Dansk modell att hantera radonvärden räddar liv

Idag byggs fortfarande hus med radonhalter över 200 bq per kubikmeter luft. Detta trots att merkostnaden för förebyggande radontätning vid nybyggnation är ytterst marginell. En grundläggande orsak verkar vara slarv och okunskap i branschen. En sänkning av radongränsvärdet vid nybyggnation skulle inte bara skapa större kunskap och kompetens, det skulle även rädda liv och ge ett visst samhällsekonomiskt skydd mot strängare krav i framtiden.

Radon är en cancerframkallande gas som naturligt finns i mark och vatten. Denna gas, som har visat sig vara mycket farligare än man historiskt sett trott, letar sig in i våra fastigheter och bostäder. Varje år insjuknar därför 400-500 svenskar i lungcancer till följd av radonexponering. Ett saneringsarbete pågår för att samtliga fastigheter i Sverige år 2020 ska möta gränsvärdet om 200 bq. Det beräknas spara cirka 100 liv per år. Trots detta byggs fortfarande nya hus med gränsvärden över 200 bequerel, bq. Hus som i framtiden kommer behöva radonsaneras, helt i onödan. Den främsta anledningen till att hus byggs med för höga radonhalter verkar tyvärr vara slarv i utförandet och branschens okunskap om radon.

Även om dagens husgrunder är relativt täta, finns ändå otätheter i konstruktionen där radonet letar sig in. Det bästa tillfället att täta mot gasen är när huset byggs. Då kan beständiga skydd monteras mot en relativt låg kostnad och arbetsinsats. Med rätt förebyggande radonskydd skulle nybyggda svenska hus enkelt klara det utsatta gränsvärdet. De skulle till och med klara Världshälsoorganisationens rekommendation, om 100 bq, som i dag är en realitet i bland annat Norge. I Sverige anses inte vinsterna i folkhälsan tillräckligt stora för att motivera en sänkning av gränsvärdet i samtliga fastigheter. Detta borde emellertid inte vara ett hinder vid nyproduktion.

I Danmark har man funnit en gyllene medelväg, med olika gränsvärden för befintligt bestånd och nybyggnation. En lösning med flera fördelar. Till skillnad från radonsanering är förebyggande åtgärder både enkla och billiga. Boverket konstaterar själva i sin utredning Radon i inomhusmiljö från 2010 att merkostnaderna för utförande av radonspecifikt tätningsarbete skulle vara nära noll. Kostnader för projektering och kontroller kan inkluderas i befintliga strukturer. Även kostnader för arbete och material i en mer lufttät konstruktion skulle vara marginell.

Faktum är att med rätt kunskap och kompetens i branschen är radonfrågan enkel att hantera vid nybyggnation. Men det krävs incitament. Vi önskar därför att Boverket åter igen utreder en modell med två olika gränsvärden. Det är en kompromiss vi anser skulle spara såväl pengar som liv.

Hans Månsson, teknisk chef, Icopal Sverige