”Standarder krävs för att återbruket ska kunna öka”

Vad krävs för att återbruket av byggmaterial ska öka?

– Det behövs ett system som kopplar ihop det utrivna materialet med de som bygger. I dag är marknaden så liten att utbud och efterfrågan oftast inte möts. Om återbruket ska nå en större skala krävs en medvetenhet om att denna typ av material skulle kunna användas i stora ombyggnationer och i nyproduktion om det gick att skapa rätt kontakter.

Finns andra hinder?

– Det krävs att det tas fram standarder som gör att den som bygger kan lita på att kvalitén på byggmaterialet är tillräckligt bra och fungerar med gällande regler. Annars blir det entreprenören som sitter med Svarte Petter. Det som rivs i dag kan ha suttit i huset under många år. Utvecklingen går framåt vad gäller till exempel krav på energieffektivitet och utfasning av oönskade ämnen från material. Det som var rätt och bra för 20-30 år sedan är inte alltid användbart i dag. Det handlar om att identifiera materialströmmarna och använda allt på bästa möjliga sätt och där krävs organisation. För nyare material kan det vara andra aspekter som styr, inredningstrender påverkar liksom tveksamhet till att materialet är ”bra nog”. Det är här standarder kommer in för verifiering av kvalitet.

Du är igång med att starta ett nätverk för infoutbyte. Vilka frågor ska diskuteras där och vilka ska ingå?

– Nätverket ska handla om riktlinjerna för resurs- och avfallshantering vid byggande och rivning. Tanken är att vi ska kunna ha ett brett utbyte av erfarenheter och synpunkter på utvecklingsbehov. Alla aktörer i byggsektorn deltog i att ta fram avfallsriktlinjerna 2007, sedan dess har vi gått framåt och ser resurserna snarare än kvittblivningsproblemet. Sveriges Byggindustrier tog över förvaltningen av riktlinjerna 2013.

Vilka krav ställs i den svenska lagstiftningen/riktlinjerna?

– I lagstiftning i Sverige och på EU-nivå talas om resurstrappan där återbruk ska vara förstaval och det allra sista alternativet ska vara deponering. Vi ska sortera för återvinning i så rena fraktioner som möjligt om återbruk av produkten inte är möjlig av olika anledningar.

Efterlevs lagstiftningen?

– Som alltid finns det inte ett svar på en sådan fråga. Trenden går mot allt bättre hantering av materialströmmarna. Tyvärr saknas heltäckande statistik så det är svårt att utvärdera på ett bra sätt. Många företag gör bra uppföljningar och redovisningar, de har insett att detta är en ekonomisk fråga och att slöseri med material är slöseri med pengar.

Vad fungerar ännu inte så bra?

– Kanske är det att sticka ut hakan men jag vill påstå att bättre tillsyn och uppföljning vore av godo, exempelvis i bygglovssammanhang. Vi behöver också bli bättre på att få hela kedjan att hänga samman. Byggherrens krav och uppföljning är grundläggande för det totala resultatet där bra inventering före rivning och ombyggnation är en grund, liksom medvetenhet om ansvar för det som finns i byggnaden både vid om- och nybyggnation. För att förenkla för framtiden görs miljöbedömning av använda byggprodukter och vi förespråkar en tydlig dokumentation om vad som byggs in: vilka produkter, vad innehåller de och var sitter de i byggnaden?

Vad händer på EU-nivå?

– Europeiska Kommissionen har presenterat ett paket om cirkulär ekonomi och där pekas byggsektorn ut som ett av de viktigaste områdena eftersom vi hanterar stora mängder material. I linje med detta pågår två utredningar där Sveriges Byggindustrier deltar via FIEC, vårt Europeiska samarbetsorgan. Den första handlar om att ta fram ett ”Construction and Demolition Waste Management Protocol” som ska ge en gemensam grund för samtliga medlemsstater när det gäller hantering av byggsektorns avfall. Projektet slutrapporteras i juni. Det andra projektet har just startat och syftar till att ta fram riktlinjer för rivningsinventering.