Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Byggparadoxen

Mitt i denna paradox säger bostadsministern ingenting.

Publicerad: 11 Maj 2018, 04:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Vi har nu en total paradox i bostadsbyggandet. Det  havererade i början av 1990-talet, då det föll med 82 procent, och har sedan något hämtat sig, för två år sedan ordentligt – men tillfälligt.  Bortåt 90 procent av kommunerna rapporterar bostadsbrist – relaterat till befolkningen bör siffran vara högre. Cirka 600 000 personer står i bostadskön i Stockholm. Boverket beräknar nybyggnadsbehovet under några år framåt till nästan 700 000 lägenheter.

Men trots bristen viker efterfrågan. Byggföretagen står med tomma lägenheter i Stockholm. Deras aktiekurser har fallit med 35–70 procent. Och detta i en kraftig högkonjunktur med extremt låga räntor.

En delförklaring kan ligga i att Finansinspektionen och Riksbanken tagit över bostadspolitiken. Båda institutionerna har med skuldkvot och amorteringskrav höjt boendekostnaderna och därmed pressat ned efterfrågan. Riksbankschefen vill att ränteavdragen helt slopas – vilket ytterligare skulle sänka byggandet.

Mitt i denna paradox säger bostadsministern ingenting; han arbetar med att koppla upp några nya datorer. Ingen annan i regeringen kommer med någon synpunkt.

Att göra en intelligent analys vore inte så svårt, för intelligenta personer. Kombinationen av full moms på byggande och kommunernas maximerande av markpriser har drivit upp byggkostnaderna till nivåer som nu går över betalningsviljan. Det knäcker nybyggandet.

Ökad rörlighet ger stor vinst

Nyproduktionen motsvarar nu cirka en procent av beståndet. Alltså finns stora vinster om vi kan öka rörligheten i beståndet, och få ett mer rationellt utnyttjande. Men här finns två allvarliga hinder mot rörlighet: hyresregleringen och den bisarra skatten på flyttning. Den tar 22 procent av de pengar som ska finansiera köpet av ersättningsbostad. De äldre som bor ensamma i en stor villa har ofta inte råd att sälja och flytta.

Anders Borg förstod inte problemet. Han accepterade ett tak för fastighetsskatten mot en höjning av reavinstskatten. Det finns bara två industriländer som har evig skatt på reavinst av bostäder – Portugal och Sverige.

Skattmästarna i finansdepartementet ser enbart till det statsfinansiella -att staten tjänar pengar – och förstår inte att den relevanta kalkylen är den samhällsekonomiska, som handlar om hur de totala resurserna i ekonomin används mest rationellt.

Portugiserna har så mycket gott portvin att de klarar sig. Men hur går det för oss?

Nils-Eric Sandberg

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.