Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Brokigt, småskaligt och miljösmart – för vem?

Vallastadens brokighet och färg imponerar.

Publicerad: 21 september 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Den stadsbyggnadsintresserade har väl knappast missat att Sveriges största Boexpo just nu pågår i Vallastaden i Linköping. Med en tidsram på fem år från vision till inflyttning har 1000 bostäder vuxit fram, med en brokighet i färg och form som imponerar. Detta har gjorts möjligt tack vare den så kallade Vallastadsmodellen som använts i stadsdelens utveckling.

Vad innebär då denna nya modell för stadsutveckling? Svensk Byggtjänsts podcast Snåret var på plats i Vallastaden för att diskutera marktilldelning och diversitet med Rickard Stark, arkitekt på Okidoki Arkitekter och områdesarkitekt för Vallastaden, Johanna Wiklander, stadsarkitekt i Linköping, Kourosh Farhang, vd och fastighetsutvecklare på Acasa Bostad och Fredrik Drotte, stadsutvecklingschef i Upplands Väsby.

I Vallastaden har marktilldelningen utgått från små byggrätter, vilket möjliggjort för fler typer av aktörer. Man har också strävat mot en variation av upplåtelseformer och det är kvalitet och inte pris som varit grunden för marktilldelningen. Detta lockade Kourosh Farhang, då han som liten byggherre vet hur svårt det kan vara att hävda sig mot de stora bolagen när pris är den avgörande faktorn.

Den småskaliga fastighetsindelningen är alltså själva kärnan i Vallastadens uppbyggnad. Rickard Stark understryker att den nya stadsdelen verkligen representerar marknadsekonomi i och med att man frångått det storskaliga byggandet som han menar närmast har oligopolliknande tendenser. Han tror att tanken med det småskaliga attraherar politiker från såväl höger som vänster.

Vallastaden har hyllats i åtskilliga artiklar för såväl sin planering, arkitektoniska mångfald, miljötänk och snabba byggprocess. Men några har invänt mot det perifera läget – Vallastaden har växt upp på mark som ligger en bra bit ifrån centrala Linköping. Intentionen är att bygga ihop Vallastaden med Linköpings befintliga bebyggelse, men Fredrik Drotte ser att det finns en risk i sammanhanget. Skulle vi hamna i en lågkonjunktur är faran att det nya stadsbyggnadsområdet blir en enklav i stadsbilden, konstaterar han.

Kritik har också riktats mot kostnadsnivån. Trots strävan efter blandande upplåtelseformer ligger boendekostnaderna högt och en bra bit över det personer med låga inkomster har råd med. Följden blir återigen ett område som inte blir tillgängligt för alla. Rickard Stark anser dock att det är en statlig och inte kommunal utmaning att skapa boende för inkomstsvaga grupper.

Däremot både tror och hoppas Rickard Stark och Johanna Wiklander att nästa bomässa i Sverige kommer att ha fokus på just den sociala bostadspolitiken och hur vi kan skapa så kallat ”affordable housing” för flertalet av dem som i dag står utanför bostadsmarknaden. I Frihamnen i Göteborg görs de första trevande försöken att skapa en bostadsmodell där vissa av hyresbostäderna som byggs får en lägre maxhyra. Hur väl försöket slår ut får vi se först om några år.

Min förhoppning är att de sociala aspekterna kommer att få ett långt större utrymme i vår framtida stadsutveckling. Och att ambitionerna kring social hållbarhet kommer att innefatta mer än odlingslådor och gemensamhetslokaler. På så sätt kan vi skapa brokighet, inte bara utanpå husen, utan också inuti.

Erik Kalmaru

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News