Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

”Det är stjärten som får stryk”

Pernilla Ström skriver om politisk korruption.

Publicerad: 19 augusti 2016, 09:08

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

korruption

Ofta tänker vi oss politisk korruption som något som pågår i andra länder. Sker det hos oss handlar det möjligen om ”goa gubbar” och kontrakt efter lite ”wining-and-dining”.

När dåvarande statsministern Göran Persson bjöd in två av Flens kommuntjänstemän till Harpsund för att diskutera sitt privata bygglovsärende, avfärdades kritiken med att även Göran Persson måste få lov att bjuda på lunch.

Obehagliga avslöjanden

Under de senaste månaderna har dock obehagliga avslöjanden gjorts. Som när en överdirektör vid Skatteverket, med generaldirektörens goda minne, försökte varna en gammal kollega från kanslihuset om att TV-programmet Uppdrag Granskning efterfrågat uppgifter om vilka som begärt självrättelse i inkomstdeklarationen, det vill äga vilka som tagit hem pengar som gömts undan beskattning på utländska konton.

Eller som när riksrevisorer vid den myndighet som ska granska andra myndigheters verksamheter visar sig skära hörnor, strunta i formalia och kompisrekrytera. Eller som när justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen, den rättsinstans som ytterst har att ta ställning till enskilda medborgares klagomål mot myndigheter, plockas direkt från regeringskansliet, med följd att justitieråden – som vet vilka de har att tacka för sina karriär – blir osedvanligt mjuka i ryggen gentemot den stat de har att pröva.

Snäv rekryteringsbas

Granskar man statliga topposter visar det sig att rekryteringsbasen är oerhört snäv. Den gemensamma nämnaren är ofta Finansdepartementet. Så kan till exempel en budgetchef bli riksrevisor, bli statssekreterare för att avsluta som generaldirektör.

Att just Finansdepartementet skolat så många blivande statliga toppchefer är visserligen inte konstigt. Kompetensen är hög, arbetsuppgifterna tuffa. För att stå emot krävande fackdepartement krävs elefanthud, och starkt stöd av kolleger.  Men det innebär också att sammanhållningen, vi mot dem, företagskulturen, blir särskilt stark – med de livslånga lojaliteter som detta föder. Även om vi gärna vill tro på den svenska statens oförvitlighet är också ämbetsmän människor, med mänskliga tillkortakommanden och svagheter.

Kanske är det därför inte så konstigt att till exempel inga personförändringar har skett i Skatteverkets högsta ledning: den tidigare överdirektören arbetade dessförinnan som tjänsteman på finansdepartementet och är i dag finansminister. Den nuvarande generaldirektören var tidigare statssekreterare i Finansdepartementet, överdirektören dito i Statsrådsberedningen.

Pendlar mellan poster

Människor ur samma lilla krets pendlar mellan poster som opolitisk tjänsteman, generaldirektör, statssekreterare, minister, landshövding, lagstiftare, uttolkare, beslutsfattare. Tjänster och gentjänster. Lösningen på ett problem, ett samtal bort.

Men en sak skedde efter skandalen på Skatteverket: personalen beordrades etikutbildning. Handläggarna alltså, inte ledningen.

”Fisken ruttnar från huvudet”, som Riksrevisionens tidigare chef Inga-Britt Ahlenius klokt sade. Så är det – men det är stjärten som får stryk.

Pernilla Ström

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

korruption

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News