Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Bygghistoria

Drottningholmsteatern

Publicerad: 7 Juli 2009, 14:34

Drottningholms slottsteater har nyligen genomgått stora underhållsarbeten och en omfattande konservering av interiören. Målet är dock att publik och besökare inte ska märka någon skillnad när teatern nu åter öppnats.


Förvaltare och handläggare av vårdprogram för Drottningholmsområdet är Rolf Karlsson respektive André Strömqvist. Projektledare från Statens fastighetsverk i detta projekt är Marie Edman Franzén.

-Planeringen av de invändiga arbetena på teatern har pågått sedan 2001, men det var först tre år senare vi satte igång, säger Rolf Karlsson. Vi använde ett av rummen invid entrén som provrum för att få en bild av ekonomin och en tidsuppfattning av projektet. Vi ville veta hur lång tid det tar att åtgärda ett tak eller en vägg.
Samtidigt använde man provrummet som ett sätt att utröna om man valt rätt entreprenör, i det här fallet Stockholms Målerikonservering AB, till detta känsliga arbete.
-Vi valde definitivt rätt, säger en nöjd Rolf Karlsson som också kan konstatera att de invändiga arbetena gott och väl hållit sig inom tidplan och budget.

En del av världsarvet
Den konservering av interiören på Drottningholms slottsteater som nu gjorts är det mest omfattande arbete som gjorts här sedan byggnaden uppfördes år 1764-1766. Byggnaden blev 1935 statligt byggnadsminne och finns i dag upptagen på Unescos världsarvslista.
-Egentligen är det hela slottsområdet som ingår i världsarvet, men Kina slott och teatern var avgörande för att det skulle tas upp på listan, säger André Strömqvist. Själva slottet är – om man tittar ut över Europa – inte alls lika unikt.

Under en lång period, större delen av 1800-talet fram till 1921, låg teatern i träda tills teaterhistorikern Agne Beijer återupptäckte det välbevarade scenmaskineriet och alla originalkulisser. 1922 gick ridån åter upp för nya föreställningar.
-Dessförinnan hade en del av teatern använts som skulpturateljé och salongen till möbellager. Det var kanske den bästa användning huset kunde få under den här tiden eftersom det då läts stå orört och inget förändrades i det, säger André Strömqvist.

Atmosfär av 1700-tal
Metoden att närma sig denna unika interiör har tagits fram av en referensgrupp där förvaltare, antikvarier, konservatorer samt representanter från Riksantikvarieämbetet, som kommit hit var tredje vecka för att följa arbetet, ingår.

-Här har man ställts inför många gränsdragningsproblem, menar André Strömqvist. Vad kan anses vara patina, smuts eller slitage och hur mycket av det ska bevaras på ytskikt, snickerier och på de papperstapeter som här till antalet är det största i landet från 1700-talet.

Vissa delar och installationer har emellertid måst bytas ut, inte minst av brandsäkerhetsskäl. Hit hör, förutom ett mycket avancerat brandlarm, även nya elinstallationer.
-Eftersom det här rör sig om ett reveterat korsvirkeshus skulle en brand få ödesdigra konsekvenser, förklarar Rolf Karlsson. Vi har därför valt att göra en så kallad fartygsinstallation här, som är den högsta säkerhetsklassen av elinstallation.


          Nu när byggnadsställningarna rivits, och konservatorerna lämnat teatern, är det meningen att besökarna inte ska märka någon skillnad. Foto Olle Anderstam.

När repetitionerna inför årets föreställningar började i maj var tanken att atmosfären och känslan av 1700-tal – bokstavligt talat – skulle sitta kvar i väggarna.
-Personligen anser jag att de här insatserna varit nödvändiga. När putsbitar rasar, limfärgen släpper och taket flagnar börjar man fråga sig var gränsen till förfall går, säger Rolf Karlsson som sett många turister – inte minst amerikaner – rynka på näsan åt skicket. Fast jag inser ju att de inte har samma historia, och inte kan ha samma upplevelse av det de ser och kulturella referenser som oss européer.  

Fäster alla flaggor
Entreprenör för den invändiga konserveringen av Drottningholms slottsteater har varit Stockholms Målerikonservering AB, som startades 2004 av konservatorerna Kristin Fyrand och Ewa Björdell.
-Vi arbetar med traditionella material och eftersträvar att utföra våra lagningar i material som efterliknar originalet i enlighet med Världsarvsplanen för Drottningholm 2007-2012. Det är egentligen det enda möjliga i denna känsliga miljö där vårt mål är att inget original ska gå förlorat, förklarar Ewa Björdell.

Frågan om vad som går att rädda och bevara och vad man ska avstå från att åtgärda har varit ständigt närvarande, ner till minsta färgflaga. På det plywoodgolv som lagts ett par meter under taket står konservatorn Karin Calissendorff med en spruta i handen och funderar över just den frågan.
-Vi injicerar ett syntetiskt akrylatbindemedel som kan tyckas främmande för den här miljön, men som är godkänt av Riksantikvarieämbetet. Det är speciellt framtaget för matta ytor, är beständigt och gulnar inte när det åldras. Med det fäster vi upp alla färgflagor som är synliga från den här nivån – inte nerifrån salongen, förklarar hon och lägger ett släpljus med en ficklampa över taket för att upptäcka de minsta flagorna.

Bara där takets och väggarnas dekor och originalmåleri skadats, och lagats upp med nytt kalkbruk, gör man en försiktig retuschering med gouachefärg. På en panel invid scenen har färgen skavts av och släppt.
-Hade det här varit hemma hos någon så hade man säkert spacklat upp ytan tunt och målat om panelen, men här låter vi den bara vara som en del av tidsandan, säger konservatorn Sophie Ulvestam.

Dokumenterar allt
På väggarnas pilastrar har små bitar av putsen gnagts bort av tidens tand och lossnat. Här blir det däremot nödvändigt att fylla i med lite nytt material – men inte vilket material som helst.

-Kalkbruket vi använder är ett jordsläckt bruk som – efter att traditionen försvunnit på fastlandet – numera främst finns och används på Gotland, berättar Sophie Ulvestam. Kalkbruket, som vi har till lagningar av väggar och tak, är noga utvalt för att ha samma sammansättning som det ursprungliga.

Under hela arbetet på Drottningholms slottsteater dokumenteras alla insatser fotografiskt, före, under och efter. Alla ytor delas upp i sektorer på ett fotografi där varje konservator får signera sin del när den är färdig. Vid arbeten som dessa skiljer man noga på vad som är konserverande och restaurerande åtgärder. Här har emellertid ingen restaurering gjorts eftersom interiören är så välbevarad och inte krävt det.


Nypremiär
Den 30 maj inleddes årets spelsäsong på Drottningholms slottsteater med Händeloperan Ariodante. Det var den första uppsättningen efter att interiören i de publika delarna konserverats.

-Den som förväntat sig att möta en renoverad teatersalong blir kanske besviken, säger teaterns vd Per Forsström. Det är samma bänkar och samma sparsamma belysning som förr, men vi ser det som en kvalitet och en del av upplevelsen.
Däremot möts besökarna av en betydligt renare och fräschare interiör med en känsligt bevarad och bibehållen barockatmosfär.
-Många gamla teaterhus har rustats ganska hårt, vilket har gjort att tidsandan gått förlorad, förklarar Per Forsström. Här har man – kanske i brist på pengar – lyckligtvis inte gjort just någonting. Det har gjort slottsteatern till Europas bäst bevarade i sitt original.


          -Många teatrar på kontinenten har rustats ganska hårt. Till skillnad från dem är Drottningholms slottsteater den bäst bevarade i sitt original, förklarar teaterns marknadschef Eva Lundgren och vd Per Forsström. Foto Olle Anderstam.

Sedan arbetena påbörjades för fem år sedan har man aldrig behövt stänga teatern för visningar eller föreställningar. Insatserna har främst skett under höst och vår, med undantag i år för den omfattande konserveringen av salongen.
-Vi har faktiskt gjort konserveringen av interiören till en del av vår visningsverksamhet, förklarar teaterns marknadschef Eva Lundgren. När vi öppnat för säsongen, och konservatorerna fortfarande jobbat i något förmak eller sällskapsrum, har vi kunnat visa deras utrustning och arbetssätt. Vi har sett det som en pedagogisk uppgift och förhoppningsvis har det ökat förståelsen för vad vi vill uppnå.

Antalet besökare på guidade visningar och föreställningar är också en känslig avvägning eftersom man inte vill slita för hårt på 1700-talsinteriören. Därför finns ett tak för antalet föreställningar och visningsbesökare per år.
-Konserveringen medför säkert att folk blir mer aktsamma om inredningen, menar Eva Lundgren. När den upplevs som lite trasig och bedagad är besökarna kanske inte så försiktiga som man skulle kunna önska.

Olle Anderstam

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.