"Nya bostäder kan inte subventioneras fram"

Bostadsbyggandet når rekordnivåer, uppger Boverket, men det är ännu långt kvar tills vi får bukt med bostadsbristen, obalansen mellan stad v.s. land och de höga trösklarna för dem som står längst ifrån den ordinarie bostadsmarknaden.

Centerpartiet vill korta och förenkla de ordinarie planprocesserna, göra det enklare för kommuner att bevilja bygglov utan krav på detaljplan, tillåta privat initiativrätt för nya detaljplaner, samt själva avgöra om en detaljplan behövs, ändra en sådan och kunna delegera antagandet. Det är fortfarande allt för många, ej direkt berörda, som tar sig rätten att okynnesöverklaga detaljplaner.

Det svåraste finns kvar

Framförallt finns de svåraste hindren kvar. Strandskyddsregler tar bort den attraktivaste byggbara marken utanför städerna från att komma i fråga på orter där många skulle vilja bygga attraktivt, men inte får ihop kalkylen. Bullerriktvärdena är ännu sådana att förtätning i närheten av trafikleder och bullrande mänsklig verksamhet inte är möjlig. De mest kompakta bostäderna som kan komma i fråga för studenter, ungdomar och ensamhushåll med ett tillfälligt behov, blir inte möjliga på grund av oflexibla tillgänglighetskrav.

Som en följd av migrationsöverenskommelsen kommer det att bli enklare för kommuner att tillgodose ett akut behov för nyanlända, unga och andra personer som behöver bostad med kort varsel och till en låg ekonomisk insats. Flyttbara bostäder på mark som upplåts med tidsbegränsade bygglov har efterfrågats, bland annat av många centerledda kommuner.

Myrsteg på vägen

Nu när regeringen genom regelförenklingar i enstaka fall och gör så att redan befintliga ytor som omvandlats till exempelvis kontor i bostadshus, åter kan bli bostäder så är det bra, men det är myrsteg på vägen till fungerande bostadsmarknader och reformen reser nya frågor om hur dessa kan upplåtas och hur hyrorna ska sättas.

Det är fortfarande så att hyressättningssystemet och svårigheten för unga att få krediter som de klarar att hantera, håller dem borta, både från hyresmarknaden och det ägda beståndet. En större rörlighet är vad som behövs och då handlar det om reformer som utmanar rådande hegemonier, samt att låta utreda en sparform för unga efter norsk modell.

Varför har regeringen dröjt?

I fredags, 25 november, kunde jag diskutera riksintressen och skyddsbestämmelsers negativa inverkan på byggtakten i expansiva orter med Peter Eriksson (Mp) i Riksdagen. Detta mot bakgrund av att Riksantikvarieämbetet stoppat byggplaner vid Tuna Kungsgård i Linköping. Här fick jag tydliga signaler. Peter Eriksson är kritisk till hur riksintressen används. Riksintresseberedningen är ute på remiss och frågan kommer att lyftas fram.  Jag fick även svar på frågan om när regeringen lägger fram bestämmelser om Nära nollenergibyggnader som ska gälla från 2020 enligt EU-direktiv. ”Snart”, var beskedet. ”Senast före årsskiftet”. Jag välkomnar beskedet men är ändå kritisk: byggindustrin och framförallt de som bygger serietillverkade hus är snart i tidsnöd. Tiden att anpassa produktionen till nya regler blir kanske för kort. Bostäder ska byggas energieffektivt och med minsta möjliga klimatpåverkan, såväl under byggfas som drift. Reglerna måste sättas. Varför har regeringen dröjt in i det sista?

Regeringens reformtakt är inte i fas med behovet, men låt oss ändå glädjas över nya prognoser som pekar åt rätt håll. Byggtakten ökade markant redan 2012 och det främsta skälet är signaler om att regelförenklingsarbetet skulle fortgå och att tiden av subventionerat byggande är ett minne blott. Det var Alliansens bostadspolitik, under inverkan av Centerpartiets idéer, som vände trenden, i kombination med historiskt låga räntor och en gränslös efterfrågan. Nu när regeringen i dagarna på nytt erbjuder byggföretagen att ansöka om pengar för att bygga, har vi anledning att oroas att kursändringen från S/MP-regeringen leder till en ny byggbroms.

Ola Johansson (C), bostadspolitisk talesperson och ledamot i riksdagens civilutskott