Gör innemiljön lik den ideala utemiljön

Om den mänskliga utvecklingen fram till i dag kan jämföras med ett dygn, så är det kanske bara under två hundradelar av den allra sista sekunden som vi börjat spendera det mesta av vår tid inomhus. Om våra sinnen under hundratusentals år skärpts och anpassats för ett liv i naturen, är det kanske inte så konstigt att dagens människor ofta påverkas negativt av innemiljöer. Vi mår helt enkelt bra av frisk luft, skönt ljus och naturliga ljud. I naturen fungerar våra sinnen helt enkelt bäst. Tänk om vi kunde bygga den ideala utomhusmiljön inomhus?

Vi talar ofta om tre L. Bra luft (värme, kyla, syre), ljus och ljud är avgörande när det gäller att skapa en god innemiljö. Försämrar man en av dessa blir slutresultatet helt enkelt inte bra. Man kan prata mycket om ergonomiska kontorshjälpmedel. Men fungerar inte de tre L:en kan det nästan kvitta vad man sitter på för stol. Eller vilken datormus man har.

Låt oss tala om ljudet. Vi har två öron placerade på samma höjd. Det gör att vi kan avgöra varifrån ljudet kommer och ungefär hur långt bort ljudkällan befinner sig, detta under förutsättning att ljudet kommer horisontellt. Ljud som kommer ovanifrån har vi större problem att lokalisera. Det var på marken som farorna fanns för urtidsmänniskan på savannen eller i regnskogen, och hörseln har framför allt utvecklats som en försvarsmekanism. Vi människor registrerar och reagerar på alla ljud även om vi inte ”lyssnar” på dem. När ljudet studsar upp och ned och från sidorna på ett ”onaturligt” sätt skapas stress. Detta är en av anledningarna till att ljud är den största stressfaktorn i vår arbetsmiljö.

Hur bygger vi då en mänskligt hållbar innemiljö som också liknar den miljö vi trivs bäst i? Vi kan faktiskt i dag efterlikna himlen; i form av ett vitt innertak med mycket ljudabsorption. Färgen frambringar ett diffust ljus, precis som en molnig himmel. Och likt himlen ser det absorberande innertaket till att onaturliga ljud studsar ner ovanifrån.

Dagens moderna byggnader med mycket glas är utmärkta för att tillfredsställa vårt behov av ljus, som är särkilt stort i det vintermörka Norden. Men glaskonstruktionerna skapar samtidigt problem. Dels för vår luft, eftersom solens instrålning lätt alstrar obehaglig värme. Men framför allt för vår ljudmiljö. Den naturliga utomhusmiljön har inga hårda, plana och vertikala ytor som i glas och väggar. I många av våra moderna byggnader reflekteras ljudet tillbaka till oss på ett onaturligt sätt vilket orsakar stress och tröttar ut oss i onödan.

Mitt råd är att försöka få väggarna att efterlikna akustiken i en skog eller en dunge så att ljudet inte studsar rakt tillbaka mot oss. Se till att väggarna ”slår” sönder ljudet och skapa ett så kallat diffuserat ljud. Att inreda med öppna bokhyllor eller bokhyllor med perforerade luckor, sätta upp tunga gardiner eller montera väggabsorbenter är enkla sätt att skapa diffusion och få oss att må bra.

Vid själva byggprocessen kan man arbeta mer med osymmetrisk utrymmeslayout. Väggar som exempelvis lutar något gör att man undviker horisontella ljudreflexer. Det är ingen slump att glasväggarna lutar i ett flygledartorn, där kraven på ljudmiljön är extra höga. När det gäller golvmaterial handlar det mer om att dämpa uppkomsten av störande ljud, inte att dämpa ljud som redan far runt. Här är mjuka mattor oslagbara. De är mest lika naturlig barmark.        

Försök helt enkelt att ta in naturens egenskaper i byggandet.

Frans Davidsson, konceptuvecklare på Ecophon