Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag13.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Att bygga upp – och riva ner

Det är så mycket elände i världen. Vad har vi byggare med det att göra?

Publicerad: 15 Juni 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I alla tider har ett samhälle som utvecklas fått symboliseras av dess byggande och dess byggnadsverk. Symboliken är stark: att bygga. Att bygga upp! Ett samhälle som utvecklas; människor som utvecklas. Inte bara de gamla egyptierna dokumenterade självbelåtet sitt byggande, som för att befästa sitt samhälles utveckling. Samma längtan att lyfta fram byggandet syns i alla kulturer och i alla tider. Byggare som samhällets byggare – som samhällsbyggare. Såväl totalitära regimer som demokratiska strukturer har stolt visat både sitt eget folk och inför omvärlden vad man byggt. Att spela den rollen i samhällets teater har alltid passat oss byggare. Nöjt kan man peka ut för barnen vilka byggnadsverk man varit med och skapat. Se där! Se så högt! Ser du så stort? Så vackert!

Lika starka och uppbyggliga som bilder av byggande kan vara – lika fasansfulla är bilderna av ett samhälle som raseras.

Bilderna etsar sig fast på näthinnan. Förvridna armeringsstål mot himlen. Ett ensamt barn står med tom blick i rasmassorna efter att skolan bombats sönder och samman i kriget. Bilderna från det krigströtta Syrien fortsätter att nå oss. Människor lider; skamsna slår vi bort blicken, plågade av dåligt samvete i vårt förskonade hörn av världen.

Kanske är det att byggandet är så konkret, så påtagligt, så verkligt, som också gör att bilderna på förstörda byggnadsverk får symbolisera krig och elände. Att förstöra ett samhälle, riva symboliska byggnadsverk, göra folk hemlösa. Att förstöra infrastruktur, skolor och sjukhus. Samhället är skadat för lång tid framöver; det är svårt att återskapa välstånd och lycka.

Att våra byggnadsverk blir symboliken i vår världs kontraster; både i lycka och i misär, är nog inte vårt fel. Men det är knappast vår förtjänst heller. Stoltheten man känner att vara byggare blandas med vanmakten av att samhälle som med byggnader, hem och infrastruktur raseras medan vi som samhällsbyggare undfallande planerar vår semester.

Ska vi åka till Liseberg eller Gröna Lund? Ska vi dricka rosé eller vitt till grillen ikväll? Ska vi kolla på nyheterna, eller ska vi inte titta på Fångarna på fortet, i stället?

Det är så mycket elände i världen. Vad har vi byggare med det att göra?

Fredrik Friblick

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.