Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag03.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

"Låglutande tak är riskkonstruktioner!"

Den 1 juni överlämnade Boverket sin utredning om takrasen snövintern 2009/2010 till regeringen. Den är till stora delar baserad på en rapport från SP som visar att takrasen främst orsakades av slarv och okunskap. Man har räknat fel, inte räknat alls och gjort fel på byggplatsen.

Publicerad: 11 Augusti 2011, 12:36


Samtidigt som Boverket överlämnade sin utredning till regeringen gjorde jag en semesterresa till Istanbul och besökte de fantastiska byggnadsverken där, bland annat Hagia Sofia, som uppfördes i början av 500-talet som en kristen kyrka, sedan blev moské och nu är museum. Mycket imponerande ingenjörskonst. Hagia Sofia är helt intakt trots flera påfrestningar i form av jordbävningar. I kontrast till detta drog jag mig till minnes vintern 2009/2010 med byggnader som knappt klarade invigningen. En fotbollshall i Skellefteå var bara någon vecka gammal när konstruktionen brast på tre olika ställen, på grund av feldimensionering, materialfel respektive felaktigt montage.

Hur har det kunnat gå så illa med svensk byggnadskonst? Det går inte att skylla på snön! Det föll visserligen stora mängder, men inte extremt mycket. Däremot var väderförhållandena i övrigt lite speciella, såtillvida att det var minusgrader under hela snöfallsperioden, samtidigt som det blåste en ganska stadig nordlig till ostlig vind under hela snöfallsperioden. Detta fick till följd att snödriften blev betydande och många tak fick en osymmetrisk belastning. Men, om projekteringen och utförandet hade varit korrekt hade sannolikt inte ett enda tak rasat. Det finns så mycket säkerhet inbyggd i det system för dimensionering som vi använder, att det krävs extremt stor överlast för att konstruktioner ska kollapsa.

När det gäller feldimensionering finns en hel provkarta med varianter, men återkommande är att man inte har beaktat risken för snöfickor. En annan oroväckande iakttagelse är att vissa typer av sekundärbärverk räknas i för låg säkerhetsklass. Man missar att sekundärbärverket stabiliserar primärbärverket. Det får till följd att en lokal skada kan leda till totalkollaps. Här verkar det ha uppstått ett slags branschstandard, som står i uppenbar strid med byggnormen.
Det är också vanligt med gerberskarvade sekundärbärverk. Dessa är mycket känsliga för ojämn belastning, vilket lätt kan uppstå, inte minst vid skottning och flera sådana tak rasade i samband med skottning.

Bristerna i arbetsutförandet på byggplatsen handlar främst om att tryckta strävor inte har stagats alls eller på ett felaktigt sätt. Här kan man fundera på leverantörens ansvar. Det handlar om hårt optimerade fackverkskonstruktioner där informationen om hur de ska monteras ofta är mycket bristfällig. Det räcker inte med en finstilt text på en ritning. Ett färskt rättsfall understryker detta. En gjutformskonstruktion av trä kollapsade utanför Härnösand och två arbetare omkom. Företaget som beräknat och ritat konstruktionen dömdes till företagsbot på grund av att man inte tillräckligt tydligt hade angett hur konstruktionen skulle stabiliseras.

Utmärkande för de rasade byggnaderna är att byggherren saknar en sammanhållande teknisk kompetens. Flera leverantörer har varit inblandande, men ingen har säkerställt att helheten har fungerat. Det verkar ha saknats fungerande kontrollstationer över huvudtaget. Inte heller den tillsyn och kontroll som föreskrevs i den tidigare gällande Plan- och bygglagen har fungerat. Kontrollplaner har funnits, men vi har inte hittat några belägg för att kontroll verkligen har skett. Här ger nya PBL klart förbättrade förutsättningar. Den innebär bland mycket annat, att det ska hållas ett slutsamråd. Vid detta ska byggherren visa, att utförandet följer kontrollplanen. Först när alla krav är uppfyllda lämnar byggnadsnämnden ett slutbesked som innebär att bygganden får tas i bruk. Nya PBL ger goda förutsättningar, men sedan hänger det på att lagen tillämpas, vilket ju brustit tidigare.

Alla de brister som beskrivits avser särskilt låglutande tak med stål- eller träbärverk, som därmed måste betraktas som riskkonstruktioner. Därför anser jag, liksom Boverket att fastighetsägare till låglutande tak med stora spännvidder ska låta besiktiga och om nödvändigt åtgärda sina tak.

Carl-Johan Johansson, chef SP Bygg och Mekanik

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.