Ledarskapet avgör bims framtid

Ovanstående är ett fritt översatt citat från en artikel publicerad i mars 2012 i den vetenskapliga tidskriften Automation in construction. Om vi för över denna tanke till andra branscher och föreställer oss att högsta ledningen i företagen hade resonerat på samma sätt för 10-20 år sedan, hade vi i dag fortfarande varit tvungna att uträtta våra bankärenden före klockan 15.00, uppsöka eller ringa närmaste resebyrå för att beställa en resa och vi hade till exempel inte kunnat jämföra priser på olika varor och tjänster på Internet. Om det är någonting som ledare inom företag och organisationer borde ha lärt sig av historien, så är det att framväxten av nya teknologier skapar nya möjligheter att producera och distribuera varor och tjänster. De framgångsrika företag som håller fast vid det som är dagens ”best practice”, hör till morgondagens förlorare, som till exempel Kodak , eftersom dagens ”best pratice” bygger på gårdagens teknologi. Men vad vi också vet, är att de visioner som skapas när nya teknologier växer fram sällan realiseras, utan utvecklingen tar oftast andra vägar. Så om ledare på olika nivåer hos byggbranschens aktörer har ovanstående citat som ledstjärna kommer införandet av bim medföra att det blir ”business as usual”. Det vill säga de visioner som finns om bim som en förändringskraft i byggbranschen kommer endast att förbli visioner.

Vi vet också att IT-stödda förändrings-och utvecklingsprocesser är att det inte räcker med att göra mjukvaror som Archicad, Revit, Tekla, Navis Works med flera tillgängliga på datorerna hos aktörerna i branschen.

Det finns fyra övergripande faktorer som påverkar IT-stödda förändrings-och utvecklingsprocesser: tekniska, juridiska, organisatoriska och ledarskap. De tekniska faktorerna måste vara användarvänliga och pålitliga. Det vill säga vi ska kunna lita på den information som finns. Här finns fortfarande problem som att information försvinner eller förvanskas när olika modeller slås samman. Ser vi till de juridiska frågorna så finns i dag till exempel en uppfattning om att 2D-ritningar inom en överskådlig framtid fortfarande kommer att vara det juridiskt bärande dokumentet.

Men i slutänden går det att koppla de tekniska och juridiska frågorna till ledarskapsfrågor. Om samtliga offentliga beställare krävde en fullständig byggnadsinformationsmodell från byggentreprenörerna, under förutsättning att modeller från olika bim-mjukvaror skulle vara kompatibla, skulle  det kunna vara ett incitament för mjukvarutillverkarna att lösa kompatibilitetsproblemen och därigenom skapa en större totalmarknad. Ser vi till de juridiska frågorna skulle vi också kunna föreställa oss att beställaren krävde att den som lägger in information i en modell också är ansvarig för den.

De organisatoriska frågorna är också kopplade till ledarskapet. Till exempel tanken om att projektets aktörer, inklusive beställaren, planerar projektet tillsammans från början med sikte på att få en låg totalkostnad, i stället för lägsta möjliga investeringskostnad, kräver en samsyn från ledarskapet hos branschens aktörer.

Slutligen ska vi vara medvetna om att det i byggbranschen finns några väsentliga skillnader mot andra branscher när det gäller att driva förändrings- och utvecklingsprocesser. För det första är branschen projektbaserad, vilket innebär att parterna samarbetar i en viss konstellation under en begränsad tid. Detta försvårar att ta tillvara lärande och kunskapsutveckling. För det andra finns det en speciell maktbalans mellan branschens aktörer, vilket gör att större företag inom branschen inte har samma makt över sina leverantörer som till exempel Volvo, Ericsson och ABB. Detta ställer krav på ledarskapet hos branschens aktörer när det gäller vilken riktning utvecklingen av bimanvändningen tar. Ett första steg kan vara att skapa en grundläggande samsyn hos branschens aktörer om vad man vill med bim i framtiden, utan att man är bunden vid hur branschen ser ut i dag. Det viktigaste är dock att hålla i minnet att bim inte förändrar. Det är våra idéer om nya arbetssätt och branschaktörernas förmåga att skapa förutsättningar för förändringar som driver utvecklingen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns en stor komplexitet i de frågeställningar som måste hanteras om bim ska bli ett medel för att förändra och utveckla bygg- och förvaltningsprocessen, men detta ska inte ses som ett oöverstigligt hinder. Men om branschens aktörer inte är medvetna om frågeställningarnas komplexitet och behovet av strukturella förändringar, kommer inte bim att bli ett medel för att förändra och utveckla bygg- och förvaltningsprocessen, utan snarare bli ett medel för att konservera befintliga processer och strukturer.

Henrik Linderoth, professor vid universitetet i Skövde