Inte behöver vi en träbyggnadsstrategi

Inte behöver vi en träbyggnadsstrategi. Ingen har hittills lanserat vare sig en rågmjölsstrategi eller en linnestrategi. Men är det inte lika befängt att förmå byggaren att bygga i trä som att få bagaren att välja rågmjöl och skräddaren linnetyget?

Det vi behöver är i stället en hållbarhetsstrategi för byggandet. Vi skall inte bygga fler ölandsbroar som krackelerar i förtid, fasader som måste bytas ut redan efter fem år för att de inte tål fukt eller sporthallstak som inte tål snölasten en vinter som den senaste. Hållbarhetsstrategin skall naturligtvis omfatta alla vanliga byggmaterial, man skulle kunna kalla den materialneutral -  inte materialoberoende. Det senare ordet använde de stora byggentreprenörerna i början av detta sekel när de gick ur alla branschföreningar för att söka tvätta bort spåren efter asfaltkartellen. Men den materialoberoende kan bara bygga luftslott och de må vara populära i Almedalen men knappast i sinnevärlden.

För- och nackdelar

Alla vanliga byggmaterial har sina för- och nackdelar. Många gånger – men långt ifrån alla – kan en kombination vara det bästa alternativet. Trähuset står t.ex. säkrast på en betongplatta. Själv har jag ägnat 35 år åt betongen så jag vill begränsa mig till det materialet. Betong har en lång rad fördelar som hållfasthet, beständighet, brandtålighet, ljudisoleringsförmåga och formbarhet. Det sista uppskattas av arkitekter och konstnärer. ”Det är bara fantasin som sätter gränserna” är en klyscha. Hittills har det varit gjutformen som satt gränserna men en spännande teknik som nu är i sin linda är 3D-skrivaren som så småningom kanske kan leda till en revolution.

Alla betongens förkämpar känner till dess största nackdel: tillverkningen av cement ger stora koldioxidutsläpp. Cementet är bindemedlet i betong och utan cement blir betongen bara en våt grushög. Globalt står cementtillverkningen för c:a 5 % av koldioxidutsläppen. Det är naturligtvis mycket men då måste man samtidigt komma ihåg att betong är det vanligaste byggmaterialet och att det är tillgängligt i stort sett över hela vårt klot. Det pågår en omfattande forskning och utveckling inom cement- och betongindustrierna för att minimera utsläppen. I vårt land har vi kommit ganska långt. Men för att vi skall nå den nollvision som finns måste vi samla in koldioxiden vid källan (läs: cementfabriken) och lagra den i bergrum. Tekniken finns och i Norge håller en första större anläggning på att byggas.

Ta med alla tre aspekter

Den hållbarhetsstrategi jag skulle vilja se handlar om alla tre aspekterna; ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. För att minska naturresursuttag och utsläpp behöver vi se till att bygga rätt och bygga beständigt. Byggfel ger skador som måste repareras i förtid. Många gånger har vi så dålig koll på byggandet att vi bygger alldeles för tjockt och stort för att säkerhetsmarginalen skall kunna rymma alla fel och brister. Väljer vi rätt material, teknik och utförande kan vi idag bygga broar som håller i 120 år och hus som håller i 300 år. Långa livslängder slår ut miljöpåverkan över många år. Försäkringspremier och accepterade hyresnivåer ger en fingervisning om den ekonomiska hållbarheten hos ett hus. Mycket långa livslängder kommer att ställa stora krav på planerare och arkitekter så att inte den sociala hållbarheten försummas. Stor flexibilitet torde vara en nyckel till framgång. Flexibiliteten är inte kopplad till något specifikt byggmaterial.

Johan Silfwerbrand, professor, KTH