Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

"Byggnaders tekniska krav avgörs inte av kommuner"

Attefalls stopplag gäller, men det råder fortfarande en alltför stor osäkerhet och okunskap kring vad ”kommunala särkrav” innebär. Det skriver Björn Hedlund, tidigare Byggkravsutredare, och Eidar Lindgren, tidigare sekreterare i Byggkravsutredningen, Institutionen för fastigheter och byggande, på KTH.

Publicerad: 15 november 2016, 13:10

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Den 1 januari 2015 infördes en paragraf i plan- och bygglagen (8 kap. 4 a §) som ska hindra att det i olika kommuner ställs olika krav på byggnaders tekniska egenskaper.  Bestämmelsen innehåller bland annat ett förbud för kommunerna att vid genomförande av detaljplan ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper.

I författningskommentaren klargörs att markanvisningsavtal som är led i plangenomförande inte får innehålla sådana kommunala ”särkrav”. (se prop. 2013/14:126, s. 306). Tyvärr verkar det fortfarande råda viss osäkerhet kring detta hos de som ska tillämpa lagen och hos byggbolagen.

Bidrar inte till att klargöra

Den artikel som finns i Byggindustrin nummer 22/2016 ”Attefalls stopplag har ingen effekt enligt rapport” – bidrar inte till att klargöra vad som gäller. Tvärtom innehåller den formuleringar som ger intrycket att kommunerna kan arbeta på samma sätt som före den 1 januari 2015. I artikeln står:

”Kommunerna får fortsätta ställa krav via miljöprogram, förutsatt att de inte gör det i sin myndighetsroll, till exempel när bygglovshandläggare fattar beslut om en bygglovsansökan. Däremot står det kommunen fritt att ställa krav i sin roll som byggherre eller i samband med att de säljer mark. Samma gällde även innan stopplagen.”

Den del som vi kursiverat blir felaktig, eftersom den inte skiljer på olika fall av kommunal försäljning av mark. I de fall markförsäljning sker som ett led i plangenomförande gäller ett stopp för kommunala särkrav. Det är bara i de fall markförsäljning sker utan koppling till byggande enligt en detaljplan som kommunen kan ställa egna tekniska krav på det som ska byggas.

Bör förtydligas av Boverket

De otydliga formuleringarna är speciellt problematiska eftersom de anges komma från Boverkets rättschef. Det vore därför mycket värdefullt att i något forum få ett klargörande från Boverket om rättsläget vad gäller ”stoppregeln” i 8 kap. 4 a § och dess betydelse för villkor i markanvisningsavtal. Gärna på Boverkets hemsida där nuvarande skrivningar i frågan bör förtydligas.

I sak handlar det om krav på sådana väsentliga tekniska egenskaper som anges i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen. Dessa krav preciseras i plan- och byggförordningen och i Boverkets föreskrifter. I de fall kommuner ställer egna krav på tekniska egenskaper handlar det ofta om bostäders energiprestanda. Under senare tid har även dykt upp exempel på att kommuner önskar att prioritera trähusbyggande. Det handlar således om tunga frågor i byggandet – där det genom ”stopplagen” har förtydligats att kommunala särkrav inte kan ställas vid myndighetsutövning och inte heller i markanvisningsavtal.

Som vi nämnde i inledningen råder fortfarande en alltför stor osäkerhet och okunskap kring ”kommunala särkrav”. När byggandets aktörer har olika uppfattningar om rättsläget i fråga om till exempel energikrav eller krav på byggmaterial, blir samtalen komplicerade och tar tid. Således, ett resolut klarläggande från Boverket skulle bidra till effektivare processer.

Björn Hedlund, tidigare Byggkravsutredare och Eidar Lindgren, tidigare sekreterare i Byggkravsutredningen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.