Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Replik till Lars Fränne: Arkitektens roll

Nej, det är inte påfallande synd om de stora byggbolagen. De har tiden, pengarna, resurserna och kontakterna på sin sida. De kan, när de behöver, prata maktspråk. Politiken är på efterkälken. Den politiska visionen måste bli starkare och tydligare, skriver Staffan Carenhom, tidigare förbundsordförande för Sveriges Arkitekter i ett svar till Lars Fränne.

Publicerad: 8 Februari 2012, 13:03


Lars Fränne har i en debattartikel i Byggindustrin 01/2012 reagerat på mitt debattinlägg i DN Sthlm Debatt den 31 oktober som fick rubriken ”Våra politiker måste ställa högre krav på byggherrarna”.

Fränne anser inte att de stora byggbolagen satsar mer kraft på standardisering än på slutlig kvalitet. Han tycker heller inte att de stora bostadsbyggarna lyckats att standardisera sitt byggande och han anser att de större aktörerna missgynnats av staden som värnar om de mindre byggherrarna på de stora aktörernas bekostnad.

Det är riktigt att de stora byggbolagen har fått ökad konkurrens, men de dominerar fortfarande marknaden fullständigt. När det gäller de stora utvecklingsområdena har de stora bolagen möjlighet att spela med hela kortleken. När det gäller små projekt har de, på grund av tung overhead och mindre flexibilitet, svårare att göra sig gällande. Det öppnar för mindre konkurrenter, vilket vi som vill se ett variationsrikt stadsbyggande före ett enahanda sådant är tacksamma för.

Sedan lång tid tillbaka har de stora byggbolagen arbetat med att slimma och standardisera sina processer. Efter denna inledande fas har man nu kommit till fas två, där bland annat arkitekter köps in enligt samma mallar som gäller för byggandets standardprodukter. Ledande i den utvecklingen är JM, där Fränne varit verksam i många år.

Arkitekten upphandlas nu på ramavtal och förpliktigas rita efter omfattande och styrande projekteringsmanualer. Avvikelse från bestämmelse i projekteringsmanualen ger böter på 5 000 kronor. Alla försök till kreativa lösningar och kvalitetsförbättringar (avvikelser enligt anvisningarna) äts upp av företagets ”krokodilgrupp” som återför projekteringen till den väg som i förväg anvisats. Endast Lars Fränne kan bli överraskad över att detta leder till en ”look-a-like” arkitektur och ett likriktat byggande.

Resultatet blir helt enkelt inte så kvalitativt som det skulle kunna vara. Det har även stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius upptäckt när hon säger att många bra arkitektförslag mynnar ut i tomma intet. Arkitekturen skalas ned och resulterar i en tråkig byggnation.

Att de stora byggbolagen inte tar större intryck av en i dag snabbt växande opinion mot tråkigheten i mycket i dagens bostadsbyggande tycker jag är anmärkningsvärt. Hur duktig man än är på att trimma sin process kan resultatet för företaget bli förödande om varumärket förknippas med det slätstrukna, befriat från kvalitetsmässig spets. Det är en bedräglig trygghet att vara nöjd med det faktum att det man åstadkommer ändå säljs med god marginal eftersom efterfrågan, nu och för många år framöver, är långt större än tillgången. Trots obalansen på marknaden och att nästan allt i dag går att sälja innan det är byggt kommer konsumentkraven att öka. Nöjdheten blir till slut framgångens värsta fiende. Se på Nokia.

Fränne gillar inte heller att kraven bör öka i markanvisningar. Även här är han på kollisionskurs med politiken om man återigen får tro Regina Kevius som menar att kvalitén i byggandet ska höjas och att bättre arkitektur kan åstadkommas genom tuffare krav i markanvisningstävlingar. Hur långt det är från ord till handling när det gäller detta ska dock vara osagt. Vid markanvisningarna för Årstafältet handlade det endast om pengar, inte – till flera av exploatörernas uttalade förvåning – om vad de ville åstadkomma. Och i den pågående exploateringen vid Stora Sköndal anser Skönhetsrådet att exploatören i samförstånd med staden struntat i både detaljplan och gestaltningsprogram. Sådana program i all ära, men de behöver kompletteras med en juridisk tumme i ögat på exploatörerna. Den finns där inte alltid i dag.

Nej, det är inte påfallande synd om de stora byggbolagen. De har tiden, pengarna, resurserna och kontakterna på sin sida. De kan, när de behöver, prata maktspråk. Politiken är på efterkälken. Den politiska visionen måste bli starkare och tydligare. Kvalitetskraven i markanvisningar måste skärpas ytterligare. Exploateringsavtalen måste bli mer transparanta och följas upp. Och de stora byggarna behöver ta sig en funderare på vad som sker när allt fler mindre uppstickare uppmärksammas för sin kvalitet och en arkitektur som möts av uppskattning, inte endast av fackfolket utan av människor i gemen. Det är nämligen de som bestämmer framtiden.

Staffan Carenholm

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.