Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag11.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Avstegen AB-systemets gissel

För några år sedan gjorde Stockholms BF en inventering av avsteg från standardavtalen i förfrågningsunderlag från några större offentliga beställare. Avstegen visade sig vara både många och illa formulerade. I dag är avstegen minst lika talrika, om än proffsigare i sin utformning. Detta är bekymmersamt, skriver Daniel Modeus och Louise Wibert Uggla, entreprenadjurister på Stockholms BF.

Publicerad: 3 Februari 2012, 14:32


Byggbranschens vedertagna Allmänna Bestämmelser (AB 04 med flera) tas numera fram genom enhälligt beslut i Byggandets Kontraktskommitté, som består av representanter från byggherre- och entreprenörsidan respektive leverantörer och konsulter. Enligt förorden bygger de på en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter som syftar till en ekonomiskt optimal riskfördelning mellan parterna. Ändringar ska ”därför undvikas”.

Hur ser det då ut i verkligheten, undviks avsteg? För några år sedan gjorde Byggmästareföreningen en inventering av förekommande avsteg från standardavtalen i förfrågningsunderlag från några större offentliga beställare. Avstegen visade sig vara både talrika och illa formulerade. I dag är avstegen minst lika talrika, om än proffsigare i sin utformning. Detta är bekymmersamt.

Avstegen kan vid en första anblick se lockande ut för beställaren men vid närmare eftertanke ger de en bitter eftersmak. Några exempel:

Vid ombyggnadsentreprenader är det vanligt att beställaren försöker avtala bort ansvaret för tillhandahållna uppgifter om det befintliga objektet. Detta medför att anbudsgivaren i princip måste göra en ny projektering eller ta en risk i sin kalkyl. I förlängningen innebär det att beställaren får betala två gånger för samma projektering, det vill säga en onödigt dyr slutnota.

I standardavtalen har entreprenören ett ansvar för vissa skador som uppkommer på grund av dennes vårdslöshet. Ibland ändras detta i förfrågningsunderlaget till ett strikt ansvar, alltså oberoende av vårdslöshet. Detta ser ut som en skärpning till beställarens fördel men kan leda till att entreprenörens försäkringsskydd helt faller bort, vilket få känner till och knappast är vad beställaren önskar.

Över huvud taget är försäkringsskyddet problematiskt i många upphandlingar. AB 04 och ABT 06 föreskriver ett visst försäkringsskydd och försäkringsbranschen har utarbetat en basomfattning för detta. Ofta skärper dock beställaren kraven på entreprenörens försäkringar på ett sätt som inte är kostnadseffektivt, om ens försäkringsbart. Det kan uppstå ett glapp mellan beställarens krav och det faktiska skyddet, vilket inte ligger i någons intresse.

Många avsteg författas av konsulter utanför beställarorganisationen. De missas av entreprenören och är förvånansvärt ofta okända även för beställarens representant i entreprenaden. De får sin främsta tillämpning som advokaternas slagträn i efterföljande tvister.

Nu råder det avtalsfrihet i Sverige och parterna är fria att utforma avtalsvillkoren som de vill. I den bästa av världar skulle därför entreprenadkontrakten på en fri marknad bli utformade på ett ekonomiskt optimalt sätt. Vid offentlig upphandling motverkas dock detta av lagen om offentlig upphandling (LOU).

Enligt LOU kan inte anbudsgivare reservera sig mot åtaganden i förfrågningsunderlaget. Den anbudsgivare som uppmärksammar en okalkylerbar avvikelse från standardavtalens regler ställs då inför ett dilemma; vid reservation blir anbudet förkastat, om avsteget prissätts blir anbudssumman för hög. Det är ”take it or leave it” som gäller för villkoren i dess helhet. Vårt råd till anbudsgivare med dessa bryderier måste ofta bli att avstå från att lämna anbud.

Avsteg från standardavtalen kan vara motiverade i enskilda fall och standardavtalen innehåller därför en ordning för hur ändringar ska utformas. Problemet med de vanligaste avstegen idag är att dessa ofta rubbar den balans av risker som standardavtalen bygger på. Gemensamt för de problematiska avstegen är nämligen att risker, som är mer eller mindre svåra – för att inte säga omöjliga – att kalkylera, skrivs över på entreprenören. Det läggs alltså över ett risktagande på entreprenören utan motsvarande vinstchans.

Det är inget fel i sig att risker förekommer i affärsverksamhet. Problemet uppstår när anbudsgivare, till följd av särregleringar, inte inom rimliga gränser kan kalkylera sitt åtagande. Detta är – vågar vi påstå – det enskilt största problemet för stora och små anbudsgivare i framför allt offentliga upphandlingar inom byggsektorn.

Då anbudslämnaren varken kan reservera sig eller i praktiken prissätta avstegen blir resultatet att den anbudsgivare som vinner kontraktet antingen har förbisett risktagandet eller valt att blunda för det. Detta förhållande missgynnar seriösa anbudsgivare, motverkar en sund konkurrens och leder inte till goda affärer!

Entreprenörsledet kräver nu respekt för de standardavtal som parterna i samråd har förhandlat fram och enhälligt tagit beslut om, respekt för att den ursprungliga riskfördelningen i standardavtalen bibehålls i den enskilda entreprenaden. Upphandlarnas kompetens behöver stärkas. Måhända är tiden mogen för en certifiering av upphandlarna, i likhet med alla de certifieringar som entreprenörerna avkrävs. Det bör också övervägas att i lagen inskränka möjligheten att föreskriva icke kalkylerbara krav i offentliga upphandlingar. Det är hög tid att göra något åt avstegen – AB-systemets gissel.

Daniel Modeus och Louise Wibert Uggla

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.