Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Krönika

En begriplig budget?

Om tågen kör i 320 kilometer i timmen kommer de kanske fram i tid.

Publicerad: 16 Mars 2018, 05:00


Ska vi låna 230 miljarder kronor för att bygga höghastighetståg? Jag tycker det vore en intressant idé. Om tågen kör i 320 kilometer i timmen  kommer de kanske fram i tid.

Att staten ska låna var huvudtanken hos den engelske ekonomen Keynes, framförd i hans bok ”The General Theory of Employment, Interest and Money” (1936). Sverige har, tidvis, tillämpat hans idéer. 1991 fick den borgerliga regeringen ärva en totalt inkompetent riksbankschef som försökte försvara en ohållbar växelkurs med extrema räntor. Följden blev en våldsam arbetslöshet och ett budgetunderskott på cirka 600 miljarder kronor under tre år.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Om Keynes sett detta hade han inte längre varit keynesian.

För länge sedan var statsbudgeten uppdelad på två komponenter: driftbudget, för offentlig konsumtion, och kapitalbudget, för investeringar. Det var en pedagogiskt viktig uppdelning eftersom den skapade transparens om skillnad mellan konsumtion och investeringar. Därför avskaffades den av gamle finansministern Gunnar Sträng.

Ekonomin var Strängs ensak

Sträng var ingen vän av transparens. Han ansåg att eftersom han var finansminister var Sveriges ekonomi hans ensak; det angick ingen annan. Uppkäftiga ekonomer och ledarskribenter skulle inte kritisera hans fögderi.

Det hindrade oss inte att på det mest hädiska sätt komma med kritiska synpunkter. De blev aldrig beaktade.

Nu är det en viktig skillnad mellan att lån till konsumtion och låna till investeringar. Lån till konsumtion innebär bara att skatten för kostnaden ska betalas i morgon, istället för idag. ”Köp nu, betala senare!” Det blir tyvärr inte mycket billigare.

Att låna till investeringar är inget farligt; om avkastningen på investeringen som minst täcker lånekostnaden, dvs räntan, går affären ihop. En av de första som förstod denna komplicerade ekvation var Johan August Gripenstedt, som var något så fullständigt unikt som en liberal svensk finansminister. Han slopade skråsystemet (som LO återinfört), skapade aktiebolaget, och finansierade de svenska järnvägsbyggena med att låna utomlands.

För att lättare förstå vad staten hittar på bör vi återgå till det gamla budgetsystemet och skilja mellan driftbudget och kapitalbudget, dvs mellan konsumtion och investeringar. Det skulle göra oss klokare, även om vi inte blev gladare. Och jag tror att Keynes skulle nickat instämmande.

En begriplig finansminister vore en extra bonus.

Nils-Eric Sandberg

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.