Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Politik

Ex-ministerns missnöje: ”Det är tvärstopp på nyproduktionen”

Publicerad: 23 augusti 2022, 13:42

Den tidigare Kristdemokratiske bostadsministern Stefan Attefall är besviken på bostadsfrågornas status i valrörelsen.

Foto: TT

Bostadsfrågorna lyser med sin frånvaro i valrörelsen. Det anser Stefan Attefall, ordförande i Byggmarknadskommissionen och tidigare kristdemokratisk civil- och bostadsminister i den borgerliga regeringen 2014. Här svarar han på fem frågor om vad som är de viktigaste bostadsfrågorna i valet.


Ämnen i artikeln:

Stefan AttefallbostadspolitikVal 2022

Vilka ser du som de i särklass viktigaste bostadspolitiska frågorna inför valet? 

– En konkret sak som regeringen kan ta tag i direkt efter valet är genomförandet av startlåneförslaget som är ute på remiss. Förutsättningarna ser goda ut för den välgenomarbetade utredningen, men utan tydlig politisk vilja finns det alltid en risk för att finansdepartementet, som ogillar den här typen av grejer, skjuter fram utförandet från nästa år till 2024, säger Stefan Attefall. Han fortsätter:

– Den bostadssociala aspekten är en viktig tillhörande fråga som ingen heller tar tag i. Hur sänker vi trösklarna in på bostadsmarknaden för de grupper som har det kämpigt? Den präktiga medelklassen har det ganska bra, de har kapital och kan sälja och köpa, men långt ifrån alla har möjlighet att göra det. Även här är valrörelsen oerhört fattig.

Läs även: Fler eller färre riksintressen - politikerna är oeniga

Vad är du mest besviken över som tidigare bostadsminister? 

– Att det inte finns någon bostadspolitisk debatt i valrörelsen. Partierna ger sig in i alla möjliga frågor, men ingen rör bostadspolitiken. Det är tragiskt. Visst har det skett en del förbättringar kring förortslyftet, småhusbyggandet och regelförenklingar, men centralt är bristen på engagemang och okunskap slående. Jag förstår att det rör sig om svårlösta frågor, men så länge partierna inte har några tydliga frågor som de driver mot varandra så blir det ju heller ingen debatt. Svårigheten med att hitta vägen framåt beror på att det uppstår interna spänningar så fort man driver vissa frågor för hårt. Även dagens lagar, regler och krav krånglar oftast till det för oss snarare än tvärtom. Jag kom en bit på vägen kring det som bostadsminister, men insåg snabbt att det handlade om ett maratonlopp. 

Vad tycker du om den omdiskuterade danska modellen mot gängkriminalitet och utsatta områden?

– Segregationen blir nog den stora diskussionsfrågan de kommande åren, med stort fokus på de så kallade utsatta områdena. Problemen som finns i Danmark finns i Sverige också, men kräver en positiv offensiv satsning. Jag tror inte att man ska riva hus som inte är nedgångna eller bortom räddning, utan tror på en strategi där man kraftsamlar från stat, kommun och fastighetsägare för ökad nyproduktion, trygghetssatsningar, god förvaltning, upprustning av offentliga miljöer och blandade upplåtelseformer. Framgångsnyckeln ligger i att få människor att stanna kvar i de här områdena och ge dem möjlighet att växla upp till andra boendeformer. Gör man alla de här fyra sakerna under flera år så kan utvecklingen vändas, fastighetsvärden höjas, försörjningssiffrorna ökas och civilsamhället stärkas. Viljan finns i kommunerna, men beslutsamheten saknas. Staten skulle mer aktivt behöva smörja den typen av samarbeten och be polisen punktmarkera områden med knarkhandel så att de kan vara där på två minuter snarare än att patrullera området en gång i veckan. En annan konkret sak som kommunala bostadsbolag kan göra är att hänvisa arbetslösa bostadssökande till andra stadsdelar om förvärvsfrekvensen understiger 53 procent i området. Över hälften ska gå till jobbet för att bibehålla områdets status. Det krävs helhetstänk och ett batteri av åtgärder för att vända på ett område. Gårdstensmodellen är en lyckad svensk modell, men på grund av brist på helhetstänk bland både politiker och tjänstemän har modellen först nu börjat spridas till andra stadsdelar.

Hur kan inflationens effekter på bostadsmarknaden dämpas?

– Tvärstopp i byggandet kombinerat med stigande materialpriser och räntor är den akuta frågan som diskuteras i valrörelsen. Byggsiffrorna har varit alldeles för optimistiska hittills och nu börjar de allra flesta revidera ner siffrorna och konkurserna komma. Alla säger att det är tvärstopp på nyproduktionen. De flesta slutför påbörjade projekt, särskilt i bra lägen, men annars är det tvärstopp. Vad gör man åt detta som aktör? På kort sikt kan man inte göra så mycket förutom att byta material och leverantörer. 

Läs även: Politisk enighet kring rotavdragets breda drag 

– En tydlig uppmaning till kommunerna är dock att inte sluta tillsätta vakanser, utan tvärtom öka trycket på planarbetet för att få ner tomtpriser. Vräk ut detaljplaner till aktörer som vill och kan bygga. Projekten kanske blir dyrare än nödvändigt, men om man är mer flexibel i utformningen så kan kostnaderna pressas. Öka utbudet för att motverka tomtprisernas effekt på de totala projektkostnaderna och för att igångsätta produktionen snabbare när det väl vänder. Nu är det så mycket osäkerhet att det är svårt att på ett kort perspektiv göra nåt åt det från politiskt håll. 

Bygg fler småhus, inför startlån och bosparande och öka andelen lägenheter med sociala kontrakt är de viktigaste nyckelorden.

– Vi bygger för lite av allt, men särskilt småhus i jämförelse med andra länder. Kommunpolitikerna behöver steppa upp för just nu råder det planeringsvansinne. De har fått för sig att folk vill bo i flerbostadshus fast de i högre grad vill bo i småhus. Bygg fler småhus, inför startlån och bosparande och öka andelen lägenheter med sociala kontrakt är de viktigaste nyckelorden. Kommunernas ansvar är en underskattad dimension i debatten. De pekar ofta på regeringen och riksdagen, men deras roll via planmonopolen är ganska stor.

Läs även: Så blir framtiden för Slite enligt riksdagspartierna

Vilka bostadsfinansiella verktyg ligger närmast en förändring?

– Om man inför startlån behöver man inte röra bolånetaket, men jag tycker absolut att det sista steget i amorteringskravet ska tas bort. Alla faktorer borde analyseras bostadsanalytiskt. Kreditrestriktionerna behöver ses över. De infördes när bostadspriserna steg och räntorna låg runt noll, men nu börjar vi få mer normala räntenivåer. Kreditrestriktioner lättar på trycket och ökar förutsättningarna för fler bostäder. Finansinspektionen gör analyser utifrån finansstabilitetsperspektiv, men tittar inte på bostadspolitiken. Men det är regeringen, inte Fi som styr riket. Mitt råd är att se över allt, skala ner, ändra och ta bort. Jag är inte personligen låst vid att det måste vara på ett visst sätt, men det är som ett slag i ansiktet att utestänga unga och alla andra utan kapital eller köpoäng från bostadsmarknaden. Dopad penningpolitik har varit en del av problemet, som användes av Sven-Olof Fäldt redan på 70-talet för att kompensera kostnadskrisen. Kärnan i det paketet var fyra stopp: prisstopp, lönestopp, hyresstopp och stopp för kommunala skattehöjningar, som samtliga fungerar uruselt på en prisreglerad marknad. Det funkar bara inte. I dag sker i princip samma sak när det slår mot de svagaste grupperna. Det regeringen borde göra i stället är att låta oberoende ekonomer analysera och lämna åtgärdsförslag. Det som driver priserna är räntor, sysselsättning och befolkningsökning, vilket kan stoppas med reglering och då kastas folk ute på gatorna. De som är inne kan byta och sälja med varandra, vi klarar ju oss, men så fort man är student så spricker kalkylen. Den här typen av problem slår hårdast mot dem som inte har föräldrar som kan hjälpa till. De står där helt ensamma. Det behövs fler sociala hyreskontrakt till alla som saknar kapital för att kunna köpa en bostad eller kötid för en hyresrätt.

Teresa Ahola

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.