt att styra. Det finns uppenbara risker att byggherren tappar kontrollen. Det är det här de stora spelarna är experter på: Att styra upp och leda stora, komplexa projekt.

En ny era för svensk projektexport?
– Ja, varför inte. En rätt kul sak är att jag fått mejl från äldre, nu pensionerade medarbetare i VBB och Sweco som ställer sig frågande till överklagandena runt Förbifarten. De skriver: "Det var det här typen av verksamheter vi byggde vårt namn på. Ska vi nu stänga vår svenska dörr för utländska konkurrenter? Då missar vi chansen att lära oss och chansen att få hela världen som marknadsplats". Och de har ju rätt.

– Titta på VBBs historia. Bolaget byggdes upp via projektexport på 1960- och 70-talet. De svenska projektcheferna, äldre propra män med flugor runt halsen, åkte runt i hela världen och rattade enorma projekt i Saudiarabien, Sydostasien och Latinamerika. Så var bilden långt in på 1980-talet. Det sista stora projektet som vi på VBB hade var vattenkraftverket i Kashmir. Då var jag med, jobbade mest hemifrån och vi köpte platsledning från Indien. Det var kul, spännande och jäkligt nyttigt för den svenska ingenjörskonsten. Så där vill jag att vi jobbar igen.

Hur ser du på er marknadsposition i Sverige på samhällsbyggarsidan?
– Vi har etablerat oss rejält och stabilt på marknaderna i Stockholm och Göteborg. När det gäller samhällsbyggnadsprojekt, och särskilt då inom vägsidan, så kan vi konkurrera om alla projekt oavsett storlek. Vi finns i Skåne, men skulle behöva växa där.

– Och man ska inte glömma Norrland när det gäller tunga anläggningar. Det finns mycket som ser intressant ut. Just nu är vi på olika sätt och i olika grad involverade i en handfull norrländska gruvprojekt. Vi har en bra kompetensbemanning när det gäller bergkunskap, geologi och infrastruktur. En närbesläktad nisch är dammar där vår industridivision är aktivt och vi blir mer och mer involverade från vår infrastrukturdivision. Det finns en rejäl potential framöver när det gäller dammsäkerhet och där vill vi gärna vara med och tävla.

Hur ser det ut hos er bemanningsmässigt?
– I vår nya infrastrukturdivision har vi drygt 1 300 årsarbeten. Merparten jobbar med installation som är väldigt expansivt och där det är mycket fokus på energi. Det största projektet på installationssidan är NKS åt Skanska. Sedan har vi grupper för vägar, tunnlar, geologi, järnväg. I dag har vi uppemot 500 konsulter specialiserade på samhällsbyggnad. Och vi växer stadigt, säger Mats Påhlsson.

Fakta om ÅF division Infrastruktur
Omsättning (2010): 1 233 Mkr
Verksamhet: Fem affärsområden - Installation, Järnväg, Ljud och vibrationer, Miljö samt Väg
Rörelseresultat: 69 Mkr
Rörelsemarginal: 5,6%
Årsanställda: 1 095
Andel av koncernomsättning: 29%

Fakta om ÅF-koncernen
Omsättning (2010): 4 796 Mkr
Rörelseresultat: 806 Mkr
Rörelsemarginal (exkl reavinst): 7,3%
ÅF har fyra divisioner: Energi, Industri, Infrastruktur och Teknologi

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.