Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Bygghistoria

Adrian C. Peterson är upphovsman till ett stort antal kyrkor i nygotisk stil. Nästan alla har dragits med fuktproblem.

Montage: Wikipedia / Kristin Balksten / Anders Siljevall

En hundraårig fuktskandal – då började problemen med enstegstätade fasader

Arkitekten Adrian C. Peterson ritade ett 30-tal västsvenska kyrkor i slutet av 1800-talet. Hur kommer det sig att så många av dem nästan genast fick fuktproblem? Och hur hänger de ihop med 2000-talets skandalomsusade enstegstätade fasader? Byggindustrin djupdyker i kalkbruk och förvanskade fackkunskaper i jakt efter svar.

Publicerad: 18 juni 2021, 04:00

Anders Siljevall

Reporter

anders@byggindustrin.se

Det är blåsigt och regnigt på sant västkustsmanér och Lysekils kyrka är särskilt exponerad för ruskvädret där den tornar upp sig över staden på ett högt berg.

– Det är extrema väderförhållanden här. När det blåser blir det turbulens och vinden kan trycka uppåt och ta regnet med sig, säger Pontus Ankarskär, vaktmästare i Lysekils församling, som tar en paus i förberedelserna för påskhelgens gudstjänster.

LÄS MER: Johanna Alton, avdelningschef för kulturbyggnader och kulturmiljö på Tyrén ger sin kärleksförklaring till historien

Trots slagregn och salta vindar håller kyrkan i dag fukten ute. Men så har det inte alltid varit. För drygt tio år sedan forsade vattnet in.

– Kyrkan har egentligen alltid läckt och intressant nog är det östra sidan som har varit värst drabbad, säger Pontus Ankarskär.

Spåren av fuktskadorna i Lysekils kyrka syns fortfarande på insidan.Foto: Anders Siljevall

Spåren av fuktskadorna i Lysekils kyrka syns fortfarande på insidan.

Foto: Anders Siljevall

Bekymret är återkommande i många av de stenkyrkor i Bohuslän, Dalsland och Värmland som ritats av arkitekten Adrian C. Peterson runt förra sekelskiftet. Fogarna har i princip från start släppt in vatten i väggarna och har i olika grad orsakat fuktproblem i kyrkorna. Lysekils kyrka är en av de som har haft de mest omfattande problemen.

LÄS MER: Värsta byggolyckan i svensk historia – därför rasade Sandöbron

Men varför har det blivit så med just de här – på ytan så robusta – kyrkorna?

Kristin Balksten är docent i Kulturvård vid Uppsala universitet med kalkputs som specialområde. Hon har de senaste tio åren fördjupat sig i flera av Adrian C. Petersons problematiska kyrkobyggnader. Att det just under den här perioden på kort tid dyker upp fuktproblem i nybyggda stenkyrkor har sin förklaring, berättar hon.

– Man har byggt massiva murverk sedan medeltiden. Från början användes högkvalitativt tegel och kompakt murbruk som inte bryts ner särskilt lätt. Om jag tittar på murverk från 1820-talet och tidigare ser jag samma liknande material som i medeltida konstruktioner. Men på Adrian C. Petersons tid, 1870-1910 sker flera förändringar, säger Kristin Balksten.

Kristin Balksten, docent i Kulturvård vid Uppsala universitet, har i sitt arbete sett hur gamla hantverkskunskaper förvanskas mer och mer för varje generation.Foto: Privat

Kristin Balksten, docent i Kulturvård vid Uppsala universitet, har i sitt arbete sett hur gamla hantverkskunskaper förvanskas mer och mer för varje generation.

Foto: Privat

Runt 1870 började man bygga allt fler städer i tegel. Det ledde till att tegelproduktionen skalades upp, men också förändrades. Ett mer poröst strängpressat tegel började användas i stället för det hårdare handslagna teglet.

– Tegeltillverkare visste också sedan långt tidigare att man inte skulle ta lera från täkter där det fanns svavelkis, då detta svavel kunde skapa en saltproblematik som leder till att kalken i murbruket löses upp. Ändå börjar svavelhaltigt murtegel att dyka upp under den här perioden, säger Kristin Balksten.

LÄS MER: Fem bygguppfinningar – som faktiskt är svenska

Det som Adrian C. Peterson och flera andra gjorde var att klä in murverk som byggts i ett icke frostbeständigt tegel med en hård och tät fasad som skulle hålla all fukt ute. Fasaden i hårt tegel, eller granitsten som på Lysekils kyrka, fogades med en tät cementfog.

– Men fasader rör på sig, inte minst i höga kyrktorn där vindlasterna är stora, säger Kristin Balksten.

När fasaderna rörde sig började den täta fogen, som saknade det traditionella kalkbrukets elasticitet, falla ut, fasadteglet frös sönder och vatten sögs upp och kapslades in i murverket vilket skapade fuktproblem i konstruktionen. Frostsprängningar fick tegelstenar att lossna i fasaden och saltutfällningar skadade putsen på insidan.

Vittrande tegelmurverk på Örgryte nya kyrka (invigd 1890) i Göteborg.Foto: Kristin Balksten

Vittrande tegelmurverk på Örgryte nya kyrka (invigd 1890) i Göteborg.

Foto: Kristin Balksten

1870-talet var en tid då byggmästare började bygga på spekulation och inte för att äga själva, vilket satte prägel på materialval och metod. Men Kyrkan ville även fortsatt ha hög kvalitet. Därför, menar Kristin Balksten, handlade det inte om att Peterson medvetet byggde in kvalitetsbrister. Värt att notera är att han fortsätter bygga enligt samma metod även fast att han bör ha varit medveten om problemen som snabbt uppstod i hans tidigare alster.

– Tittar man i hans arbetsdeviser är det samma material som är noterat genom alla år, säger Kristin Balksten.

Adrian C. Peterson ritade inte bara en stor mängd kyrkor, utan även många profana byggnader – speciellt i Göteborg.Foto: Wikipedia

Adrian C. Peterson ritade inte bara en stor mängd kyrkor, utan även många profana byggnader – speciellt i Göteborg.

Foto: Wikipedia

En av Sveriges mest produktiva arkitekter

Adrian Crispin Peterson föddes 1835 i Grava socken i Värmland. Föräldrarna var torpare, men senare ska fadern ha arbetat som murare i Karlstad. Adrian gav sig själv in på hantverkarbanan med arkitektstudier vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg. Efter examen fick han jobb som assistent på ett arkitektkontor i staden. Där fick han bland annat vara med och inreda Hagakyrkan och delta i andra kyrkobyggnadsprojekt.

 

1861 flyttade han till Stockholm för vidare studier. Här bildade han också familj. Det första egna kyrkobygget blev Balingsta kyrka utanför Uppsala, som stod färdig 1867. Men fler skulle det bli. Flyttlasset gick till Göteborg igen 1872 och Adrian C. Peterson kom att rita en stor del av nybyggnationen i staden under 1870- och 1880-talen, allt från påkostade bostadshus till offentliga byggnader och institutioner. 

 

Under den här perioden tog också kyrkobyggandet fart för honom och mellan 1876 och 1905 stod i snitt en Adrian C Peterson-kyrka färdig varje år. De flesta byggdes i Bohuslän, Dalsland och Halland. Han dog i Göteborg, 77 år gammal, efter att under många år ha varit en av Sveriges mest produktiva arkitekter.

Källa: Wikipedia

Det är under en begränsad period som den nygotiska stilen, som Adrian C. Petersons kyrkor är byggda i, är på modet. Nationalromantikens intåg några decennier senare innebar att de putsade fasaderna kom tillbaka. Framtida generationer har dock fortsatt att prägla Petersons kyrkor. Med industrialiseringen börjar materialkunskapen förskingras.

– Det märks ett tydligt skifte runt andra världskriget. Man gick över från kalkbruk till cementbruk och det klagades mycket på kvaliteten på bruk och tegel, säger Kristin Balksten.

När Kristin Balksten gör skadeutredningar av historiska byggnader och går igenom tidigare renoveringsarbeten framgår det att tidigare generationers experter är präglade av sin samtid när byggnaderna ska rustas upp.

– När Stockholms slott renoverades på 1940-talet användes samma cementputs till fasaden som tidens nybyggda villor hade, säger Kristin Balksten.

Högsäters kyrka (invigd 1902) i Färgelanda kommun med skadade och utbytta tegelstenar.Foto: Kristin Balksten

Högsäters kyrka (invigd 1902) i Färgelanda kommun med skadade och utbytta tegelstenar.

Foto: Kristin Balksten

Tendensen att inte ta till vara på äldre tiders hantverkskunskap går igen i historien och det går att dra paralleller mellan problemen med Adrian C. Peterssons enstegstätade fasader och 2000-talets fuktskandaler i bland annat Hammarby sjöstad i Stockholm, där små sprickor i fasaderna, som satt dikt an mot bärande vägg, ledde till mögel och vattenläckor.

– På 1930-talet visste man att man inte ska kapsla in fukt, men det är något av en modern filosofi – att det ska vara tätt. Vi målar med täta plastfärger som fortsätter att se bra ut, men kommer det bara in lite fukt så påbörjas nedbrytningen. Det kan leda till rötskador såväl som frostskador och då kan hela murverksskal rämna, säger Kristin Balksten.

Som forskare och konsult arbetar Kristin Balksten med att hitta tillbaka till de material som ursprungligen användes i historiska byggnader. 

– Det har fallit på min lott att försöka förstå murverkets funktion. Det handlar om att få till kalkbruk med rätt rörelseförmåga, som är lagom tåligt mot fukt men ändå elastiskt. Detta var kunskaper som till stor del var borttappade redan på 1890-talet.

Pontus Ankarskär, kyrkvaktmästare i Lysekils församling, ser tillbaka på en lång resa mot en tät kyrka.Foto: Anders Siljevall

Pontus Ankarskär, kyrkvaktmästare i Lysekils församling, ser tillbaka på en lång resa mot en tät kyrka.

Foto: Anders Siljevall

Tillbaka till Lysekils kyrka. Pontus Ankarskär berättar om de dramatiska läckorna för tio år sedan och hur kyrkan till slut blev tät igen. Men först går vi ännu längre tillbaka i tiden.

– På slutet av 1960-talet hade man tröttnat på att kyrkan tog in vatten och tätade med en mjukfog av silikon, berättar Pontus Ankarskär.

Fogen skulle hålla i 20 år, vilket den gjorde med marginal. Det var när det runt millennieskiftet var dags för ny fogning som det återigen blev bekymmer. Denna gång fogade man med hydrauliskt kalkbruk och det dröjde inte länge innan kyrkan tog in fukt igen.

– På tvåårsdagen av fogningen började det forsa in vatten. Vid regnväder blev det en sjö i vapenhuset och jag ägnade en stor del av min arbetstid till att dammsuga upp utfällningen från väggarna, berättar Pontus Ankarskär.

I dag ser fogarna nylagda ut

Expertis togs in för att hitta lösningar på fuktproblemen som åter hade uppstått. En möjlig anledning till att kyrkan började läcka så snabbt var att den tidigare silikonfogen gjorde det svårt för annat material att fästa. Församlingen åkte på studiebesök till norska Stavanger som hade stenkyrkor som haft liknande problem med fuktinsläpp.

– I Norge är det respektive kommun som förvaltar kyrkorna. Stavanger är en oljekommun och hade därför råd att lyfta bort all fasadsten och bruka om kyrkan. Kanske är det så man skulle ha gjort i Lysekil om det hade varit möjligt, säger Pontus Ankarskär.

I Lysekil började man med att bygga en ställning med väderskyddande nät runt tornet för att stoppa det värsta insläppet. Samtidigt pågick en process med Riksantikvarieämbetet om att få täta kyrkan med silikon återigen. 

– Till slut, 2008, fick vi tillstånd att lägga mjukfog med silikon. Vi började med tornet och gjorde resten av kyrkan två år senare. I dag läcker kyrkan inte alls och fogarna ser nylagda ut, säger Pontus Ankarskär.

 

Fuktproblemen gick igen i modern tid

Drygt hundra år efter att Adrian C. Peterson ritat sin sista kyrka uppstod återigen problem med enstegstätade fasader i Sverige. Tekniken att lägga puts direkt på isolering utan någon luftspalt började användas på bred front i både villor och flerbostadshus under 1990-talet. Detta ledde i många fall till fukt- och mögelproblem och en skandal som rörde flera av de stora byggbolagen och hustillverkarna. I en uppmärksammad dom från 2015 slog Högsta domstolen att enstegstätade fasader medför betydande risker för problem med mögel, röta och dålig lukt. Villaägarna fick i domen rätt mot Myresjöhus om att användningen av enstegstätade fasader i 34 fuktskadade småhus innebar att entreprenaden var felaktig.

 


Ämnen i artikeln:

enstegstätningarkitekterhistoriska byggen

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.