Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag12.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

"Konstnärligt skapande söker nya uttryck"

Arkitekten Peo Wallner bemöter Jan Wiklunds inlägg i Byggindustrin nr. 22.2010 om att dagens arkitekter ritar trista hus som hämmar byggandet.

Publicerad: 27 Augusti 2010, 08:29


Jan Wiklund, Alternativ Stad, ogillar tidens arkitektoniska formspråk och pekar tillbaka mot tiden före 1950. Det var bättre förr – ju förr desto bättre. Bygg sådant som "folk" gillar är uppmaningen. Överfört till andra områden för konstnärligt skapande gäller därmed att konserthusen borde fyllas med dansbandsmusik, konsthallarna med gråtande barn och zigenarflickor, biograferna med Åsa-Nissefilmer och teatrarna med spring-i-dörrarkomedier.

Inget ont om de smakriktningar som representeras av ovan nämnda företeelser. "Folk" – vilka de nu är – tycks gilla dem och har all rätt att göra det. Ingen ska sätta sig till doms över människors smak. Men om vi stannar där vi var för 60 år sedan i den konstnärliga utvecklingen blir livet stillastående.

I allt konstnärligt skapande ligger en drivkraft att söka nya uttryck. Historien visar att moden och stilar har varierat genom åren. Pendeln har alltid svängt, ofta från ytterlighet till ytterlighet. Varje förändring har mött motstånd för att så småningom accepteras och uppskattas av "folk". Varje epok har haft sina skandalbyggen.

Alisa Zinovjevna Rosenbaum, känd som Ayn Rand, har i sin bok "Urkällan" beskrivit det motstånd som möter den som vill söka sig nya vägar på trots mot det bestående. Läs den!

Att vänsterhjärnhalvornas förlovade land låtit krassheten utnyttja funktionalismens idéer till att optimera byggteknik och ekonomi på gestaltningens bekostnad är arkitekternas fel bara i så motto att de låtit det ske.

Om Maslows behovstrappa fortfarande varit en accepterad förklaringsmodell för mänskliga strävanden kunde man använt den till att förklara miljonprogrammets arkitektoniska torftighet med att det gällde att i första hand skaffa tak över huvudet för människor som bodde i undermåliga om än schablonmässigt utsirade miljöer. Skönhet och lust fick komma i andra hand. 60-70-talen är den period som tydligast uttrycker en bojkott av arkitekterna.

Visst finns det en inbyggd problematik i arkitektrollen där beställaren oftast bara kan relatera till det som redan finns medan arkitekten föreställer sig det ännu inte finns. Gert Wingårdh har formulerat det som att han "ger beställaren det han inte visste att han ville ha".

Arkitekter och byggherrar (=beställare) har ett stort ansvar för vad som byggs inte minst för att resultaten av deras ansträngningar blir påtagliga och långvariga inslag i stadsbilden. Självklart finns det god och mindre god arkitektur. God arkitektur handlar idag som förr om omsorgen om både de stora greppen och detaljerna. Om Wiklund ger sig tid att studera och analysera de goda exemplen på vår tids arkitektur kommer han säkert att finna att de innehåller väl så mycket "utsmyckning" som förr med den skillnaden att den inte består av påklistrade schabloner utan är en integrerad del av den praktiska funktionen.

En god sak med Wiklunds debattinlägg är i alla fall att han tycks vara intresserad av arkitektur. Det är alltid en bra början till insikt och förståelse.

Peo Wallner, Arkitekt SAR/MSA

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.