Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag14.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

"Det klickar inte i byggbranschen"

"Arkitekten måste argumentera och motivera sina förslag", skriver Staffan Carenholm.

Publicerad: 12 Juni 2015, 08:17


Jag har under de senaste tre år skrivit ett tjugofemtal krönikor i Byggindustrin.  De har handlat om bostadsbyggande och bostadspolitik, om affärer och om upphandling, om byggare och arkitekter och om byggsektorns kulturfrågor. En av de första krönikorna jag skrev fick namnet Mina och andras affärer. I denna, min sista, krönika knyter jag ihop tråden.

Byggare och arkitekter förstår inte alltid varandra full ut. Även om samarbetet är bra finns ibland förutbestämda uppfattningar om varandras roller och ageranden. Det finns många förklaringar till det. De flesta byggare är starkt affärsdrivna. Hur affären utvecklar sig och till slut blir har stor betydelse. Arkitekten ser inte alltid sitt uppdrag främst som en affär. Det är framför allt ett åtagande, som visserligen rymmer en affär, men det är inte i första hand en affär. Olika affärsperspektiv är en förklaring till att det inte klickar mellan byggaren och arkitekten. Man närmar sig uppgiften och affären på lite olika sätt. Redan AB respektive ABK ger olika ingångar. En större förståelse för det skulle nog ge fler ”klick”.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Hårt mot mjukt

Byggaren gör oftast rationella val i sin process och har normalt ekonomiska eller andra sakligt underbyggda skäl till sina beslut och ställningstaganden. Också arkitekten ser förstås till vad som är rationellt och effektivt men vill kanske slåss för det som har en högre kvalitet och andra, inte så lätt kvantifierbara, upplevelser eller värden. Lite förenklat kan det bli så att ”hårt” ställs mot ”mjukt”.

Ofta vilar arkitekten ställningstaganden på lång och väl beprövad erfarenhet. Arkitekten vet vad som är en god, funktionell och långsiktigt kostnadseffektiv lösning och vad som ger upplevelser och värde men kan ibland glömma bort att argumentera för det utifrån sin fack- eller sakkunskap.

När arkitekten anser, tänker sig, föreslår eller rekommenderar kan det lätt uppfattas som ett tyckande, som då också blir något som kan ifrågasättas. Skillnader i sättet att argumentera är också en förklaring till att det inte alltid klickar mellan parterna.

Förståelse och respekt

För bättre förståelse och respekt behöver alltså arkitekten argumentera och motivera sina förslag mer utifrån sin erfarenhet och sina fackkunskaper. Man måste underbygga ”tycka” eller ”anse”.

Byggarna, särskilt de stora bostadsbyggarna, drivs av en stark ambition att rationalisera och standardisera sina byggprocesser. När detta drivs för långt minskar utrymmet för dialog och kreativa samtal om de goda lösningarna och varje projekts möjligheter och potential. Det ska vara på ett förutbestämt sätt, vilket arkitekten har att förhålla sig till. I processer som inte ger utrymme för dialog minskar obönhörligen förståelse och respekt för varandra. Det ”klickar” inte. Här har byggarna anledning att fundera över hur ömsesidig förståelse och respekt för varandras kompetenser och färdigheter kan stärkas i de processer som tenderar att bli alltmer ensartade.

Jag tror på samtal över professionsgränserna och jag tror att det går att åstadkomma en gemensam kultur där det ”klickar” i mest varje projekt. En kultur brukar vara ett destillat av vad man gör och säger. Att öka sin förmåga att säga och göra samma saker är alltså en god början.

Staffan Carenholm

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.