Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika

Dit populistens tanke inte når

Populister letar argument som bekräftar deras förutfattade eländesscenario.

Publicerad: 8 september 2017, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Få kan ha missat sommartidningarnas tioårsfirande av den globala finanskrisen. Själv läste jag till att börja med artiklarna med ett självgott ”vad var det jag sa”. De underbyggde min tes, att den anglosaxiska fondkapitalismen är kortsiktig och ställer till mycket elände. Särskilt nöjd blev jag när jag läste en ledare i Financial Times som kopplade finanskrisen till den ökade populismen. Vanligt folk i många länder är förbaskade på att mellanhänder, företag och aktieägare åter är på grön kvist medan de själva (dock inte i Sverige!) fortsätter att brottas med husprisfall, arbetslöshet och lönestagnation, löd argumentationen.

Precis som jag tror! Anglosaxisk fondkapitalism, Brexit och valet av Donald Trump. Allt hänger ihop. Centralbankernas arsenal är förbrukad. Mörkret hopar sig.

Men så besinnade jag mig lite grand. Det är ju just så populister gör, letar argument som bekräftar deras förutfattade eländesscenario i stället för att utmana det. Kanske är vi kunskapsarbetare inte så mycket bättre? Frestelsen är stor att hålla sig fast på sina väl inridna käpphästar.

Därför har jag i höst lovat mig själv att mer än någonsin leta tecken som talar mot min tes om fondkapitalismen. Faktiskt har jag kommit på en del i den vägen.

Snabb teknisk utveckling har inte bara satt press på tillverkningslöner. Parallellt håller robotar och blockkedjeteknik på att slå undan benen för finansbranschens ohemula intjäning. Till sist behövs kanske varken handlare, banker eller kapitalkrav. Det kommer inte längre gå att leva högt på att slå blå dunster i sparares ögon. Systemet tycks sanera sig själv.

Den tekniska accelerationen har dessutom satt extra fart på entreprenörskapet i världen. Ängslig fondkapitalism har fått ökad konkurrens av hungriga företagsbyggare. Bråket om rösträttsskillnader i Snapchat är ett typiskt exempel. När entreprenörerna bakom det sociala nätverket skulle in på börsen retade de gallfeber på fondkapitalisterna genom att ge ut aktier utan rösträtt.

Brexit lär spä på utvecklingen. När banker flyttar från London till Frankfurt eller Paris kan det mycket väl leda till att den anglosaxiska excelorienterade modellen får konkurrens av tysk konsensuskultur och fransk elitism. Mer förhandlingar och mindre modelltänkande.

Kvinnors höga ambitioner kommer i fortsättningen spela en minst lika viktig roll som finansbranschen när det gäller att vidga klyftorna i samhället. Alltfler kvinnor hårdsatsar på utbildning, ofta gifter de sig med dito män och bildar välbärgade ambitiösa par som får strävsamma välutbildade barn. Andra sorters klassklyftor växer fram och behöver också balanseras.

Kanske beror det mesta på demografi. Först har färre barn och större andel i arbetsför ålder satt press på löner och inflation. Kinas framryckning har hjälpt till. Troligen blir det nu, när dessa generationer åldras, i stället ont om både arbetskraft och sparande. I så fall kommer lönerna att stiga och finansmarknaden att gå i stå.

Ett axplock, tecknen är så klart många fler. En sak är säker. Visst kan man lära sig av historien, men den upprepar sig aldrig. Det borde de som röstar på populister tänka på, och alla vi andra också.

Torun Nilsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News