Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Politik

Byggfrågor heta i EU-valet

Publicerad: 21 Maj 2014, 08:40

Vem har rätt politik för att bygga framtidens EU? Vi tar pulsen på EU-parlamentarikerna. Illustration: Mattias de Frumerie

På söndag är det dags. Sverige ska välja sina representanterna till EU-parlamentet. Vi har försökt ta pulsen på var dagens svenska parlamentariker står i de byggrelaterade frågorna. Hetast? Energi- och klimatfrågorna, följt av transport- och infrastrukturfrågorna och med arbetsrätten som en bubblare.


Sett med samhällsbyggarglasögon är det inga dramatiska skiljelinjer mellan de olika svenska partiföreträdarena i EU-valet. Miljö och energi samt transport och infrastruktur är två tunga ämnesområden som av uppenbara skäl lämpar sig för EU.

En annan het byggrelaterad fråga är den här gången arbetsrätten, med utstationering och socialt protokoll högt upp på agendan hos (S) och (V), med allianspartierna i andra hörnan med (M) i spetsen.

Kemikaliefrågan har givetvis också branschrelevans, liksom EU:s regler för offentlig upphandling. En handgriplig branschfråga, som lyfts fram av Centerpartiets Kent Johansson, är kompetensvalidering.

– En fråga som ligger mig varmt om hjärtat är att förbättra erkännandet mellan länder för yrkesförberedande utbildningar. Där är det alldeles för dåligt ställt i dag, säger Kent Johansson.

Men så gott som alla partier sätter miljö- och energipolitiken som etta eller tvåa på listan över den viktigaste, byggrelaterade EU-frågan.

– Energi och miljö är de viktigaste frågorna. EU måste göra en grön omställning genom att börja satsa rejält på ren energi från sol, vind och vatten och sluta gynna smutsiga fossila bränslen. Det är ett steg i att lösa klimatkrisen och samtidigt skapa jobb och framtidstro i Europa, säger Isabella Lövin (MP).

Och så låter det på de flesta håll, med den distinktionen att alliansen är mer benägen att låta detaljbesluten över energiform ligga nationellt, medan man på den rödgröna sidan lutar mer åt direkt skjuta in sig mot vilka energikällor som används och tydligt stimulera användning av förnybara källor.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyfter, i något olika tappningar, fram vikten av ett beslut om ett nytt klimatpaket med tre bindande mål för minskade växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivisering till senast 2030.

– Vi har spelat en helt avgörande roll i att få med oss resten av Europaparlamentet på denna linje i arbetet med EU:s så kallade grönbok för klimat och energipolitik, säger Olle Ludvigsson (S).

Moderaterna stödjer EU-kommissionens förslag med ett bindande mål om 40 procents utsläppsminskningar och driver på för att EU ska genomföra ytterligare 10 procents utsläppsminskningar i form av åtgärder i andra delar av världen.

– Vi är dock kritiska till dem som vill att klimatpolitiken ska ha tre mål med lika hög prioritet. Det är viktigt att Bryssel inte kommer med för många pekpinnar kring hur länderna ska minska utsläppen. Det gör det svårare att minska utsläppen och dessutom blir det mer kostsamt än nödvändigt, säger Christofer Fjellner (M).

Hans partikollega Gunnar Hökmark:

– Jag har agerat för att energieffektivisering inte ska ske genom detaljstyrning utan genom övergripande mål. Jag lyckades till exempel få igenom betydande förändringar som minskade detaljreglering och styrning av hur renoveringar av hus ska genomföras. Det är ju inte samma förutsättningar i Vilhelmina som i Valetta på Malta, säger han.

Den fråga som möjligen väcker mest adrenalin i den svenska EU-valdebatten är arbetsrätten, och mer specifikt utstationeringsfrågan.

Den 27 februari enades Europaparlamentet och EU:s ministerråd om det så kallade genomförandedirektivet som berör utstationering av arbetstagare i andra EU-länder. När det gäller byggbranschen vill man ha extra skarpa regler.

Varje medlemsstat ska införa ett huvudentreprenörsansvar i byggbranschen, där huvudentreprenören i ett byggprojekt är ekonomiskt ansvarig för alla underentreprenörer.

Men (S) och (V) vill gå längre. Utstationerade arbetstagare ska omfattas av det aktuella landets kollektivavtal och de bägge partierna vill också se ett socialt protokoll (utgångspunkten här är att den sociala dimensionen har en alltför svag ställning inom EU och att det råder obalans mellan skyddet för fackliga fri- och rättigheter, inklusive kollektivavtalets ställning, och den fria rörligheten).

– Frågan om att foga ett socialt protokoll till EU-fördraget är viktig. Ett sådant skulle ge facken bättre möjligheter att försvara kollektivavtal och rimliga arbetsvillkor för alla på varje nationell arbetsmarknad, säger Jens Nilsson (S).

– Lex Laval måste rivas upp. Vänsterpartiet kräver också att EU inför ett socialt protokoll. I dagens EU är arbetsrätt och kollektivavtal underordnade EU-rätten, så kan det inte fortsätta, de fackliga rättigheterna måste säkras. Det kräver en fördragsändring, säger Mikael Gustafsson (V).

Allianspartierna ser annorlunda på saken.

– Den enskilt största frågan tror jag är utstationeringsdirektivet och vad det kommer att få för konsekvenser, säger Kristdemokraternas Alf Svensson.

– Vi har aktivt värnat den svenska modellen i EU och bland annat kämpat emot att inskränka strejkrätten i EU:s lagstiftning. Medan (S) går till val på att riva upp det rådande fördrag som möjliggör vår svenska modell, vill vi fortsatt se möjlighet för medborgarna i olika länder att bestämma ordningen på sin arbetsmarknad. Vi ser stora risker i att flytta mer makt över arbetsrätten till EU, säger Christofer Fjellner (M).

Också infrastrukturen, framför allt på transportsidan, väger tungt hos i princip alla partier. Men här är skiljelinjerna rätt vaga. Vem vill inte ha ett bättre, utbyggt, mer välfungerande och grönare europeiskt transportnät?

– Det Transeuropeiska nätverket för transporter, TEN-T, är ett europeiskt mervärde och bör ses som ett verktyg för att stärka kommunikationerna till våra europeiska grannar, säger Christofer Fjellner.

Miljöpartiet vill givetvis satsa på utbyggnad av järnvägsnäten, men menar att satsningarna just nu är snedbalanserade.

– Vi vill satsa mer på utbyggda järnvägar. Jag är kritisk till att merparten av EU:s tågsatsningar går till en järnvägstunnel mellan Frankrike och Italien. Det är fel att satsa nästan allt på bara ett projekt, det borde fördelas över medlemsländerna, säger Carl Schlyter.

Socialdemokraternas Göran Färm, som inte ställer upp för omval, har engagerat sig i lanserandet av det nya finansieringsinstrument projektobligationer. Det handlar om att EU-kommissionen och Europeiska Investeringsbanken ställer garantier för och förvaltar företagsobligationer som ska finansiera storskaliga infrastrukturprojekt, när de enskilda ländernas statsbudgetar krymper. Tanken är att locka stora, långsiktiga investerare, typ pensionsfonder och försäkringsbolag, att satsa på ”nyttig” europeisk infrastruktur inom transport och energi, framför allt i megaprojekt inom ramen för TEN, Trans-European transport networks.

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.