Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag12.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Effektivare infrastruktur med OPS

Det finns stora möjligheter att öka investeringstakten, innovations-kraften och effektiviteten i huvudstadsregionens vägar och järnvägar, visar en rapport från Handelskammaren i Stockholm. Nya organisationsformer och friare finansiering kan komplettera offentliga anslag och öka effektiviteten. Stockholmsregionens transportsystem kan därigenom anpassas till en ny verklighet.

Publicerad: 1 Maj 2012, 14:23

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vägsystemen förvaltades fram till 1930-talet av lokala organ. Merparten av järnvägssystemet i Sverige byggdes av privata och lokala företag, om än med statliga garantier och lån. Förstatligandet under 1930–40-talen var kontroversiellt bland annat eftersom det minskade utrymmet för privata initiativ och lokalt inflytande.

Förstatligandet medförde inledningsvis positiva effekter. Väg- och järnvägssystemen effektiviserades och professionaliserades. Kundorientering och konkurrens var ledorden i statens ägande. En direkt koppling mellan avgifter/skatter och vad som satsades på vägar och järnvägar gav grunden för effektivitet.

Från slutet av 1970-talet har fokus förändrats mot samhällsekonomisk kalkylering, längre planeringsprocesser och allt svagare samband mellan brukarnas avgifter och vad som satsas på systemen.

Det har försämrat kundorienteringen och gjort att förvaltningen av systemen fått mindre uppmärksamhet. Det är också sedan 1970 som Stockholmsregionens andel av de statliga infrastrukturinvesteringarna varit cirka 10 procent av de totala. Trots att en femtedel av befolkningen har bott här och en än större andel av det så kallade trafikarbetet har utförts här.

Nu står huvudstadsregionen inför stora utmaningar. Regionen, som är en av de snabbast växande i Europa, växer med två nya SL-bussar om dagen. Det ställer stora krav på investeringstakten och effektiviteten i våra infrastrukturprojekt. Det är uppenbart att den organisation och finansiering av vägar och järnvägar som vi haft i 70 år inte fungerar för att möta dagens behov.

De offentliga anslagen behöver kompletteras med andra medel om vi ska hålla takten och behålla huvudstadsregionens attraktivitet för näringslivet, och därmed för tillväxt och jobb. Vi behöver ersätta uttjänt infrastruktur, vi behöver komplettera och knyta samman infrastrukturen i huvudstadsregionen och vi behöver stärka kapaciteten för näringslivets transporter. Genom att öppna för alternativ finansiering och nya organisationsformer kan vi investera löpande när behoven uppstår i stället för när det finns utrymme i offentliga budgetar.

Ett reformprogram skulle kunna byggas upp kring tre huvudpunkter:
• Om offentlig sektor inte kan finansiera väg- och järnvägsinvesteringarna bör regeringen för det första ta initiativ till att skapa ett regelverk för partnerskap (som OPS) för vägar och järnvägar. Det har man framgångsrikt gjort i andra länder och det har lett till att fler projekt kunnat genomföras med god effektivitet. Det kan med fördel testas på några objekt för att sedan breddas.
• För det andra behöver staten fokusera på det som är statens viktigaste uppgifter. Strategisk planering, övergripande reglering och grundfinansiering av främst nationell infrastruktur är exempel.
• För det tredje bör regeringen utreda om vi kan skapa möjligheter att hämta in alternativ finansiering av väg- och järnvägsprojekt genom lokala skatter eller avgifter. Även detta förekommer i andra länder och leder till en lokal mobilisering kring projekt med positiva effekter i form av näringslivsutveckling och bra lösningar för nya bostäder och lokaler.

En stark trend i både EU och USA är att alternativ finansiering av vägar och järnvägar växer i betydelse. Partnerskap mellan offentlig sektor och privat sektor, som OPS, används i många länder. I Sverige är Nya Karolinska ett välkänt projekt, men betydande investeringar i våra kommuner – exempelvis simhallar – sker i dag genom OPS. Andra exempel på projekt med brukarfinansiering i vår närhet är Öresundsbron och Svinesundsbron.

I Finland genomförs just nu ett stort tredje OPS-finansierat vägprojekt. I England har man använt sig både av koncessioner till privata företag av exempelvis järnväg och byggt vägar med OPS-finansiering. I USA byggs just nu exempelvis ett större spårvagnssystem i Denver, Colorado, med sådan finansiering. Exemplen är många. Oberoende utvärderingar från både USA:s kongress och Englands statsrevisorer visar att projekten inneburit effektivitetsvinster.

Visst finns utmaningar med nya upplägg men helt klart är att offentlig sektor i framtiden inte kommer ha råd eller förmåga att axla hela ansvaret.  Nya projektformer och privat ägande kan också stärka incitamenten för nytänkande och företagande. Något som borde ligga väl i linje med regeringens ambitioner.

Fredrik Johansson, chef Analys och Policy, Stockholms Handelskammare, och Björn Hasselgren, forskare, KTH

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.