Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Bostadsrotation syns inom fina områden"

Att komma från Djursholm är inget man skryter med, menar Torun Nilsson

Publicerad: 8 April 2016, 08:39


Genom tillfälligheters spel flyttade jag tillbaka till den förort där jag växte upp. Inget konstigt om det inte vore Djursholm.

Jag brukar sällan berätta var jag bor om jag inte är tvungen. Redan under min uppväxt lärde jag mig att använda omskrivningar när folk frågade var jag hörde hemma. "Norrort, norr om stan". De flesta från den välkända förorten känner nog igen beteendet. Att komma från Djursholm är inget man skryter med utan snarare känner som en pinsam stämpel i pannan; välbärgad alltså och därmed säkert otrevlig.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

På 1970-talet fick jag till och med lära mig att skämmas när jag träffade mina musikerkompisar från andra delar av landet. De var djupt skeptiska till det beryktade rikemansgettot, som de bara hört om i media. Mina barn, som alla gått på Adolf Fredriks musikklasser, har fått lära sig att svälja alla fördomsfulla skämt. Den obehagskänslan följer djursholmare än i dag, även om skammen nu delas med Solsidebor efter underhållande SVT-serien

Förra året späddes misstänksamheten mot välbeställda förorter på när forskaren Mikael Holmqvist publicerade boken Djursholm där han, att döma av tidningskommentarer och hans egna debattinlägg, beskriver ett släkte som anser sig förmer än andra, ställer höga krav på sina barn och odlar traditioner för att bevara sin särart.

Men det finns en annan aspekt av svenska överklassförorter som är betydligt intressantare och som delvis motsäger kritiken. Dyra bostadsområden illustrerar faktiskt rotationen i det svenska klassamhället. För alla som vill ha ett så jämlikt samhälle som möjligt är den bilden av dagens rikemansförorter ganska uppiggande.

Visserligen har inkomstskillnaderna i Sverige ökat rejält de senaste 35 åren. Från att ha varit som minst när jag var tonåring på det stagnerande 1970-talet är skillnaderna i dag åter stora efter en mer dynamisk period. En gång i världen befolkades Djursholm av påfallande många ämbetsmän från pionjärfamiljerna, i dag är den kategorin i stort sett utträngd av nykomlingar med pengar.

Många av de nya Djursholmare som köpt de gamlas villor har inte alls tillhört någon elit när de växte upp. Först jämnades villkoren ut av höga skatter på arv, gåvor och förmögenhet och liten omvandling i ekonomin. Sedan ändrades spelet snabbt av avregleringar och globalisering, inte minst av finansmarknaden och ägandet, och nya tekniska språng.  Ett eldorado för entreprenörer, risktagare, mellanhänder och rådgivare. Nya förmögenheter har skapats, inte minst i finansbranschen. Jag ser ju att åtminstone några av mina gamla skolkamrater har kunnat haka på detta genom ambitioner, bättre möjlighet till utbildning och gamla nätverk. Men ännu tydligare är att det är helt andra som gör "total make over" på de gamla villorna. Köparna kommer ofta utifrån.

Föräldrarna på Djursholms olika skolor, alltså de yngre invånarna, kännetecknas av finanser, konsulting, högteknik eller arbetar som företagsledare. Säkert har en del av dem vuxit upp i överklass men påfallande många kommer från annan bakgrund och är mer öppna för omvärlden än vad kritikerna föreställer sig. En del av deras barn kommer kanske att återvända som jag, men de flesta flyttar någon annanstans i rörlighetens samhälle, som mina gamla vänner gjort.

Detta är förstås inget att beklaga.

Torun Nilsson

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.