Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Politik

Almedalen: Omskakande om byggkarteller

Publicerad: 8 juli 2008, 16:02

Den svenska modellen skärskådades ordentligt under tisdagen i Almedalen. På förmiddagen var det Ratio och dess vd Nils Karlsson som presenterade inledningen på ett kommande större arbete om den svenska arbetsmarknaden.


Första inslaget i detta arbete är en bok som kommer till hösten på Norstedts förlag,  ”Korporativa modeller – en studie av byggsektor och jordbruk i den svenska modellen”  av historikern och forskaren vid Ratio, Henrik Lindberg.

Lindberg är fil dr i ekonomisk historia. Han tecknar de historiska förklaringarna till att bygg och jordbruk har halkat efter andra sektorer i produktivitet och förnyelseförmåga.

För Ratio är det första gången man medverkar i Almedalen. Mötet på restaurang Burmeister samlade en stor publik. Många väntar ivrigt på vad som ska komma ut av EG-domstolens avgörande i Lavalmålet för dryga halvåret sedan. Frågan under större delen av detta år är vad som behöver ändras i den svenska modellen så att den kan accepteras av EU.

Både Byggnads ordförande Hans Tilly och Sveriges Byggindustriers vd Bo Antoni hade fått boken i förväg för att kunna kommentera innehållet från respektive utgångspunkt.

”Jag ser boken som ett anfall på facket” var Tillys spontana reaktion, även om han senare nyanserade sig och gav boken godkänt i de dominerande beskrivningarna från det tidiga 1900-talets mycket vanliga kartellbildningar.

Enligt Henrik Lindberg är det just korporatismen som är problemet. Termen står för ett samarbete mellan stat och olika sektorer i samhället. Staten har ett ansvar för att den möjliggjorde det system av karteller som sedan bredde ut sig ohämmat i delar av den svenska ekonomin.

När det gäller de två områdena bygg och jordbruk så utmärks bägge  sedan 1930-talet av sin starka kartellbildning.

Aktörer i olika delar av byggsektorn, branschvis eller regionvis, har träffats och gjort upp om priser och delat marknaden mellan sig.

De korporativa inslagen har möjliggjort ett system som gynnat stora och etablerade aktörer och stoppat små och nyetablerade.

Hela syftet med arrangemanget är att begränsa konkurrensen både utifrån och inifrån och stoppa allt som pressar priserna neråt.

Lindberg talar om slutna, hemliga karteller, där oljekartellen Opec är ett exempel. Men Lindberg citerar memoarer från framträdande byggherrar från så sen tid som 1950- och 60-talen som berättar detaljerat om marknadsuppdelning och bötessystem för de som inte till punkt och prick följde de detaljerade reglerna för deltagande i kartellens slutna uppgörelser.

Ett längre citat härrör sig från förre finansministern Kjell-Olof Feldts memoarer och beskriver hur affärerna gjordes upp i det feldska vardagsrummet om en uppdelning av VVS-affärerna på hemorten.

”Förmodligen var det olagligt”, summerade Kjell-Olof Feldt.

”Nej, det var det sannolikt inte”, menade Nils Karlsson. För att olagligförklara en kartell i Sverige var myndigheterna tvungna att bevisa att någon lidit skada. Det var ovanligt att sådana mål drevs med större entusiasm av någon part innan Sverige gick med i EU på 1990-talet.

På arbetsmarknaden är det den öppna kartellen som gäller. Arbetstagare engagerar sig i fackförbund och företagen i arbetsgivareförbund. Enligt den moderna kartellagstiftningen är detta enda tillåtna formen av kartellbildning och den är samtidigt grundstenen i den svenska modellen, så som Lindberg beskriver den.

För byggsektorn har utfallet av detta sätt att organisera verksamheten blivit sämre än i andra sektorer där fack och arbetsgivareorganisationer också är starka, enligt Lindberg.

”Genom att effektivt stänga ute konkurrens har de korporativa kartellerna låtit konsumenter och skattebetalare stå för notan” menar han.

Ett bevis på detta är enligt Lindberg att byggkostnaderna har stigit mycket kraftigare i byggsektorn än i sektorer med bättre fungerande konkurrens.

Facket har haft möjligheten att välja mellan två strategier: Den första är att öka den egna styrkan genom agerandet på arbetsmarknaden, konfliktbenägenhet, egna politiker i riksdagen, omfattande affärsverksamhet och produktion i egenregi och liknande. Det är enligt Lindberg den väg Byggnads tidigt satsade på när de skaffade sig sin unikt starka ställning på arbetsmarknaden.

Den andra tänkbara strategin – som bland annat valts av IF Metall – är att öka storleken på sektorn man är verksam igenom att medverka i att stärka företagens konkurrenskraft.

”Det är konkurrensen utifrån som styr vilken strategi som väljs”, säger Henrik Lindberg. Är konkurrensen svag, genom karteller och välvilliga politiker i symbios med branschen, väljer man strategi ett. Är den stark som i verkstadsindustrin, med hårt globalt tryck, väljer man strategi två.”

Idag präglas byggsektorn fortfarande av konsekvenserna av sina många karteller, menar Lindberg. Man gör det i form av fortsatt lägre produktivitet, högre kostnader och färre innovationer.

Både Hans Tilly och Bo Antoni hade starka invändningar mot delar av bokens verklighetsbeskrivningar.

Men bägge anser samtidigt att sektorn kan göra bättre ifrån sig.

”Det stämmer inte att svenska byggföretag är mindre konkurrenskraftiga än utländska”, menar både Antoni. Och Tilly.

Tilly värjer sig mot termen kartell, som han tycker har dålig klang. Men bägge är eniga om att denna lagliga form av kartell är en viktig del av svenska modellen och att denna också är en del av förklaringen till hur svenska arbetsmarknaden blev mer samarbetsinriktad och mindre konfliktbenägen.

”Vi är överens om att kollektivavtal är bra men är inte överens om det kollektivavtal vi har idag”, säger Bo Antoni.

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News