Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Politik

"Byggbranschens uselhet är en myt"

Publicerad: 6 Oktober 2011, 08:28

Regeringen är beredd att utreda kommunernas agerande beträffande exploateringsavtal, markanvisningar och olika typer av särkrav.


Det är inte den svenska byggsektorn det är fel på – den står sig i själva verket väl i jämförelse med hur det ser ut i andra europeiska länder. Däremot är det något som blir fel ute i kommunerna. Planprocesser och markfrågor fungerar inte som det är tänkt och olika kommunala särkrav hämmar byggbranschens produktivitetsutveckling och drar upp kostnadsbilden.

Det säger Ulf Perbo, statssekreterare hos bostadsminister Stefan Attefall.
Han flaggar för en rejäl genomlysning av den kommunala hanteringen och är inte främmande för framtida lag- och regeländringar på området.

Vi träffar Ulf Perbo på socialdepartementet precis en vecka efter den ganska odramatiska presentationen av regeringens budgetproposition.

Om vi tittar på det svenska bostadsbyggandet; vad är det som behövs och vad är det som krävs för att vi ska nå upp i rätt nivåer?
– Nästan alla bedömare hamnar någonstans kring ett behov på 35 000-40 000 nya bostäder per år. Det svenska bostadsbyggandet har tuffat på med en avvikande låg bostadsproduktion i en division långt ifrån de andra europeiska länderna. Varför? Ursprunget är givetvis prischocken som blev effekten av skattereformen 1990. Och det var också en tanke med reformen: Att subventionsavtrappningar, och därmed kraftiga hyreshöjningar, skulle bromsa och dämpa bostadsbyggandet. Men det var inte meningen att det skulle vara i 20 år. Det handlar om ett systemfel någonstans. Delvis tror jag det bottnar i en långdragen felfokusering.

Vari ligger felet?
– Ända sedan dess, under två decennier, har det talats om den problematiska svenska byggsektorn. Diskussionerna har kretsat kring eskalerande byggkostnader, svag produktivitetsutveckling och sektorns svaga konkurrensutsättning. Här har staten klampat in och det har resulterat i rapporter från statskontoret som "Skärpning gubbar" och "Sega gubbar". Men när vi själva har grävt i de här påståendena kring den svenska byggsektorns tillkortakommanden så ser beläggen ytterst tunna ut. I själva verket ser det ut som om den svenska byggnäringen är minst lika bra som den i resten av Europa, om inte bättre. Och även om vi hade haft de här utmålade problemen så är det inte statens uppgift att gripa in. Att peta i en särskild bransch och dess produktivitet är, sett ur ett statligt perspektiv, ett olämpligt ingripande.

– Däremot är det mycket som talar för att det finns andra viktiga saker för staten att göra. Det är när vi tittar på planprocesser, markanvisningar och andra typer av kommunala ageranden som vi hittar de grundläggande problemen. Här, när vi pratar om system som staten råder över, kan vi börja agera ur ett nationellt politiskt perspektiv.

Kan du ge konkreta exempel?
– Om vi tittar på tillväxtområdena i Stockholms län bygger i princip alla kommuner på en nivå som motsvarar ungefär hälften av vad som står i deras bostadsplaner. Beror det på ointresse från byggföretagen? Knappast. Däremot ligger det nära till hands att tro att kommunerna låter producera det man vill ha producerat, det vill säga hälften av vad som står i planerna. De vill inte ha en större produktion. I huvudstadsregionen och i hela landet hanteras planprocesser och markfrågor ofta på ett ganska grumligt sätt. Mycket sker i det fördolda, i förhandlingssituationer, inte i konkurrens.

Ulf Perbo pekar också på att många kommuner har egna krav inom byggandet.
– Sättet som kommunerna agerar på kan motverka produktivitetsutvecklingen i branschen. Ett exempel är de kommunala särkraven. Olika kommuner sätter olika krav, exempelvis på energianvändning. Vi ska gå i motsatt riktning. Titta på bilbranschen som strävar efter en enda global standard, eller åtminstone en standard som fungerar för en hel världsdel. Här kan vi inte ens enas om en nationell nivå. Olika kommunala energikrav är helt orimligt, inte minst med tanke på branschens utveckling och produktivitet.

Vad ska ni göra åt det från statens sida?
– Vi behöver se över regelverken. Staten kanske bör lägga fast tydliga nationella krav som sedan ska tillämpas ute i kommunerna. Punkt slut. Jag träffade många företrädare från byggbranschen under politikerveckan i Almedalen och många tog upp den här frågan. Det är uppenbart att detta är hämmande för branschen.
Det svaga utbudet av bostäder innebär ju dramatiska problem för exempelvis dagens stora ungdomskullar. Hur attackerar ni bostadsbristen i storstäderna?

– Visst går det att bygga bort bristproblemet, men det tar väldigt lång tid. Vi sätter därför fokus på att försöka utnyttja det befintliga beståndet optimalt. Vi fortsätter exempelvis att förbättra villkoren för andrahandsuthyrning. Skattefriheten höjs ytterligare, vi behöver förmodligen klargöra reglerna kring privat uthyrning, exempelvis när det gäller besittningsskydd och hyressättning. Det ska vara smidigt och lättbegripligt.

Kan det vara så att olika samhällskrav – beträffande energi, tillgänglighet och buller – tillämpas alltför fyrkantigt, att det hämmar enklare, billiga och kanske temporära bostadslösningar för ungdomar och studenter?
– Det är svårt att få kläm på hur stort problemet verkligen är. Jag upplever inte att det här är någonting som branschen själv pekar ut som särskilt problematiskt. Men bortsett från reglerna och deras eventuella effekt som kostnadsdrivande är jag förvånad över att produktionskostnaderna inte kan pressas mer än vad som sker i dag. Ska det verkligen behöva kosta 35 000 kronor per kvadratmeter att bygga studentbostäder? Det behövs givetvis stora serier i tillverkningen och kanske är det där som byggföretagen stupar.

Vad är din syn på bolånetaket? Framför allt småhusbranschen uppger att den drabbats oerhört hårt.
– Det fanns goda skäl för införandet av bolånetaket, men samtidigt är det givetvis problematiskt om åtgärden bromsar bostadsproduktionen och medför att unga hushåll inte har möjligheter att skaffa bostad. Att småhusbranschen drabbats så hårt är allvarligt. Men detta är ingen bostadspolitisk fråga. Den hör hemma hos finansinspektionen.

Åter till bostadsbyggandet i Stockholm. Fungerar det kommunala bostadsförsörjningsansvaret verkligen?
– Nej, och problemet är att det är ett regionalt dilemma. Stockholms stad är ambitiös och bygger ut i hyggligt tempo, medan övriga kommuner mer eller mindre avvaktar. Och det är inte ens så att de kommunala politikerna låtsas vilja bygga, ens i valtider. I många kommuner är det ett starkt tryck på politikerna att inte bygga fler bostäder.

Du sa att det fanns feltänkta slutsatser i Skärpning gubbar-debatten. Kan de utveckla det?
– Branschen och företagen ska givetvis ha god koll på hur deras produktivitet och effektivitet ser ut. Men att från statens sida träda in och fokusera på det här är ett misstag. Min uppfattning är att den svenska byggsektorn i grunden inte har några större problem. Svenska byggföretag ser ut att vara framgångsrika när de ger sig in på utländska marknader och de svenska byggnadsarbetarna är välutbildade. Förklaringen till att vi bygger hälften så många bostäder som de flesta andra europeiska länder är inte att byggarna i Sverige är sämre än de i andra länder.

– Den svenska byggbranschens uselhet är en myt, en gammal skröna som går 20 år tillbaka i tiden. Visst har kostnadsutvecklingen tidvis varit ogynnsam, men det har den säkert varit på andra marknader också om någon orkar kontrollera det. Det är alltid knepigt med prisjämförelser mellan länder. Men ta de nordiska länderna. De största svenska byggföretagen har verksamheter i övriga Norden och vi har finländska och norska företag här. Man hör aldrig dem talas om specifika problem med effektiviteten i Sverige. Men myten upprepas.

Okej. Mycket av roten till det som eventuellt är fel ligger således på den kommunala nivån enligt ditt sätt att se saken. Vad kan då staten, regeringen göra åt det?
– Nu har vi precis fått en ny plan- och bygglag och det allra första blir att se att den tillämpas på rätt sätt ute i kommunerna. Men det finns fler problem som jag redan antytt. Nästa steg kan vara att verkligen borra i hur det ser ut i kommunerna när det gäller exploateringsavtal, markanvisningar och kommunala särkrav. Om detta hanteras på fel sätt, hur stora är då kostnaderna för det och på vilket sätt påverkar detta marknadens förutsättningar att fungera optimalt? Det är tunga och viktiga frågor och det är något som vi bör låta kompetenta utredare till på. Vi kommer inte att se några konkreta nya regel- eller lagförslag på en höft. Det kommer att ta sin tid, säger Ulf Perbo.

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.