Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

"Inför de ridderliga idealen i näringslivet"

”Tävlingsmänniskor behöver en måttstock att mäta sig mot. I dagens svenska näringsliv finns bara pengar. Jag tror att man behöver en andra arena, en arena där gamla fina dygder som måttfullhet, vishet och mod värderas”, skriver Johan Silfwerbrand, professor i brobyggnad, KTH.

Publicerad: 24 Mars 2015, 13:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


En del människor är tävlingsmänniskor. Tävlingsmänniskan kan välja att göra karriär inom idrotten, universitetsvärlden eller näringslivet. Naturligtvis finns det andra karriärvägar, till exempel inom kyrkan, militären, staten, politiken, kulturen och nöjesvärden men låt mig stanna vid de tre första. Inom universiteten och högskolan räknar man antalet publikationer och antalet citeringar och tävlar om professurer. Inom idrotten räknar man centimetrar, kilogram, sekunder, mål och poäng och tävlar om medaljer och placeringar. Ibland är det bara pengarna som räknas. Golf och travsporten är två exempel, de astronomiska belopp som betalas ut vid fotbollspelarnas övergångar från en internationell storklubb till en annan är ett tredje. Att räkna pengar är också vanligt när man jämför olika idrotter och idrottare inom olika sporter. I näringslivet strävar man efter allt högre tjänster i allt större företag. Precis som för golfarna är det den chef som drar in mest pengar som är den som rankas högst.

Svenska Dagbladet har i en serie uppmärksammande artiklar avslöjat vilka excesser som de högsta cheferna inom ett skogsbolag och dess ägarbolag och bank tillåtit sig. Jag menar att detta beteende är ett uttryck för fartblindhet. I en värld med allt högre löner, arvoden, pensionsavsättningar och bonusbelopp blir kostnaderna för resor med privatflyg och exklusiva jakter ändå jämförelsevis små. Det verkar som om byggbolagen står litet stadigare med fötterna på jorden än andra storbolag, men å andra sidan vet vi inte var nästa skandal rullas upp.
Tävlingsmänniskor behöver en måttstock att mäta sig mot. I dagens svenska näringsliv finns bara pengar. Jag tror att man behöver en andra arena, en arena där gamla fina dygder som måttfullhet, vishet och mod värderas.

På 1970-talet var det mesta jämngrått. Ingenting fick sticka ut. Till och med personnamnen skulle skrivas utan versaler. År 1975 beslutade man att vårt svenska ordensväsende med rötter i 1700-talet skulle bli vilande. Ingen nyrekrytering sker till Nordstjärneorden, Svärdsorden eller Vasaorden. Tanken var förment jämlik och modern men jag menar att vi nu ser resultatet i en ökad och ökande fokusering på pengar.
En tävlingsmänniska sätter ett högt värde på utmärkelser, priser och belöningar även om de inte innehåller något pekuniärt. Ställer man krav på inte bara utomordentlig handel utan också på en prickfri vandel tror jag att man skulle kunna påverka många karriärister att ändra fokus. Hellre en miljon och en orden än tio miljoner och ingen orden.

Jag är inte säker på att återuppväckt ordens­väsende skulle vara vare sig den enda eller den bästa alternativa tävlingsarenan, men jag är övertygad om att historia och traditioner är viktiga för den alternativa arenan, se vilken status Svenska Akademien, grundad 1786, har.
Fortfarande ser man ibland förkortningarna RNO och RVO i dödsannonserna men vill man ta reda på hur ordensväsendet fungerade före 1975 får man skynda sig. Det lär inte finnas många överlevande riddare kvar.

Johann Silfwerbrand, professor i brobyggnad, KTH.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.