Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Blogg

Delat ansvar ger snabbare utveckling av ny byggteknik

.

Publicerad: 29 Maj 2019, 06:02


Ny teknik måste testas. Annars kommer den inte ut på marknaden. Men det är inte många som vågar testa och ta ansvar för de omfattande systemeffekter som kan bli resultatet dagens innovativa byggnadstekniker – som ibland innebär att hela byggnader är ihopkopplade.

Människor har bott i utrymmen skyddade av tak, väggar och golv rätt länge. Utgrävningar från Denisovagrottan tyder på att den varit bebodd i runt 200 000 år, och att denisovamänniskan och neandertalarna bott i grottan samtidigt i runt 100 000 år. Co-living med sina släktingar är tydligen något som fungerar, det är ”väl beprövat”. Tiden gick, människor flyttade från grottor till egentillverkade hem i trä, sten, lera osv, en så kallad radikal förändring eller innovation, där människan inte längre behöver förlita sig på formationer skapade av naturen.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Innovation i byggsektorn sker som gradvisa omkonfigureringar av delsystem, men ibland sammanfaller effekten av många system och det sker en radikal förändring. Vattenradiatorsystemet introducerades brett i början av 1900-talet, och var det dominerande värmesystemet i byggnader i Sverige hela förra seklet, så även nu. Men, gradvisa omkonfigureringar av enskilda system som fönster, isolering samt värmeväxlingssystem har lett till en radikal förändring; vi kan nu bygga utan vattenvärmesystem och istället ha förvärmd tilluft. Vi slipper ett helt teknisk system och kan göra resurseffektivare, hållbarare och billigare byggnader där varje kvadratmeter kan möbleras och temperaturen kan justeras i realtid. Vi har nått radikal förändring.

Inlåsningseffekter

Då kan man fråga sig varför inte alla bygger med förvärmd tilluft istället för vattenradiatorer. Anledningarna är många, exempelvis inlåsningseffekter, informationsbrist och kompetensbrist i alla led från beställare och konsulter till entreprenörer och förvaltning. Inte nog med det, systemet har inte varit testat i 100 000 år som co-living experimentet i Denisovagrottan.

För att teknik skall föreslås och användas krävs enligt rådande branschöverenskommelser (AB, ABT och ABK) att tekniken i fråga anses professionell att använda, annars är den som förespråkar tekniken ansvarig för alla eventuella fel, följdfel och tidsförlängningar. I de byggnader vi nu behöver bygga för att klara klimat- och energimål måste system vara ihopkopplade, och även hela byggnader måste kopplas samman. Inte många vågar ansvara för systemeffekter av så många innovativa system, hur miljöengagerad man än må vara. Hur blir då teknik professionell att använda eller förespråka?

Vad är professionalism?

Professionalism kan tolkas som användningen av den senaste tekniken för att minska resursanvändning och utsläpp, men det kan också tolkas som användningen av etablerade väl beprövade teknologier som dock kan förväntas vara mindre effektiva. Professionalism kan tolkas som att utföra livscykelanalys av byggnaden som ett system, men det kan också tolkas som att beräkna de direkta kostnaderna för att genomföra en specifik åtgärd. Det har nu skett ett skifte från den mer traditionella yrkesprofessionaliteten (inom byggsektorn historiskt kopplad till skråväsen) där det fanns en stark kollegial myndighet som legitimerades genom vetenskap, utbildning och yrkesidentitet, till en organisatorisk professionalism baserad på byråkratiska organisatoriska principer och rationell-juridisk auktoritet. Den organisatoriska professionalismen bygger på centraliserat beslutsfattande och bedömning, skriftliga regler och standardisering av processer och metoder.

Men, hur skall en central beslutsfattare kunna stämpla ny teknik som professionell att använda om den inte först provats? Och vem vågar prova om man blir ställd till svars för alla tänkbara systemeffekter?

Svaret är såklart att vi gör det tillsammans. Vi testar teknik i system i verkliga byggnader. Vi följer, mäter och justerar; vi lever, studerar, arbetar och utvecklas i och tillsammans med dessa byggnader. Det kanske låter enkelt, och faktum är att det är rätt enkelt (fast det kräver en hel del engagemang, och kaffe, men det har vi gott om). Tillsammans kan vi göra ny teknik väl beprövad och professionell att använda inom loppet av år istället för decennier och på så vis minimera onödig resursanvändning kopplat till byggande och användandet av byggnader.

Jonas Anund Vogel, föreståndare, KTH Live-In Lab

Live-In Lab är KTH:s testbädd för ökad innovationstakt i bygg- och fastighetssektorn. På Byggindustrins blogg publicerar vi inlägg från forskare som skriver krönikor på Live-In Labs hemsida.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.