Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Bygg måste höja rösten om LOU

”Tillsätt en haverikommisson” var rubriken på en debattartikel om Lagen om offentlig upphandling, LOU, i Byggindustrin nr 28-2012. Advokaterna John Hane och Per-Ola Bergqvist, som har arbetat med upphandlingsfrågor sedan slutet av 1990-talet, tycker inte att någon sådan behövs. Men byggbranschen måste göra sin röst hörd och trycka på de byggspecifika problem som LOU för med sig inför och under de statliga utredningar som kontinuerligt görs av LOU.

Publicerad: 19 november 2012, 15:34

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


LOU gäller för stora upphandlingar, entreprenader över 47,4 miljoner kronor. Det är tvingande EU-regler som Sverige inte kan ändra utan att lämna EU. Reglerna utgör skyddslagstiftning för leverantörer och utgår från en strikt likabehandling i alla lägen i syfte bland annat att förhindra mutor. Vi liksom de flesta uppfattar att LOU totalt sett medfört en klart förbättrad konkurrenssituation vid entreprenadupphandlingar.

Däremot finns en övertro på värdet av LOU för konkurrensen både hos lagstiftaren och hos Konkurrensverket där man bortser från de transaktionskostnader som beställaren måste hantera för att upprätta kompletta förfrågningsunderlag, utvärdera anbud och hantera överprövningar. Det tycks finnas en uttalad misstro mot den offentliga byggherrens vilja att göra rätt. Detta blir särskilt kännbart vid omfattande upphandlingar, vilket även mindre byggprojekt tenderar att bli på grund av mängden handlingar som regelmässigt krävs.  

Vi listar nedan ett antal punktinsatser som är genomförbara och som vi bedömer att byggbranschen är i stort behov av.

Reglerna om förenklad upphandling (entreprenader under 47,4 miljoner kronor och varor/tjänster under 1,9 miljoner kronor) är inte tvingande EU-regler utan vanlig svensk lag. Dessa är dock utformade på i princip samma sätt som EU-reglerna och har därför också tolkats i överensstämmelse med dessa i rättspraxis. Vi föreslår att man genom detaljerad lagstiftning reglerar hur den förenklade upphandlingen skall vara just förenklad. Till exempel skulle man för entreprenad kunna införa en särreglering som möjliggör för anbudsgivare att i dialog med beställaren komplettera ofullständiga eller saknade uppgifter i anbud. Utrymmet för detta är i dag mycket begränsat och utgör ett gigantiskt problem och slöseri som uppstår genom mänskliga förbiseenden vid genomgång av förfrågningsunderlag när man jämför med annan upphandling som är mycket omfattande.            

Branschen måste självmant verka för att samtliga krav på uppgiftslämnande i anbud placeras under rätt kod (AFB.31)

Inför rättegångskostnadsansvar för alla överprövningar för att motverka ”okynnesansökningar”.  Begränsa skriftväxlingen till ett yttrande var vid överprövning av förenklad upphandling för att påskynda handläggningstiderna.

Reglerna i LOU om ramavtal är ofullständiga och otydliga och behöver fyllas ut med lagstiftning. Ramavtal för löpande fastighetsunderhåll och små ombyggnader har stor praktisk betydelse men ger genom den rangordning som i princip måste råda upphov till oönskade låsningar och administration som för de flesta beställare anses sakna alla rimliga proportioner.

De svenska reglerna om direktupphandling till lågt värde (284 000 kronor) gör till skillnad från EU:s tröskelvärden (1,9 miljoner kronor och 47,4 miljoner kronor) ingen skillnad mellan upphandling av vara/tjänst och entreprenad. Någon logik bakom detta är svår att se. Gränsen för direktupphandling av entreprenad bör sättas i relation till tröskelvärdena och därmed höjas till 7,1 miljoner kronor.  

Genom uttalanden i förarbetena har klarlagts att gränsen för direktupphandling till lågt värde skall gälla på årsbasis. Det är olyckligt med en så ingripande reglering som inte sker genom lagtext utan genom motivuttalanden. Härigenom framtvingas ramavtalsupphandlingar för att täcka varje tänkbart litet oförutsett behov av en specifik vara, tjänst eller entreprenad.  Detta kan starkt ifrågasättas.

Det finns ett antal tjänster – bland annat för utbildning – som inte behöver upphandlas enligt EU-direktiven utan är undantagna. I Sverige måste dessa likväl handlas upp enligt LOU som så kallade B-tjänster genom förenklad upphandling. Det är svårt att förstå varför Sverige skall gå längre än vad EU kräver. Utbildningsbehovet är för övrigt stort för att få beställare att lära sig att tillämpa de ganska många ventiler som ändå finns i LOU – som möjligheter att tillgripa förhandling, vikten av att reda ut oklarheter i anbud genom förtydliganden med mera.

Det finns nya regler i LOU om sanktioner för otillåten direktupphandling som i sig följer EU-direktiven. Sverige har även här gått ett steg längre än vad EU kräver genom att förordna att avtal som tillkommit genom vad som i efterhand visar sig vara otillåten direktupphandling, blir ogiltigt inte bara från upptäckten utan retroaktivt. Byggentreprenören ska alltså riva huset och återlämna pengarna så att hela upphandlingen ska kunna göras om. Det är svårt att se behovet bakom en så rigorös reglering, liksom hur en sådan återgång av parternas prestation skall lösas i praktiken.  

Vi menar inte att någon haverikommission behöver tillsättas. Men framhåller att byggbranschen på ett betydligt mycket mer kraftfullt sätt än tidigare behöver göra sin röst hörd och trycka på de byggspecifika problem som LOU för med sig inför och under de statliga utredningar som kontinuerligt görs för löpande revideringar av LOU.

John Hane och Per-Ola Bergqvist, advokater Foyen advokatfirma.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.