Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sanningen om varför så få hyresrätter byggs

Nils-Eric Sandberg pekar på det märkliga cirkelresonemng som fortfarande reglerar hyresregleringar på bostadsmarknaden men som beslutande politiker är aningslösa inför. ”Hyresregleringen motiveras med att det råder brist på bostäder; alltså måste hyrorna regleras; men regleringen hindrar incitament till byggande, och skapar alltså den brist som motiverar regleringen.”

Publicerad: 19 februari 2013, 14:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Har vi rättigheter – eller får vi dem? Detta är grundfrågan i historien och lagstiftningen om rättigheter. Svensk grundlag utgår från att riksdagen tilldelar medborgarna vissa rättigheter – givetvis med kompetens att sedan dra tillbaka dem. Grundtanken bakom rättighetskapitlet i regeringsformen är att rättigheter är en funktion av riksdagens beslut – alltså är de tillfälliga, villkorade och därmed osäkra.

De svenska rättigheterna är alltså inte givna av naturen, som fallet är med den amerikanska rättighetsförklaringen 1776. Den bygger på en teori om att alla människor är födda med naturliga rättigheter – en teori som utvecklades av den grekiska stoicismen och fördes vidare av engelska och franska upplysningsfilosofer under 1700-talet.

Första världskriget utlöste, utöver andra problem, en rad hyresregleringar. Även Sverige, som inte med andra metoder deltog i kriget, införde reglering 1917. Bostadsbyggandet sjönk därpå brant. 1923 upphävdes regleringen, med en rösts majoritet. Därefter fördubblades bostadsbyggandet snabbt. Sedan återkom hyresregleringen 1 oktober 1942, i samband med nästa världskrig. Regleringarna var alltså tillfälliga krisåtgärder införda med hänsyn till pågående världskrig.

Andra världskriget i Europa avslutades med tysk kapitulation 1945 i Reims i Frankrike 8 maj kl 14.41. I Sverige pågår det fortfarande, eftersom hyresregleringen alltjämt är i kraft. Den gamla regleringen avskaffades successivt under 1960-talet, men ersattes av en ny. Hyrorna i de kraftigt subventionerade och lågt beskattade allmännyttiga husen blev normerande för hyrorna i privata hyreshus. Grundtanken i systemet var att hyrorna skulle vara låga, helt oberoende av de boendes preferenser, och, viktigast, att privata fastighetsägare inte skulle få tjäna pengar på sina investeringar.

Det nya regleringssystemet blev juridiskt bisarrt. Allmännyttans hyror skulle vara normerande, och allmännyttan fick inte drivas i vinstsyfte; eventuellt överskott i verksamheten fick bara förekomma som olycksfall i arbetet. Men hyresgäströrelsen fick samtidigt rätten att förhandla om hyrorna. Kombinationen av dessa dubbla system blev, rent juridiskt, att förhandlingarna kunde bara gälla vilka förluster allmännyttan skulle göra. Och resultatet blev bindande för de privata fastighetsägarna.

I ett rättighetsperspektiv innebär detta ett övergrepp mot de privata fastighetsägarna. De kan inte fritt försöka få en avkastning på sina investeringar. Lagstiftaren berövar dem rätten att ha kontroll över det egna kapitalet. Lagen gav länge kommunerna förköpsrätt vid en planerad försäljning. Fastighetsägarna kan inte reparera och förbättra utan hyresgäströrelsens godkännande.

I en ny version av hyresregleringen ska hyresnämnden kunna pröva nya hyror även mot privata hyreshus. Men de har hyror som tidigare bestäms av allmännyttan. Alltså blir detta nya system bara en reflex av det gamla. Stat och kommun har rätt att expropriera privat egendom, men grundlagen säger inte att egendomen ska ersättas till marknadsvärde.

Rättighetsbegreppet har blivit hårt kritiserat i svensk filosofisk och politisk debatt. Hägerström, professor i praktisk filosofi i Uppsala, underkände rättighetsbegreppet. Juristprofessorn Vilhelm Lundstedt predikade Hägerströms teser och gav dem stort inflytande inom socialdemokratin. De bortsåg från att den engelske filosofen George Moore, som tänkt djupast om etik, ansåg att begreppen rätt och moral har ett ”intrinsical value”. Och utan detta begrepp om rätt kan vi inte säga varför Auschwitz och Gulag var fel.

Ekonomen Gunnar Adler-Karlsson, elev till Östen Undén och Gunnar Myrdal, argumenterade i sin bok ”Funktionssocialism” för att staten borde låta ägarna behålla sin egendom, såsom fastigheter, men beröva dem allt utnyttjande av egendomen. Det var en idé från Vilhelm Lundstedt som gav honom uppslaget. Och den har de socialdemokratiska regeringarna tillämpat på just det privata fastighetsägandet. Givetvis innebär detta att ägarna berövats all rätt att utnyttja sin egendom – och därmed berövats det mesta av rätten till egendomen.

Marknadsekonomin arbetar med kontrakt, mellan alla som äger, arbetar, producerar, köper, säljer. Ett företag är juridiskt ett knippe av kontrakt mellan olika intressenter. Kontraktet är det juridiska fundamentet i marknadsekonomin. Och kontraktet förutsätter äganderätt. Därmed strider den svenska bostadspolitikens regleringar mot kontraktsprincipen. Den strider också mot rättstatens grundprincip om ”equal treatment of equals” (Musgrave: The Theory of Public Finance).

Hyresregleringen motiveras med att det råder brist på bostäder; alltså måste hyrorna regleras; men regleringen hindrar incitament till byggande, och skapar alltså den brist som motiverar regleringen. Systemet bygger alltså på ett cirkelresonemang: premissen blir ett bevis för slutsatsen.

I en debatt jag länge bett om i mina aftonböner fick jag möta en bostadsminister, Hans Gustafsson. Jag påpekade att bostadspolitiken led av många logiska fel. Gustafsson svarade: ”Det är inte bara logik som styr de politiska besluten, utan även andra faktorer tillkommer.”

Många års analys av bostadspolitik har helt övertygat mej om att han hade rätt – på den punkten.

Nils-Eric Sandberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News