Svar till Roger Andersson

När en bostadsminister entydigt förordar ett byggmaterial som bättre ur klimatsynpunkt än ett annat är det utan tvekan en nyhet. Hade det förordade materialet sedan varit betong så hade nyhetsvärdet kanske varit ännu högre.

Men nu valde Peter Eriksson, vilket vi skrev om tidigare i veckan i stället att rekommendera träbyggnation.

Att sedan tidskriften Betongs eminente chefredaktör Roger Andersson har starka invändningar mot både bostadsministerns materialval liksom att Byggindustrin återger det på nyhetsplats är däremot inte en nyhet.

Enbart motsatsen, en betongkritisk redaktör Andersson, vore en nyhet.

Finns tunga argument

Däremot finns det verkligen skäl att fortsätta att kritiskt debattera olika materials för och nackdelar och inte enbart ur hållbarhetssynvinkel. I det här fallet, att Peter Eriksson vill se mycket mer av bostäder i trä, är det så nära kungsord man kan komma i dag. Det är visserligen inte minister som avgör vad som byggs och hur. Det avgör byggherren och fastighetsägaren.

Men det offentliga Sverige är en gigantiskt stor upphandlare och en synnerligen stark påverkare när kommuner och landsting gör sina val. Argumentationen är trots förbud mot direkt ministerstyre i sig en styrande faktor.

Argument som minskad klimatpåverkan, moderna produktionsmetoder, sänkta byggkostnader, snabbare byggtid, högre kvalitet väger tungt.

Roger Andersson skriver ”Skulle någon annan minister göra så svepande och generaliserande uttalanden skulle journalisterna hugga som kobror.”

Det är inte omöjligt. Och när det gäller själva sakfrågan, trämaterialets påstådda förtjänster i det längre perspektivet, säg de hundra plus år som mycket byggande siktar på, är vi sedan länge inne i en fas där vi sedan två år redan producerar bostäder i en takt vi inte sett på tre decennier.

Alla lösningar är välkomna

När nu regeringen tillsammans med sina myndigheter med Finansinspektionen i spetsen och bankerna bromsar hushållens möjligheter att köpa de bostäder som trots allt produceras, är det naturligt att en bostadsminister vill hitta praktiska lösningar på problemet att bygga billigare och snabbare. Och hållbarare.

Alla lösningar är välkomna. Peter Eriksson ser möjligheter i industriellt byggande. Han är inte ensam om det. Det som kommer ut som resultat, allt mer av färdiga husdelar utan att inskränka behoven av flexibilitet i gestaltning, är en av de tydligaste produktionsmässiga trenderna. Den stöds inte minst av hur digitaliseringen snabbt stöper om en byggbransch som länge släpat efter andra industrier kostnadsmässigt och på många andra sätt.

Förvandlingen är både snabb och lovande. Såväl betong, trä, stål, aluminium, glas och plaster med olika ursprungsmaterial behövs i olika konstellationer. Den exakta mixen är aldrig entydig. Betong dominerar stort idag. Men materialet utvecklas, producenterna har högt satta mål när det gäller klimatpåverkan. Tekniken för att avskilja CO2 existerar sedan länge som vid underjordisk lagring kan bli sten på nytt.

Okontroversiellt

Skulle inte en minister få förorda politiska satsningar på bostadsbyggande när det innebär att ett material anses som bättre av olika anledningar? Självfallet får hen det. Det är hens plikt att driva en linje som kan gagna landet. Det håller nog alla med om. Det är okontroversiellt.

Ska media granska sakligheten i påståendena? Javisst. På sikt är det alltid nödvändigt. Felaktiga byggmetoder och olämpliga material rapporteras förr eller senare av media och ofta först av fackpress som har större närhet och intresse för expertis inom området, inte mint inom forskningen.

Tidningen Byggindustrin är i så måtto helt materialneutralt, det kommer vi att fortsätta vara.

Staffan Åkerlund