Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag13.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

Det är inte partierna som styr

Två intresseorganisationer är i praktiken överordnade riksdagen, menar Nils-Eric Sandberg.

Publicerad: 22 September 2014, 08:03


Ämnen i artikeln:

Hyresgäsföreningenfackföreningarval 2015

På ett seminarium i statskunskap i Lund, där jag studerade för flera år sedan, tog jag upp ett resonemang om organisationerna. Löneförhandlingarna var då helt centraliserade. LO:s och SAF:s styrelser dikterade lönebildningen, och påverkade därmed nästan alla människors ekonomi. Jag hävdade att detta var ett demokratiskt problem, eftersom de här styrelserna inte var folkvalda. De andra studenterna morrade. Men universitetslektorn Gunnar Sjöblom – som var något så unikt som en liberal universitetslektor – höll med mig.

Inget annat land är så dominerat av intresseorganisationer som Sverige. Författningsutredningen, som kom med sitt betänkande 1963, hade övervägt att ta in organisationernas inflytande i grundlagen. Det var en idé av en så exceptionell grad av vansinne att den inte förverkligades.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Alla partier har i valrörelsen lovat mer sysselsättning. Och tar vi en titt i statistiken ser vi att sedan 1950 har all nettoökning av sysselsättning kommit i den offentliga sektorn.

Ett huvudskäl till att så många ungdomar och invandrare står utan jobb är att facket i decennier har drivit upp ingångslönerna. Men fackföreningarna har en extrem makt över arbetsmarknaden. Inget parti har i valrörelsen antytt att kollektivavtalen är ett problem.

Efter realräntechocken 1992 föll bostadsbyggandet, mätt i antalet bostäder, med 82 procent. Efter det har byggandet inte återhämtat sig. Här har vi det förmodligen allvarligaste problemet i svensk ekonomi.

De partier – det vill säga alla – som i tjugo år inte brytt sig om bostadsbyggandet lovar nu plötsligt att landet ska fyllas av bostäder. Allianspartierna lovade 250 000 bostäder, Socialdemokraterna höjde budet till 300 000. Så generöst.

Mest har hyreshusbyggandet minskat. Det är allvarligt. För en dynamisk region behöver en spotmarknad av bostäder, det vill säga lägenheter som inflyttande och nyutbildade personer snabbt kan komma över, utan stora kapitalinsatser.

Ett huvudhinder för hyreshusbyggande ligger i hyresregleringen, som vi har haft som tillfällig krigstidsåtgärd sedan 1 oktober 1942. Och den vårdas av hyresgäströrelsen. Så inget parti har vågat antyda att hyresregleringen är ett problem.

Men vi har i detta demokratimedvetna land ingen skymt av diskussion om detta problem: att två intresseorganisationer, som helt styr landets två viktigaste marknader, i praktiken är överordnade riksdagen.

Nils-Eric Sandberg

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.