Hans Lind: Staten bör driva igenom en bostadskrasch

Den senaste tiden har en liten prissänkning på bostäder noterats sedan toppnoteringen i slutet på sommaren vilket bland annat tros bero på ökat utbud av bostäder. Finansinspektionens senaste förslag om amorteringskrav ser ut att bli verklighet då regeringen säger ja. Oroliga röster varnar nu för att det kan leda till ett prisras på bostäder som kan ha förödande effekter på svensk ekonomi.

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, hävdar däremot att raset blir alldeles för litet. Han vill se en drastisk omläggning av svensk bostadspolitik med målet att halvera bostadspriserna. Han hävdar att dagens bostadspriser är absurt höga, uppumpade av låga räntor och ett för litet utbud.

– Om vi ska göra det möjligt för de som har svårast att komma in på bostadsmarknaden att verkligen göra det måste vi göra något drastiskt, men för att nå dit måste vi ha någon slags kamikazepolitiker som vågar ta radikala beslut som leder till att det är lätt att få tag på en bostad, säger Hans Lind.

De beslut han menar ska till för att Sverige ska få en sund bostadsmarknad som gör det möjligt för alla att få tillgång till en bostad till rimlig kostnad handlar om att få upp räntorna och att kraftigt öka utbudet av bostäder, alldeles oavsett att det innebär att bostadspriserna sjunker kraftigt. Det skulle nämligen vara ett av huvudmålen. Den aktör som måste ta huvudansvaret för att det ska kunna ske är staten.

– Man skulle förstås kunna försöka lösa det här genom att införa social housing, med vissa fastigheter där hyran är subventionerad av staten. Ett sånt bestånd skulle kunna vara insprängt i det befintliga beståndet, men jag anser att ett sånt system är dåligt på flera sätt, bland annat för att det riskerar att leda till en svart marknad och för att människor själva ska kunna hitta en bostad på marknaden och inte behöva ansöka hos en myndighet, säger Hans Lind.

Han vill istället att staten för det första tar det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen, istället för kommunerna som i dag, och forcerar bostadsbyggandet av billiga bostäder i expansiva regioner. Han vill också se att kommunerna släpper till betydligt mer byggbar mark än i dag. Han tar som exempel flera kranskommuner i Stockholm som har skogs- och jordbruksmark som skulle kunna användas för bostadsbyggande. Förutsättningen för att den ska kunna användas är att staten tar på sig att bygga infrastruktur som gör det möjligt att bo på de nya platserna.

– Det bör vara lätt att få tag på en bostad till rimligt pris, men för att det ska bli så måste utbudet bli betydligt större i storstadsregionerna än i dag, säger Hans Lind.

Hans modell bygger på att staten ska ha ett liknande förhållande till bostadsförsörjning som till infrastruktur i dag och ta de ekonomiska risker som en byggherre med betydligt kortare investeringshorisont inte tar.

Statens ska inte ge subventioner till byggande utan istället garantera att byggherrar får avsättning för det de bygger i nya områden, som kan förefalla vara en riskabel investering på kort sikt.

– På lång sikt kan man vara säker på att bostäderna behövs om man tittar på befolkningsutvecklingen, men det finns förstås en risk på kort sikt, säger Hans Lind.

När det gäller hyresrätter skulle staten då garantera en viss hyresnivå under en period och när det gäller ägt boende skulle staten på samma sätt garantera ett visst pris på bostäderna. Modellen skulle ha likheter med den som används vid upphandlingar av exempelvis infrastruktur.

– Politikerna borde sätta upp en plan på kanske tio år med målet att få ner bopriserna till hälften, säger Hans Lind.

Risken för att detta skulle leda till att man förbygger sig och måste riva en massa bostäder ser han som liten om det görs på rätt sätt.

– Varje enskilt projekt ska förstås utvärderas efter behovet, vilket måste vara grunden för att få garantier från staten. För att den här modellen ska lyckas måste vi komma bort från de dyra bostadsprojekten och fokusera på billiga bruksbostäder som bland andra Boklok, Kombo-hus och Stockholmshus erbjuder i dag, säger han.

Den andra delen i Hans Linds modell för att få vad han anser vara en sund bostadsmarknad som gör det möjligt för alla att ha råd med en bostad även i storstadsregionerna är rejäla ränteökningar. Han anser att dagens låga ränteläge är förödande.

– Vi har ungefär en liknande ekonomisk situation som Norge, men där har man bestämt sig för att hålla upp räntan i alla fall lite mer än i Sverige. Sveriges extrema lågräntepolitik är unik, säger han.

Hans Lind har själv propagerat för en svensk bostadskrasch i en krönika i tidningen Fastighetsnytt för en månad sedan.

– Det handlar om en långsam krasch på kanske tio års sikt där man från samhällets sida steg för steg skruvar på både ränte- och garantirattarna för att få ned bostadspriserna och få upp utbudet av billigare bostäder, säger han.

Men vad händer då med de hushåll som har köpt och investerat i bostäder i dagens höga prisläge och med en sådan här politik skulle kunna bli sittande med lån som de aldrig kan betala tillbaka på bostäder som har fallit kraftigt i pris?

Han hävdar att det för det första är en begränsad grupp.

– Jag kan ta som exempel mitt radhus i Farsta. Det har ökat fem gånger i pris sedan 1996. Många har gått in på bostadsmarknaden för länge sedan och får förstås se sina vinster gå ner, men det är inget större problem. Sen finns det en grupp som har gått in i dagens höga prisläge och kanske måste flytta på grund av en skilsmässa eller för att de blivit av med jobbet och blir sittande med stora låneskulder. För dem måste det finnas ett statligt skyddsnät genom skuldavskrivningar, kombinerat med att bankerna måste ta en del av ansvaret för den vårdslösa långivning som pågått länge, säger Hans Lind. Bankerna borde veta att huspriser som inte kan motiveras av underliggande kostnader inte håller i längden.