”Det fuskas med begreppet passivhus”

Tanken med passivhus är att de ska ha en tydligt definierad kvalitetsstandard, vara energisnåla (75 procent mindre energi för värme/kylning jämfört med konventionella byggnader), vara kostnadseffektiva och garantera högsta komfort och vara byggda med bästa kvalitet för att ge hållbarhet, driftsäkerhet och minimera risken för fuktskador.

Ett passivhus ska, oavsett klimat, klara sitt värmebehov med 15 kilowattimmar per kvadratmeter och år.

– Svenska så kallade passivhus lever inte upp till kraven. Det första äkta svenska passivhuset är en förskola i Åkersberga och blev klar 2010. Här klarar man en förbrukning på 13 kilowattimmar per kvadratmeter och år. I mina ögon finns det cirka tio passivhus i landet, men med den felaktiga och vaga definitionen som används i Sverige så finns det enligt andra institut ungefär 2 000 passivhus. Det är ett stort problem, säger Simone Kreutzer.

IG Passivhus Sverige är en intressegrupp som ingår i det internationella Passivhusinstitutet som bildades 1989 där femtontal länder, med Tyskland i spetsen finns representerade. Syftet är att kvalitetssäkra passivhusbegreppet och utbilda byggherrar, konsulter, arkitekter, byggare och materialleverantörer.

Föreningen har i dag ett drygt 40-tal medlemsföretag som samtliga är godkända utifrån de krav som IG Passivhus ställer.

– Vi har mätt ett antal av de byggnader i Sverige som kallas passivhus och inte sällan är de uppe i 70–80 kilowattimmar per kvadratmeter och år med köpt energi. Det är inte acceptabelt. Det är ett slags ”green wash”. Kommuner och byggherrar plockar lite här och där och marknadsför sin produkt som passivhus. Det säljer, men det saknar innehåll och det skadar passivhusens rykte, säger Simone Kreutzer.

Felet är ofta, menar hon, att ett projekt byter riktning mitt under processen. Arkitekten har projekterat och byggherren handlat upp entreprenör när sedan någon slänger in begreppet passivhus. Effekten blir att man sitter med kanske fel konstruktionslösning, fönster eller installationskanaler.

– Det måste finnas ett tydligt beslut om passivhusstandard innan projekteringen startar, säger Simone Kreutzer.

Hon möter ofta vad hon kallar myter om vad passivhus är, exempelvis att det bara handlar om ”tjocka väggar” och att man ”inte får öppna fönstren”.

– Det är fel. Konceptet är en helhetstanke som utgår från designen, konstruktionen, lufttätheten, tekniken och kvalitetskontroll. En annan myt är att det bara handlar om nyproduktion. Vi har en internationell metodik för ombyggnader, ett sätt att steg för steg renovera fastigheter. Och man gör inte allt på en gång. Det kanske tar tio år att renovera till passivstandrad med en god ekonomi och vi har ett pilotprojekt på gång, en äldre villa i Stockholm, säger Simone Kreutzer.

Hon menar också att det finns en myt kring kostnaderna, att merkostnaderna för att bygga passivhus urholkar byggherrars kalkyler.

– Gör man rätt och projekterar för passivstandard så är merkostnaden i investeringen 5–10 procent. Stefan Edbergs tennishall i Växjö är ett bra exempel. Här är merkostnaden 4 procent. Gör man projekteringen riktigt bra kan man till och med klara sig utan merkostnader och man missar att ta hänsyn till de lägre driftskostnaderna i ett livscykel perspektiv, säger Simone Kreutzer.

Villa Björken uppe i nollenerginivå

Småhustillverkaren Fiskarhedenvillan från Borlänge är ett av medlemsföretagen i IG Passivhus. Bolaget har nyligen byggt ett pilot- och visningshus, Villa Björken, i Upplands Väsby och har redan sålt ett par hus som ska byggas med passivhusteknik.

– Vi har varit väldigt noggranna. Det här är ett riktigt passivhus. De flesta andra tror bara att de bygger passivt, säger Michael Staffas, produktchef för Fiskarhedenvillans passivhus.

Huset är i två plan med sex rum och en invändig yta på 193 kvadratmeter. Huset är byggt så kompakt som möjligt i en kubform. Taket mot söder har 26 kvadratmeter solceller som ger ungefär 3 100 kilowattimmar per kvadratmeter och år och taket mot norr har sedum.

– Solcellerna producerar ungefär lika mycket energi under ett år som behovet av köpt energi för värme, varmvatten och fastighetsel. I praktiken är Villa Björken ett nollenergihus, säger Michael Staffas.

– Jag är orolig för situationen i Sverige. Själv har jag bara sett fyra äkta passivhus i landet och de flesta vet inte vad passivhus är. Samtidigt händer det mycket på den internationella arenan. Vi missar en exportpotential om vi inte skärper oss. Till Villa Björken har vi varit tvungna att importera komponenter efter som de svenska tillverkarna inte höll måttet. Vi pratar om fönster, FTX-ventilation, ytterdörrar och lufttäthetsprodukter. Om Sverige ska vara med i matchen måste kunskapsnivån höjas, säger Michael Staffas.

Per Hindersson