Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Åter till subventionerna?

Nils-Eric Sandberg resonerar kring det nya investeringsstödet för bostäder.

Publicerad: 14 Mars 2016, 10:38


Ett stort byggföretag hade producerat en rad hus i en Stockholmsförort, på början av 1980-talet. Jag var inviterad till visningen. Och jag noterade att alla lägenheterna, även ettorna, hade stora torkskåp i badrummet. Jag frågade byggchefen om skälet. Och han sa, lite i förtroende:

Vi får låna 850 kronor per torkskåp till statligt subventionerad ränta på 3 procent för varje torkskåp. Och så köper vi dem för 600 kronor. Det blir 250 kr i billigt lån per skåp.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Marknadsräntan låg då på drygt 10 procent.

Jag insåg att här var en förklaring till att byggföretagen uppskattade räntesubventionerna. En byggare tjänade en miljard på den sociala bostadspolitiken, och på inflationen.

Inflationen var ett problem

Inflationen var länge ett problem för bostadsbyggandet. Även om kreditmarknaden var reglerad blev det i längden omöjligt att hålla räntorna under inflationstakten – räntorna skulle ju ge långivarna kompensation för att realvärdet av lånen sjönk.

Ekonomiprofessorn Guy Arvidsson i Lund löste problemet. Han konstruerade vad som kallades paritetslånet från 1968. Det innebar, mycket förenklat, att lånet anpassades till inflationen. En del av räntan lades till lånet. I reala termer utjämnades därmed lånekostnaderna över tiden.

Konstruktionen var genial – utom på en punkt. Den var alltför komplicerad; byggföretagen förstod den inte. Paritetslånet var realt till funktionen men nominellt till formen. Och det förutsatte att hyran höjdes i takt med inflationen.  Det var inte populärt. Så när ett val närmade sig slopade regeringen hyreshöjningen.

Staten betalade 75 procent

Trouble-shootern Ingvar Carlsson avskaffade paritetslånen och införde generella räntesubventioner. Det blev populärt. Enligt mina beräkningar betalade staten 75 procent av räntekostnaderna och 65 procent av totalkostnaderna för nybyggda hyresrätter.

Det blev populärt. Byggföretagen lärde sig utnyttja systemet.

1991 försvann inflationen. Subventionerna slopades. De hade blivit dyra, till slut cirka 40 miljarder kr per år.

Nu vill regeringen få fart på bostadsbyggandet genom att införa nya subventioner, ”investeringsstöd”. Bostadsministern förklarar att detta ska eliminera bostadsbristen.  Stödet uppgår till 3,2 miljarder kr per år, med tiden. Det motsvarar 4 procent av nybyggkostnaderna 2014, mindre av 2016 års.

Felstyr investeringsbesluten

Det gamla motivet för räntesubventioner är borta; inflationen finns inte. Alla räntor är realräntor. Den nya subventionen fungerar som en prisreglering – det vill säga den döljer de faktiska kostnaderna för alla i branschen – producenter och konsumenter. Och därmed felstyr den investeringsbesluten. Men den allvarliga prisregleringen – hyresregleringen – ska vara kvar. Det lovar bostadsministern.

En liten uppgift för de grammatikintresserade. Jämför satsbyggnaden i två följande meningar:

En ny bostadsminister vore inte så dum.

En ny bostadsminister vore inte så dumt.

Båda meningarna är satsförkortningar.

Nils-Eric Sandberg

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.