Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Rätt kalkyl visar lönsamhet i att klimatrenovera

Renovering av miljonprogrammet är ett gyllene tillfälle att få effekt i klimatarbetet. Och med rätt kalkyler blir det lönsamt. Men för det krävs att aktörerna lär sig mer om lågenergibyggnader och statliga morötter som stimulerar kreditgivarnas vilja att ge förmånliga villkor, skriver Monica Björk Ausin, chef Byggmaterialindustrierna och Conny Pettersson, ordförande i Byggmaterialindustriernas Energiråd.

Publicerad: 24 januari 2011, 15:07

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Många utredningar och rapporter har under årens lopp visat att åtgärder som gör byggnader mer energieffektiva är lönsamma. Trots detta händer ganska lite. Fastighetsbranschen, inklusive värderingsföretag och finanssektor, har enligt vår mening ett alldeles för kortsiktigt synsätt vad gäller lönsamhet vid energieffektiviseringar. Det måste till korrekta kalkyler och inte minst en attitydförändring i branschen. Därtill krävs statliga styrmedel som stimulerar finansieringen. Energieffektivisering finns med alldeles påtagligt i den dagliga debatten i media, i näringslivet och hos de flesta som äger hus eller bostadsrätt. Frågan har sin bakgrund dels i ökade uppvärmningskostnader, dels i klimatförändringen, vilket världens nationer har enats om att vidta åtgärder för att bromsa. I EU och Sverige har vi satt upp egna mål och även angett flera vägar att uppnå dessa. En av de allra största möjligheterna som vi har är att se över energianvändningen i boendesektorn. Här har det svenska miljonprogrammet en oerhört stor potential: bostadshus med 700-800 000 lägenheter är renoveringsmogna. Därtill kommer ungefär lika mycket som har byggts före och efter det vi kallar miljonprogrammet. För att de ambitiösa svenska klimatmålen ska kunna nås krävs en omfattande energieffektivisering av framförallt dessa byggnader. Om en åtgärd för energieffektivisering bedöms vara lönsam eller inte bestäms i huvudsak av tre faktorer: risk, energipriser och avskrivningstid.Risk: Energieffektivisering kräver förhållandevis stora investeringar som med dagens referenskalkyler verkar avskräckande. Det beror bland annat på att banker och byggherrar schablonmässigt lägger in en affärsrisk i kalkylräntan vilket höjer kostnaden. Att kalkylera med en affärsrisk är i och för sig inte konstigt. Vakanser, hyresförluster, oförutsedda händelser av olika slag måste naturligtvis in i kalkylen. Men kostnaden för själva energieffektiviseringen kan inte belastas med en affärsrisk, den ska vägas mot framtida högre uppvärmningskostnader. En investering i ökad energieffektivitet är att minimera den framtida kostnaden för driften. Affärsrisken i att energieffektivisera är med andra ord noll. Samtidigt ökar fastighetsvärdet på grund av att kassaflödet och den framtida energiklassningen förbättras. I själva verket borde därför investeringar i energieffektivisering tvärtom ge en affärsbonus som sänker räntekostnaden. Energipriser: Energieffektiviseringsåtgärder ska inte finansieras med höjda hyror. Återbetalning ska ske genom lägre uppvärmningskostnader. Historiskt vet vi att el- och fjärrvärmepriserna har ökat cirka två procent mer per år än KPI under den senaste tjugoårsperioden. Vi vet också att Sverige har förhållandevis låga elenergipriser jämfört med övriga länder i Europa, Nu öppnas elnäten upp över gränserna, vilket leder till en utjämning av priserna.  Samtidigt arbetar man i övriga Europa på samma vis som i Sverige för att avskaffa beroendet av fossila bränslen, vilket sannolikt leder till högre energipriser. Det är därför en inte alltför djärv gissning att våra energipriser även fortsättningsvis kommer att öka mer än KPI. Avskrivningstid: Vilket tidsperspektiv ska vi ha när vi talar om energieffektiviseringar på det befintliga byggnadsbeståndet? Miljonprogrammet har en ålder på 40 - 50 år och har troligtvis lika lång tid kvar innan de behöver åtgärdas igen. Och det rimliga är att avskrivningstiden är i paritet med varaktigheten hos åtgärden. Jämför med skogsbruket, där det perspektivet är självklart. Med rätt tidsperspektiv och ingångsvärden i kalkylen avseende framför allt risk, energipris och avskrivningstid är energieffektivisering av befintliga byggnader i de flesta fall lönsamt. Miljonprogrammets upprustning utgör därmed ett gyllene tillfälle att snabbt kunna få effekt i klimatarbetet. Men för att detta ska bli verklighet krävs två saker för att den till synes höga investeringskostnaden inte ska avskräcka:1) Att aktörerna på fastighetsmarknaden lär sig mer om lågenergibyggnader och utifrån det ändrar såväl inställning som kalkyler. 2) Statliga initiativ i form av styrmedel som stimulerar kreditgivarnas vilja att ge förmånliga villkor vid energieffektivisering av byggnader. För att nå EU:s och riksdagens mål måste den förändringen ske nu. Vi har helt enkelt inte tid att fortsätta låta felaktiga beräkningar på återbetalning kontra investeringskostnader styra.

Monica Björk Ausin och Conny Pettersson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.