"När krisen kommer tvingas branschen till förändring"

Inom bygg identifieras ofta produktivitet som central punkt. För att överleva krisen måste vi öka produktiviteten och branschens förändringsoptimister är överens om att potentialen är enorm.
En tillbakablick visar att byggbranschen har genomgått tre kriser sedan 1990. Finans- och fastighetskrisen, Dotcombubblan samt Lehmannkraschen.
För att undersöka devisen i inledningen finns med andra en tidsperiod med tre konkreta fall vi kan studera mer ingående.

Kan mätas på olika sätt

Produktivitet kan mätas på olika sätt. Det viktiga är att mäta. Börja idag om du inte redan är igång. Kvantifiera allt och följ upp hur förändringar påverkar. Detta är en förutsättning för att i större skala lyckas bli bättre. För att förenkla kan vi i denna text använda siffror från Prognoscentret som visar förädlingsvärde per arbetad timme. För byggbranschen har värdet per timme ökat med 11 procent mellan 1990 och 2015. Samma siffra från tillverkningsindustrin visar 125 procent.
Olika förutsättningar såklart. Tillverkningsindustrins strömlinjeformade produktionsband kontra byggbranschens tillfälliga, och unika, fabriker. Men dessa skillnader började inte gälla 1990. Tvärtom hade respektive område över 100 år av industriell utveckling i ryggen och möjligheter till framsteg från nivån 1990 borde anses ganska lika.

Byggbranschen är utklassad

Slutsatsen är att byggbranschen blivit utklassad, inga ursäkter, samt att vi heller inte tvingats öka produktiviteten för att överleva tidigare kriser. Någon kanske vill påpeka att det är annorlunda nu.
Digitalisering, automatisering, EU:s konkurrensregler och säkert mer därtill kan potentiellt öppna upp nya dörrar.
Men det har funnits massvis av dörrar även vid tidigare kriser, dessa öppnades möjligtvis av industrin – byggbranschen stod, eller låg, kvar i sovrummet.
Och så länge en hel bransch står still går det att komma undan med det. Då får istället omgivningen anpassa sig.
Jag tror inte att det är annorlunda nu. Vi är alldeles för stora förändringsmotståndare inom branschen. Fat and happy.

Hyllar sig själva

Alltför många hyllar sig själva när konjunkturen är stark och skyller ifrån sig när cykeln vänder. Men varför överlämna framtiden till något du inte kan påverka?
Min uppfattning är att saknaden av kritisk analys av den egna processen i vår bransch är alldeles för stor, och för att överhuvudtaget ta oss dit måste vi först kvantifiera vår vardag. Hur vet vi annars om vi är på rätt väg?
Men så fort någon aktör höjer ribban genom att införliva detta i sin verksamhet och med det tar marknadsandelar kommer övriga att behöva vakna.
Om de vill överleva vill säga.

Hittills har ingen vågat ta täten inom bygg, i alla fall inte i större skala. Den som hävdar annorlunda har enligt mig fel – eller är ni nöjda med 11% på 25 år?
Vem blir först, en befintlig aktör på byggmarknaden eller en ny aktör som redan erövrat en annan marknad och nu är redo för nästa?
Spelplanen ligger öppen och väntar på att ritas om.

Nima Assadi, samhällsbyggnadsentusiast