Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Dags att stanna upp

Fredrik Friblick om pauser, julstress och en rännil snus.

Publicerad: 18 December 2018, 12:48

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ibland har man mycket att göra. Inte minst i byggindustrin. Det är lätt att rusa på. Ännu hetsigare kan det vara strax före jul. Vad man skulle behöva är att sitta ner en stund.

Ett av mina första jobb var på ett av de stora byggföretagen. Tillsammans med en erfaren snickare gjorde vi mindre ombyggnader på företagets huvudkontor. Någon vägg revs här, dörrar byttes där. Det fanns att göra.

Då vi hastade genom kulverten som förband de olika kontorsbyggnaderna, stannande min kollega plötsligt. Han såg sig om över axeln, varpå han drog in mig i ett litet teknikrum. Där inne stod en stol och på ett litet bord låg en dosa snus och några tidningar.

Föll i djup sömn

På några sekunder hade min mentor intagit position i stolen, och föll omedelbart i djup sömn. Avslappnat balanserade han på stolens bakben. Vad skulle jag göra? Tidningarna erbjöd inte någon uppbygglig läsning, men bristerna i text och handling kompenserades i viss mån av rikligt med färgfoton, där alla genomgående hade mycket ont om kläder. Jag tittade på klockan. Då det gått nästan tjugo minuter harklade jag mig. Han vippade till på stolen; det ryckte i mustaschen. Snarkningarna tilltog. Jag stod där jag stod. Tittade på klockan.

Så hördes ett svagt ljud utifrån korridoren. Snickaren ryckte till och spärrade upp ögonen. Ljudet kom närmare. Med skjortärmen torkade han bort en rännil snus från hakan. Med ens stod han med örat mot dörren.

Upprepade sig varje dag

På den tiden serverades det fika på detta byggföretags huvudkontor från små vagnar som kördes från rum till rum. På så sätt undvek man såväl avbrott i arbetet som konspirerande mot företagsledningen i fikarummen. Då vagnen passerat var min läromästare med ett språng ifatt. Lite andfått delgav han damen med vagnen att det var mycket att stå i, men att vi kunde få kaffet och kakan där på plats.

Detta upprepade sig under hela den tid vi arbetade tillsammans. Varje dag. Om man har överseende med att han kanske inte reflekterade över förbättringsområden i sitt arbete, så tänker jag att han ändå var en oöverträffad mästare i pausandets konst, och i det avseendet något av en förebild för oss alla.

Nu är det snart jul. Må alla och envar ges tillfälle att stanna upp efter ett hektiskt år i samhällsbyggandet.

Fredrik Friblick

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.