"Bättre debatt om förtätning"

Gustav Hemming, miljö- och regionplaneringslandstingsråd (C) ger i Dagens Nyheter den 8 augusti relevanta synpunkter på stadsbyggnad och ska ha en eloge för att han försöker lyfta debatten till en nivå över de argument som normalt torgförs i media. Det är inte ovanligt att förtätningsdebatten förs utan ekonomiska resonemang om vem som står för risken. Hemming förklarar det som är uppenbart för många men inte alla insett

”Det riskvilliga kapitalet tillhandahålls numer av marknaden”.

Allt som oftast reduceras stadsbyggnadsdiskussionen snabbt ner till, av oklar anledning, oftast på tidningars kultursidor, huruvida olika insiders på bostadsmarknaden ska kunna rasta sina hundar eller om husen råkar synas från en nationalstadspark eller inte.

Jag blev således glad över att det finns politiker som inser vilka drivkrafter, då främst värdeskapande, som ligger bakom stadsutveckling. (Det dröjde dock inte länge förrän SD i en replik drog ner nivån till den så vanligt förekommande ogästvänligheten i förtätningsdiskussionen, vars enda argumentet är ”inte här”. En inte särskilt tilltalande eller konstruktiv inställning.)

Professor Lars Marcus, Chalmers, argumenterar 19 augusti i en replik i samma tidning som Hemmings debattinlägg för att man i stället bör fokusera på att skapa nya platser med stadsmässiga kvaliteter. Professor Marcus har naturligtvis rätt i det önskvärda i det, men hur i takt med samtiden och dagens förutsättningar är den förhoppningen? Att skapa nya stadsmässiga kvalitéer är en god tanke och kanske en konst vi åter behöver lära oss.

Min invändning är dock att skapa nya lägen gick bra när det offentliga tog risken, dvs på 50 och 60-talen som Marcus mycket riktigt påpekar. I dag är inte riskfördelningen i stadsbyggandet sådan, menar Hemming.

Här behöver vi finna nya sätt att skapa lägen med den riskfördelning i stadsbyggande som nu råder i stället för att försöka backa bandet 50 år. Ytterligare en invändning jag har mot professor Marcus resonemang är att det låter på honom som att all tillkommande bebyggelse i stadskärnor enbart skulle riskera att tära på existerande värden.

Som om våra städer vore färdigbyggda och allt tillkommande på befintliga platser är något negativt? Det är en farlig hållning som kommer att leda till att stadskärnor stagnerar och till slut blir ointressanta. Då har stadens värden verkligen försvunnit.

Rikard Silverfur, näringspolitisk expert, Fastighetsägarna Sverige