Vi som saknade miljötänk

Jag skulle betala i affären nyligen och kassörskan föreslog att jag skulle ta med mig egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön.

Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte har det miljötänket i våra dagar.

”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer”, sa kassörskan. Hon hade förstås rätt härvidlag – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”.

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i mitt inre insåg jag vad vi hade.

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem för återanvändning. Så de var verkligen återanvända. Men vi hade inte uppfunnit miljötänk.

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företags-byggnader. Vi gick eller cyklade till affären för att handla och tog inte bilen – om vi hade någon – för att förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan har rätt, ordet miljötänk fanns ännu inte.

Då tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid av det senaste märket. Men kassörskan hade rätt, ordet miljöförstöring var i stort sett ett okänt begrepp.

På den tiden hade vi i bästa fall en enda tv eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inga maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket, använde vi gamla tidningar för att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta – så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner som löpband. Men kassörskan hade rätt - vi hade inte lärt oss att tänka på miljön.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller köpa vattnet på flaska varje gång, transporterat med långtradare från Frankrike.

Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut i stället för att köpa en ny.

Vi satte i nya blad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött.  Men än en gång: Vi hade inte miljötänket då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att tvinga föräldrarna att starta en taxirörelse, öppen dygnet runt.

Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. Vi behövde inte en datoriserad pryl som skickar signaler 2 000 mil ut i rymden för att hitta närmaste pizzeria.

Pensionärer: Hade kassörskan förstått hur vänliga vi var mot naturen på den tiden – utan att ha miljötänk – hade hon rest sig upp, stängt kassan, knäppt händerna och insiktsfullt utropat:

”Leve pensionärerna!”

LENNART MATTSSON