Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag20.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Skadlig förvirring om byggnormer och energiförbrukning

Vi får inte blanda ihop målnivåerna vad gäller energiprestanda med de minimikrav som ska gälla för alla nya byggnader, skriver Ulf Perbo. Han menar att debattörer från byggbranschens företag och organisationer gör just detta när de kräver skärpta krav på energiförbrukningen i nya fastigheter.

Publicerad: 23 April 2012, 09:01

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ett krav som vi ofta möts av är att vi borde skärpa kraven på energiförbrukning i nya fastigheter. Det har framförts av branschorganisationer och företag, av miljöorganisationer och från politiskt håll. Det kan låta bra i teorin, men skulle i praktiken lägga hinder i vägen för byggande av nya bostäder, försvåra möjligheterna att nå våra långsiktiga miljömål och medföra betydande samhällsekonomiska förluster. Problemet är att de debattörer som nämnts ovan blandat ihop minimikraven med målnivåerna.

Att fortsätta minska energiåtgången i bostäder och andra byggnader är viktigt.
Energihushållningskraven har skärpts under de senaste åren. Boverkets senaste skärpning slår igenom fullt ut från 2013. Det finns goda skäl att hoppas på en fortsatt utveckling av tekniker och metoder som gör att minimikraven kan ställas ännu högre framöver. Men skärpningar av minimikraven måste bygga på studier och analyser av vad som är miljömässigt, fastighetsekonomiskt och samhällsekonomiskt motiverat att kräva av alla nya byggnader. Vi får inte blanda ihop målnivåerna vad gäller energiprestanda med de minimikrav som ska gälla för alla nya byggnader.

Nollenergihus och passivhus finns sedan tidigare som begrepp för att beskriva de byggnader som går allra längst för att minimera energianvändning. Genom beslut på EU-nivå ska Sverige också skapa ett regelverk kopplat till begreppet ”nära-nollenergibyggnader”. Det begreppet är till viss del förvirrande, eftersom ”nära-noll” inte tar sikte på den lägsta möjliga energianvändningen, utan är ett begrepp för de energihushållningskrav som ska gälla för alla nya byggnader. Från år 2021 är huvudregeln att alla nya byggnader i hela EU ska vara nära-nollenergibyggnader.

Ett skäl till den sammanblandning som ibland sker av dessa olika begrepp är att det finns ett missförstånd om vad en byggnorm är. Det är inte det normvärde som vi strävar efter. Det är istället ett golv som alla ska klara och som ska sättas till det värde som klaras av det hus med allra sämst förutsättningar som vi ändå kan acceptera att det får byggas. Det har alltså ingenting att göra med högsta möjliga energiprestanda eller ens med det medelvärde på energiförbrukning som vi vill uppnå. Energiförbrukningen hos de hus som byggs är självklart i genomsnitt mycket lägre än byggnormen. Förvirringen kring detta har medfört att den självklara observationen ”det byggs ju redan energisnålare” används som argument för att byggnormen borde skärpas.

Det är samma sak som byggnormerna för ett badrum. De anger det billigaste, minsta och mest opraktiska badrum som får byggas. Det som byggs är naturligtvis i genomsnitt mycket större och mer välutrustat.

Den långsiktiga begränsningen för hur stora miljöförbättringar som kan göras är kostnaden. Det är därför viktigt att politiken är kostnadseffektiv. Forskningen visar entydigt att ekonomiska styrmedel är det bästa sättet ett uppnå detta. Alltså priset på energi tillsammans med olika miljö- och energiskatter vägs mot kostnaderna för olika åtgärder. Det som är lönsamt för fastighetsägaren är då också i normalfallet det samhällsekonomiskt och miljömässigt rätta vilket gör att marknadskrafterna och frivilliga val av hushåll och företag på ett effektivt sätt arbetar för att uppnå miljökraven.

En reglering har bara betydelse om den tvingar någon att genomföra något som annars inte skulle genomföras. I detta fall alltså att genomföra energieffektiviseringar som är olönsamma givet de energipriser och miljöskatter som gäller. Detta skulle kunna vara motiverat från samhällsekonomisk synvinkel om energipriserna var konstlat låga genom subventioner eller om viktiga miljöeffekter som exempelvis klimatpåverkan inte var prissatta på ett korrekt sätt. I Sverige är energipriserna korrekta och koldioxiden hanteras endera inom EU:s handelssystem eller beskattas mångdubbelt högre. Därför är det fel att med regleringar tvinga de boende att ta större kostnader för att minska energiförbrukningen än vad som kan motiveras av priset på energi och deras specifika kostnader för energieffektivisering.

Det viktigaste förefaller dock vara att sprida kunskapen om skillnaden mellan de minimikrav samhället bör ställa och de mål för energiförbrukningen som samhället har.

Ulf Perbo, statssekreterare hos Stefan Attefall på socialdepartementet

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.