Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag12.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Släng inte ut barnet med badvattnet

Vid årskiftet ska Vinnova lägga ner Bygginnovationen, en välfungerande och framgångsrik modell för finansiering av forskning inom byggsektorn. Johan Silfwerbrand, professor och prefekt vid KTH, anser att nedläggningen är ett tecken på ett systemfel inom svensk forskningsfinansiering.

Publicerad: 12 Mars 2019, 11:02


Bygginnovationen har varit en mycket välfungerande finansieringskälla för i första hand småföretag inom byggsektorn. Sedan starten 2011 har den stött över 170 projekt med bidrag från 50 000 till 500 000 kronor.

Bygginnovationen har haft en mycket aktiv styrelse som genom täta och väl förberedda möten snabbt har kunnat ge företaget besked om stöd eller avslag. Till sin hjälp har Bygginnovationen haft ett 20-tal experter i ett så kallat affärsråd som analyserat ansökningarna efter relevans, nyhetsvärde och affärsidé.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Sällsynt bra och innovativt

Den som fått avslag har fått en andra chans och där har företagaren kunnat vända motiveringarna från affärsrådet till något positivt. Som jag ser det har Bygginnovationen varit någonting sällsynt bra och innovativt till gagn för inte bara de företag som fått stöd utan hela vår sektor. Flera riktigt bra idéer har kunnat förverkligas. Det bästa exemplet är kanske den ”klickande gipsskivan” som gör monteringen av gipsskivor lika enkel som läggning av så kallade klickgolv. Fuktskanner, solceller som takpannor och fryskonsolidering av lerjord är tre andra.

Trots framgångarna har Vinnova tyvärr beslutat sig för att lägga ned Bygginnovationen när nuvarande period löper ut vid årsskiftet. Detta är heller inte första gången Vinnova lägger ned en framgångsrik finansieringsmodell. Under nästan tio år runt milleniumskiftet finansierade Vinnova tillsammans med byggindustrin och högskolan forskningsprogrammet Väg-Bro-Tunnel. Det var huvudsakligen inriktat på doktorandprojekt och inom programmet examinerades ett par dussin doktorer och licentiater. Många av dem har i dag ledande befattningar inom industri och samhälle.

Forskningsprojekten initierades i de flesta fall av industrin vilket innebar att vägen till implementering var kort. Som all god doktorandforskning fick man alltså dubbel nytta för sina satsade slantar, både nya resultat och ny kompetens. Trots att Vinnova självt tyckte att programmet var ovanligt bra, lade man ned det.

Tecken på systemfel

Enligt min mening är nedläggningen av framgångsrika finansieringsmodeller ett tecken på ett systemfel inom svensk forskningsfinansiering. Våra forskningsråd har vuxit sig så stora och starka att deras egen utveckling blir viktigare än resultaten. De som leder forskningsråden lyssnar hela tiden efter nya trender och söker ständigt förnya sig med nya modeller, instrument och program. Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet. Merparten av vårt lands forskning bedrivs dock fortfarande inom högskolan och en stor – men som gärna finge vara större – del finansieras direkt av staten genom fakultetsanslag.

Också universiteten omorganiseras allt oftare, men i grunden finns fortfarande den 200 år gamla modellen med en kombination av utbildning och forskning, en modell som fortfarande fungerar utmärkt. Varför ska forskningsråden hela tiden slänga ut barnet med badvattnet? Nej, använd de framgångsrika finansieringsmodellerna under lång tid i stället. Då kanske rådens egen personal också skulle kunna minskas och därmed frigöra ytterligare medel till forskarna.

Johan Silfwerbrand, professor och prefekt vid KTH.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.