Knyt ihop Stockholm och Oslo

Jag delar till fullo Staffan Carenholms beskrivning av regeringens ickepolitik på samhällsplaneringens område. Däremot anser jag inte att Riksdagen domineras av glesbygdsintressen som ser Stockholm som ett hot. Min bild är att debatter i riksdagen om bostadsfrågor, samhällsplanering och infrastruktur utgår från Stockholm som norm.

Jag har liksom Staffan Carenholm besökt städer med mer än 15 miljoner innevånare och slagits av de problem befolkningskoncentrationen skapar. Även om majoriteten av alla människor på jorden sedan 2008 bor i städer, antalet miljonstäder växer och de riktigt stora städerna växer snabbare så behöver inte det betyda att Stockholm inte utvecklas annorlunda.

Det kan mycket väl vara så att 3,5 miljoner innevånare i Stockholmsområdet 2050 är en underskattning. Men förhoppningsvis kan en förutseende planering se till att det mesta av den ökningen sker i andra kommuner än Stockholms stad.

Några större städer jag besökt har mer liknat områden med många städer än en stor stad. Staffan Carenholm nämner infrastrukturens betydelse och jag instämmer. Bra kollektiva transportmedel är en förutsättning för framtidens städer. Såväl det allt mer nyckfulla väder klimatförändringen innebär som medborgarnas krav på en växande arbetsmarknad förutsätter stadsområden med hög tillgänglighet till många alternativ. Stadsområden som inte är beroende av privatbilism är effektivare att leva i, ger mer tid för kreativitet, belastar ekosystemen mindre och är mindre sårbara för extrema väder. Bandstäder är ett begrepp jag stött på som försöker beskriva den stadsstrukturen. Min uppfattning är att Stockholm skulle vinna på en utveckling i den riktningen.

Till skillnad från Staffan Carenholm så träffar jag inte så många politiker som inte förstått Stockholms utveckling. Däremot träffar jag många politiker som inte vill påverka hur framtidens Stockholm kan formas. Dagens politiker har en förkärlek för att överlämna sådana frågor till den så kallade marknaden.

Min övertygelse är att de nyckelpersoner som krävs för att vår forskning och industri skall fortsätta att ge oss en grund för välfärd kommer att ställa större krav på trygga och goda boendemiljöer med väl fungerande infrastruktur. Min personliga vision om det mest attraktiva Stockholmsområdet handlar om detta.

Konkret: jag skulle vilja se beslutet om bandstaden Stockholm – Oslo. Ett nybyggt dubbelspår för trafik i 250 km/tim med förslagsvis fyra stopp mellan huvudstäderna. Parallellt mellan Stockholm och Västerås ett dubbelspår för lokaltrafik och beslut om att förvandla någon av förorterna på sträckan till en helt ny stad.

Med förstärkt pendlingskapacitet Stockholm–Uppsala så borde det vara möjligt att även där besluta om två områden som utvecklas till nya städer. Det kan vara befintliga orter eller helt nya områden som utvecklas till kompletta städer med minst 150 000 innevånare vardera.

Stockholm behöver inga nya förorter utan det Stockholm behöver är starka självständiga städer att utvecklas tillsammans med. På cykelavstånd från pendlingsstationer exempelvis i Karlstad, Örebro och Västerås kan den mest krävande barnfamiljen hitta det drömboende som gör att man väljer en arbetsgivare i Oslo eller Stockholm i stället för London eller Peking. Vill vi ha en framtid så måste vi också våga bygga för den.

Jan Lindholm, riksdagsledamot och Miljöpartiets representant i riksdagens civilutskott